# 2013 och social fobi Author: appalpaj Startar en liknande tråd som den Memento Mori just skapade, men med fokus på er sociala fobi. 🙂 **Hur har 2013 varit för er utifrån er sociala fobi?** Har ni blivit bättre? Sämre? Fått någon hjälp? Bytt medicin? Gjort något ni inte trodde ni vågade? ## Comment 1 Author: appalpaj Mitt sociala-fobi-år har varit över förväntan! På nyår satt jag ensam hemma och hade mycket ångest över det kommande året, hatade att jag inte fick någon hjälp och att jag skulle ta studenten och inte ha någon "trygg" plats att vända mig till. Men sen blev det bara bättre. I april började 2 tjejer umgås med mig så för första gången under min gymnasietid så var jag inte ensam. Så även om jag tyckte det var skitläskigt så var det så himla bra, för jag slapp ta studenten utan att ha lärt känna någon och kunde dessutom gå på skolbalen med dem.  Blev utredd på psykiatrin och fick diagnos. Fick antidepressiv medicin som hjälpte bra, och gick på gruppterapi under hösten. Slutade just i gruppterapin och ska börja på inviduell KBT istället. Är hoppfull inför nästa år, så jag svarade att jag tror och hoppas att jag är på väg i rätt riktning 🙂 ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tycker min SF har blivit bättre faktiskt! Har lärt känna mig själv mer och förstått vad jag behöver, inte tvinga på mig själv att umgås. Bara ta det lugnt och ta vänner sedan när man kommer till en annan stad. Det finns inga här. Nästa år kanske jag får fundera på psykolog men som det är nu så klarar jag mig och det har blivit bättre 🙂 ## Comment 3 Author: [Borttaget] Ungefär som året innan. 🙂 ## Comment 4 Author: scirocco Det har blivit mycket bättre, nu när jag skiter i att vänta på att få hjälp av sjukvården och tar tag i allt själv så har jag gjort enorma framsteg. Fick inse att jag aldrig kommer att få hjälp med problem som jag hade av sjukvården, spelar ingen roll hur många gånger jag går dit och försöker få hjälp så kommer ingenting att hända. Vissa saker kan jag inte göra nånting åt själv, men förbättrar jag andra saker i mitt liv så blir dom sakerna automatiskt mer tolerabla hursomhelst. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Det går väldigt upp och ner, men jag tror att det är på väg i rätt riktning. ## Comment 6 Author: Wide Awake Dreamer Var lite osäker på hur jag skulle svara, men jag svarade att det är samma som året innan eftersom det ju egentligen inte hänt så mycket. Däremot märker jag att det framsteg jag gjort tidigare faktiskt hänger med än, så jag kan fortfarande gå på stan, gå i affärer, vistas bland en massa folk och gå och ta en fika när jag känner för det, utan att det blir problem. När jag träffar folk från Arbetsförmedlingen och andra myndigheter kan jag fortfarande prata för mig och vara hyggligt verbal. Dessutom har jag märkt att jag faktiskt numera gillar att träffa folk jag känner på stan. Det har jag inte gjort tidigare. Synd bara att det händer så sällan... På det mer personliga planet har jag kanske dragit mig tillbaka lite däremot. Hade ett väldigt tråkigt uppbrott med en vän under förra året som jag vänt och vridit på alldeles för mycket även under detta år. Har nog tagit åt mig för mycket av det som hände och undermedvetet dragit slutsatsen att jag inte duger att vara någons vän...😕 Jag vet att det troligen är fel, men den känslan är svår att komma över. Man kan säga att självkänslan är på en rekordlåg nivå. Samtidigt har tilliten till andra personer fått sig en törn.  Så egentligen kanske saker och ting totalt sett har blivit sämre. Nåja, det blir något att jobba på under kommande år. ## Comment 7 Author: appalpaj #2 Vad härligt att du känner dig bättre RedHood! Bra inställning! Hoppas det fortsätter i rätt riktning för dig, det tror jag :) #3 Okej, vad skönt att det inte blivit sämre under året. Kanske en mjukstart inför nästa års framgång då ;) #4 Vad starkt av dig att ta tag i din situation trots att inte vården finns där för dig när du försöker få hjälp. #5 Hoppas dina toppar blir allt fler under kommande år :) #6 Det låter hoppfullt att du kan gilla en del sociala situationer som du inte gillat tidigare. Men jobbigt att du inte kan se att du duger till att vara andras vänner som det är nu. Önskar dig lycka till med ditt jobb med dig själv! ## Comment 8 Author: Vyer Sämre, senaste halvåret. Stor del av mitt "umgängesnät" försvann i och med att jag tog examen + att min pojkvän flyttade. Jag kommer således inte ut lika mycket, blir isolerad och då frodas min sociala fobi. Men det är fortfarande väldigt mycket bättre än när det var som värst, vilket jag är tacksam över! ## Comment 9 Author: appalpaj #8 Vad tråkigt att det blivit sämre för dig. Samtidigt låter det bra att du fortfarande är bättre än du varit tidigare! 🙂 ## Comment 10 Author: Intehärutandär Min har blivit sämre, då jag varit sjukskriven i 1,5 år och blivit isolerad. ## Comment 11 Author: Moalinn Jag har blivit bättre, inte på det sättet att jag går självmant utanför dörren utan jag känner inte panik när jag går genom dörren in till skolan. Jag har börjat säga tack när någon håller upp dörren, tack för skjutsen, tack detsamma och så vidare vilket jag inte vågat innan utan jag har bara försökt fiska fram ett leende. Dessutom har jag hittat mig själv, tror jag iallafall. Vet vad jag behöver och inte för att må bra. Det här året har jag varit på tre konserter och en festival, tror det har varit den största knuffen framåt. Har varit på konserter innan men då hade jag inte den "kärleken" till musiken som jag har idag. Finns inget bättre än att stå i en publik full med människor som faktiskt tycker om samma band som dig. Jag har även snackat med en del personer under konserter. Vem trodde att jag skulle kunna stå och prata med en kille under en konsert? Inte jag iallafall haha. Så nä, det går framåt och känner att det rullar på i den takt jag vill! ## Comment 12 Author: Niiinah92 Känner/hoppas/tror att jag är på väg i rätt riktig, min viktnedgång har hjälpt mig jättemycket med att kunna vara ute bland folk. Fortfarande vågar jag inte mig ut med mina vänner på fester och pubar osv. känner mig fortfarande väldigt utanför och ensam men som sagt, på väg i rätt riktig ändå. Jag klarar att undervisa framme vid tavlan (en STOR framgång för mig), har inte lika stor ångest över redovisningssed och har börjat gå hos en person på skolhälsan som förhoppningsvis kan hjälpa mig få ett mer socialt liv. ## Comment 13 Author: appalpaj #10 Vad jobbigt för dig, hoppas detta är året då du får till en vändning! #11 Härligt att du hittat dig själv mera och att du blivit bättre! Glad jag blir för din skull! #12 Att kunna stå och undervisa framme vid tavlan är ju verkligen jättebra, grattis! Och härligt att du känner dig bättre på andra plan också!