# Jämför ni er (mer) med andra människor? Author: [Borttaget] I lägre åldrar är det ju ganska vanligt att jämföra sig själv med andra men tycker ni att ni gör det i större utsträckning? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Själv så vet jag faktiskt inte, vad jag har hört så verkar det vara vanligt att man gör det om man har social fobi. Men i mitt fall så vägrade föräldrarna acceptera att det var mig det var "fel på" utan det var alltid skolan, lärarna eller klassens fel. Så efter ett antal nya skolor och klasser så blev jag rätt apatiskt och slutade bry mig om andra. Fast det blev bättre sen när jag flyttade ut och fick en diagnos så jag fick veta vad det var som krånglade. 😉 ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag vet inte riktigt.  Ibland skulle jag säga. Men oftast har jag bara orimliga krav på mig själv. Och kanske delvis utifrån "hur det ska vara" och hur andra har lyckats i livet. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag kryssa i nej. När jag var yngre så gjorde jag det hela tiden och mådde hur dåligt som helst men nu skulle jag faktiskt säga att jag inte gör det, jag skiter fullständigt i alla. Eller nej ska inte säga alla för jag bryr mig såklart om min familj och vänner och ni här men jag känner att jag behöver inte vara avundsjuk och jämföra mig för jag vill göra vad jag vill och säga vad jag vill. Liksom gå efter vad jag själv tycker och tänker och det har faktiskt blivit mycket bättre! Det kan nog vara så att de jag jämförde mig med och de som fick mig att må dåligt faktiskt hade det sämre än vad jag hade och har. Till exempel så pga att jag har slutat med att jämföra mig så har jag ett fastförhållande med en ljus framtid och det skulle jag inte haft om jag fortsatt jämföra. :) ## Comment 4 Author: Juliaskaniner Hela tiden. Dock är jag ju femton så det är väll kanske ganska normalt.. ## Comment 5 Author: Intehärutandär Inte numer - är ju över 30 nu. 🙂 Som yngre kikade man väl på dem andra tjejerna i omklädningsrummet och pusslade ihop delar till den perfekta kroppen t ex - titta sig själv i spegeln och se att man själv var vacker fanns ju inte. Prestationsmässigt har jag aldrig brytt mig, för jag insåg snabbt att vi har olika verktyg då vi föds och alla har inte samma möjligheter till drömmar att bli sanna. Man får göra det bästa av situationen och leva här och nu.  Idag gäller mer inspiration. Man ser en kvinna gå rak i ryggen, le med ögonen och ha en fin klänning eller kanske vinterkappa. Man ler och blir glad. Eller ser en fin trädgård eller inredning och skapar sin egen oas av olika delar "fint".