# När utvecklades eran sociala fobi? Author: [Borttaget] Jag är nästan helt säker på att jag redan sett en sån här tråd men nu hittar jag den inte. 🤔 Nåväl, då startar jag en ny. Så, när började ni märka av er sociala fobi? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har ju haft den så länge jag kan minnas. Har några minnen från när jag var mellan 3-5 år då jag mådde dåligt över att vara runt människor, brukande gå och gömma mig och liknande. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Så länge jag kan minnas ungefär. Jag var faktiskt ganska social när jag gick på dagis men det började nog när en tjej började dra mig i håret och putta mig och sådant som det började men jag tyckte aldrig om främlingar, som barnen från andra avdelningar till exempel. Sen blev det bara värre ju äldre jag blev så kan säga att det började när jag var 3-5. ## Comment 3 Author: [Borttaget] jag vet inte riktigt, har aldrig riktigt gillat främlingar och när jag gick på dagis så var jag helst ensam och ville inte vara med någon. så var det när jag började skolan också, skulle nog inte haft någon kompis under lågstadiet om inte en hade försökt vara med mig. sen har jag aldrig fattat varför alla i klassen när jag var mindre velat vara med vikarier/lärarstudenterna :P men det har blivit värre ganska nyss tror jag, för förut har jag inte fått panik i affärer som jag kan få nu. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag vet inte när jag bara var blyg och när det övergick till fobi. Men så länge jag kan minnas har jag varit blyg. ## Comment 5 Author: Lucifer Sam Skrev "_så länge jag kan minnas/innan skoltiden_". Snarast var det  nog i början av skoltiden men eftersom det var långt före tonåren så fick det bli detta alternativ. Förvisso visste jag inte vad "social fobi" var förrän _långt_ senare (en bra bit efter tonåren). Blev skygg och tyst i ettan/tvåan eftersom jag alltid fick alltid hånfulla kommentarer eller blev utskrattad om jag sa något. Drog mig undan och försökte att inte ge folk några skäl att hacka på mig men det var svårt - det räckte med att jag existerade för att de skulle håna. Var nog ganska glad som barn (innan ettan) men sen gick det fort utför.  Är fortfarande skygg och håller mig undan uppmärksamhet men har varit tvungen att hålla föredrag och undervisa eftersom jag arbetar inom universitetet.  Däremot har jag så gott som alltid slingrat mig ur när folk velat att jag ska medverka  som "expert" i media (både TV och radio) eftersom jag inte vill exponera mig mer än nödvändigt. Har fått höra att det är negativt för "karriären" men det får gå. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Sen ca 1 år eller född med det. Men det tillhör personligheten för mig. ## Comment 7 Author: [Borttaget] (Har minnen från när jag var så liten att jag låg i sele i barnvagnen.) ## Comment 8 Author: [Borttaget] Så länge jag kan minnas. Länk till gamla tråden: http://socialfobi.ifokus.se/discussions/51851eaf8e0e7475dd002032-nar-brot-din-sociala-fobi-ut?participating-3 ## Comment 9 Author: [Borttaget] i gymnasiet blev allt värre några år innan var det inte alls lika illa. ## Comment 10 Author: Wide Awake Dreamer När jag var barn var jag ganska blyg för vuxna människor och för främmande barn, men jag hade inga problem att vara bland folk eller så. Men det var i tonåren jag tyckte att det började började bli så jobbigt att jag drog mig undan. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #8 Ah, där var den. 🙂  Men kan säkert vara bra med en liten uppdatering nån gång då och då, hehe. 😇 ## Comment 12 Author: Wide Awake Dreamer Hm, det var _därför_ jag tänkte: "Har jag inte redan svarat på det här en gång?" 😃