# Vad tycker ni om distansförhållanden? Author: [Borttaget] Vad tror ni om distansförhållanden funkar det bra eller går det oftast dåligt? Har ni själva varit i ett och i såna fall hur går/gick det? 🙂 ## Comment 1 Author: [Borttaget] I mitt fall så skulle det inte funka i längden. Jag måste på ett sätt "vänja in mig" med partnern och se till att umgås med honom annars så kan jag känna att jag backar tillbaka lite och blir spänd och nervös igen (som innan man började umgås). Men jag förstår att det kan vara praktiskt för andra med social fobi då man oftast känner sig lite tryggare "bakom skärmen". ![Skämtar](http://socialfobi.ifokus.se/images/empty.gif "Skämtar") ## Comment 2 Author: Wide Awake Dreamer Jag har ju inte provat, så egentligen vet jag inte. Men jag tror som dig #1, att det inte skulle funka för mig heller. ## Comment 3 Author: Intehärutandär Jag har haft ett. Han bodde i STHLM 19 mil bort. Iofs går det bra att pendla, men jag hade barn och han jobbade väldigt mycket - så vi sågs inte många ggr. Vi var väl tillsammans 4-5 månader, sedan gjorde jag slut.  En annan kille bodde iofs också lika långt bort, fast i samma län. Men då hade jag inget barn ännu, var arbetslös och kunde åka till honom och bo hos hans familj veckovis. Men vi gjorde slut efter 6 månader, för han skulle iväg och plugga i Linköping på högskola. Vi var överens om det beslutet att göra slut.  I dagens läge skulle jag inte vilja. Grannstäder får nog vara längst bort. Jag vill kunna ses över middag efter jobbet, utan att det ska ta en massa bil/bussresa på det också. Jag vill inte ha något helg-förhållande. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det kan fungera ett tag, men inte i längden för mig. Jag vill vara nära den jag är tillsammans med och att då bara ses på helgerna skulle inte vara tillräckligt för mig.  Jag och sambon träffades på nätet, och pratade i flera månader innan vi sågs. Sen började det där hemska pendlandet där man bara fick ses på helgerna. (16 mil) Efter 6 månader flyttade jag och vi skaffade en lägenhet ihop. ## Comment 5 Author: Vyer Första året med min nuvarande sambo var ett distansförhållande (ca. 50 mil) och det fungerade fint. Vi kunde förvisso ses ofta och vi visste att distansen inte behövde finnas där för all framtid eftersom jag var villig att flytta. Jag kan tänka mig att det är svårare att ha distans om båda arbetar heltid och sådär. Och nu är jag ju inte monogam och jag kan tänka mig att ha en partner på distans, men då skulle vi troligtvis inte ses så värst ofta - men å andra sidan blir det ju inget större problem eftersom vi inte är varandras enda källa till kärlek/närhet/intimitet.  De flesta av mina familje- och vänskapsrelationer är distansrelationer. ## Comment 6 Author: neasfotografier Jag hade ett långt distansförhållanden på 60+ mil. Vi var tillsammans i nästan två år och det fungerade bra. Det enda som inte fungerade var att båda mådde psykiskt dåligt på sitt egna sätt och man behövde varandra hos varandra oftare. Och det var också därför det inte fungerade i längden. Hade båda varit frisk tror jag dock att vi varit tillsammans än idag! :) ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag och min sambo bodde distans det första året ungefär. Han i Helsingborg och jag i Varberg, ca 1h och 40 min med tåg. Det var jobbigt då man den första tiden inte hade riktigt tillit för varandra men efter tiden gick så växte det. Kan också tillägga att vi var bästa vänner i mer än ett år innan vi blev tillsammans så vi har varit på distans länge 😊 Jag tycker att det kan vara ett bra test om man säger så och man märker ju att om man verkligen älskar varandra så håller man kvar men sen kommer ett annat test, hur är man när man väl flyttar ihop också men oftast när man har distansförhållande så blir det att när man väl träffas så är det länge 🙂