Jag tror jag fått min Social fobi ifrån att uppväxt miljön och familjen och även vännerna har det varit sådär med, har haft få kompisar och de flera av dem flyttade så jag blev ensam. Även en icke bekräftande miljö tror jag påverkat då jag inte fått så mycket kommentarer som att det där var bra osv.

Jag tror att jag fått min sociala fobi ifrån först och främst "vänner" som hela tiden visat sig vara falska. Sedan oro i yngre ålder i familjen där vi inte kunde prata om det. Vilket gjorde att jag gick och höll inne sorg som sedan fick mig att tro att jag var olycklig vilket jag blev besviken på och så går det vidare.. och vidare…

Uppväxt och miljö skulle jag säga om mig.

Överbeskyddande familj, vänner, och nånting som gick snett i puberteten skulle jag säga.

Jag skulle säga uppväxt och att leva i en icke bekräftande omgivning om mig själv.

Jag tror nog att alla faktorer som tas upp i artikeln kan ha påverkat mig.

Jag har haft en icke bekräftande omgivning som alltid tryckt ner mig och aldrig sett något bra med mig .

överbeskyddande föräldrar, osäkerhet och nedtryckande kompisar var det nog huvudsakligen för mig…

Jag tror att det är en kombination av alla fyra punkterna för mig.

Har många psykiskt sjuka i släkten.

Överbeskyddande mor med Social fobi.

Oengagerad far som gärna kritiserar, men sällan berömmer.

En kompis som jag hade under många år var ofta elak och hånfull emot mig.

Kom tidigt i puberteten vilket ledde till att jag skämdes mycket över min kropp.

Well uppväxt och miljö. Hade vänner men samma vänner oftast. Var en charmör bland vuxna men alltid mobbad som liten. Sen flytta vi alla ifrån varandra efter gymnasiet. Har kontakt med en vän som bor 3 timmar bort. Min far var duktig dock på att introducera mig. Och jag hade även lätt för att tala med tjejer som min far i hans unga dagar. Detta gjorde ofta dock att jag hamna med fel tjejer under tonåren och blev dumpad och bedragen konstant.

Idag trots det har jag mött en tjej som är min bästa vän och partner. Roligt nog börja jag skriva till henne genom en gemensam vän på FB och idag bor vi ihop. Men fortfarande ensam. Utan vänner. Har så svårt för människor. Men hade nog varit värre utan min sambo.

Avsaknad av bekräftelse är definitivt orsaken för mig. Har blivit mobbad som liten, så mitt bekräftelse behov var väldigt starkt, vilket ledde till ett beteende som skrämde bort folk. Vart väldigt paranoid och fick känslan att hela värden är emot mig, det har aldrig riktigt försvunnit.

Jag har nästan helt slutat upp med att försöka få bekräftelse nu, och litar bara på mig själv när det gäller såna saker, mår mycket bättre på det sättet.

Nästan iallafall gett upp, såna här inlägg på forum är en typ av sökan efter bekräftelse det är jag helt medveten om.

Det sistnämnda för min del utan tvekan. Min far undervärdera mig som barn, sa alltid jag inte klarar saker mm och gör det än. Har alltid stött på folk som på ett eller annat sätt har ett behov av att trycka ner folk och jag blir automatiskt slagpåse av någon underlig anledning, ibland blir jag dock less och biter tillbaka. Försöker lära mig att tänka annorlunda i situationer och får mycket tips och råd av min psykolog.

Tror att många upplever att de blivit svikna av många och därför utvecklar olika typer av Social fobi.

Sista. Jag minns inte så mycket av min barndom men jag vet att pappa behandlade mig orättvist och fick mig att känna mig otillräcklig.

Känns som att iaf dom 3 sista stämmer in bra på mig och mitt liv! 😛