# Börja studera?!?!
Author: [Borttaget]

Är 23 år. Hoppade av gymnasiet och har sedan dess jobbat. 

Har försökt påbörja olika utbildningar men har alltid hoppat av när det har kommit till obligatoriska träffar, klassrums lektioner och när jag försökte på distans gav jag upp så fort det kom fram till att man var tvungen att ringa läraren för att göra vissa tester. 

Jag älskar djur. Och har haft praktik inom äldre omsorgen vilket jag också kände mig trygg i efter ett tag. Så jag vill verkligen klara av utbildningen denna gång, inte bestämt mig för vilken det blir än. Men vilken det än blir vill jag slutföra och inte fortsätta betala av csn lån som inte gett mig något. 

**Har någon tips på hur man kan få bukt på alla känslor i dessa situationer? Har du studerat, berätta gärna hur det gick.  **

## Comment 1
Author: milow

Jag har pluggat på högskolan i två och ett halvt år nu. I början var redovisningarna hemska, jag var nervös i flera veckor före dem och var riktigt dålig dagarna före. Jag fick aldrig någon panik-attack när jag stod framför klassen men efteråt. I dag är det lättare för mig, jag är fortfarande fruktansvärt nervös inför redovisningar men "övning ger färdighet". Jag ägnar mindre och mindre tid till att oroa mig.  

Seminarierna är det jag har svårast för, när man måste "ta ordet" för att få något sagt och att detta dessutom bedöms. Usch. 

  

Är det något som vet hur det är med läkarintyg osv? Har högskolor/universitet någon skyldighet att anpassa träffarna om man har diagnos social fobi (t ex genom att man slipper redovisa inför hela klassen, etc). Ursäkta om jag blir lite off topic TS.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Ja men gud, redovisningar är inte att tala om. Sist jag gick i skolan, högstadiet blir det - hade tandläkarbesök varje gång. Det är starkt och bra jobbat av dig! Vad är det som har drivit dig till att fortsätta öva, ställa dig framför klassen, prata under seminarie osv plus?

  

Det är lugnt. Det var en intressant fråga, hoppas någon har svaret.

## Comment 3
Author: Creepiie

Jag pratade med mina lärare och berättade hur det låg till så fick jag ha några vänner att prata inför bara. Jag har alltid gömt mig, typ i ett hörn, suttit tyst, haft musik i huvudet, tagit noter, nära att kunna spring ut om det blir för mycket. Jag såg till att vara så osynlig så att inte ens lärarna såg mig tillslut.

Men det som fungerar bäst för mig är att bara iakta, "lyssna" på musik, ha nära ut samt en egen trygghet lappar (som en snuttefilt för barn).