# Om du helt plötsligt inte hade social fobi längre Author: appalpaj … tror du att du hade varit som "vem som helst" då, eller hade du även utan din SF känt att det var något speciellt/annorlunda med dig? _Berätta gärna hur du tänker kring det_ ![Glad](http://socialfobi.ifokus.se/images/empty.gif "Glad") ## Comment 1 Author: KaiPon Jag skulle känt mig annorlunda ändå. Bara för att jag är jag och jag är en annorlunda prick. Går runt i lolita och visual kei fashion samt kigurumis, olika hårfärger för varje månad, allmänt random och Japan nördande. Och vet ni vad? Jag ÄLSKAR det! Jag vill inte vara någon annan än mig själv, oavsett om jag har ADHD, Social Fobi, Ångest och Depression. För att jag är jag och jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker om mig längre. Mitt liv är mitt, inte någon annans. Min kropp är min och jag har det jag vill ha på mig. Sen får folk tycka vad dom vill. Men ja, jag har alltid varit annorlunda, och det är jag fan glad och stolt över att vara! ## Comment 2 Author: Vyer Jag tror att min sociala fobi är nog en ganska liten del av det som gör mig "annorlunda" i andras ögon, så... 😃 ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag tror ju att jag har blivit lite mer omtänksam och uppmärksam på andra människor som har problem för att jag själv "har problemet med social fobi". Sen finns det ju såklart folk "utan problem" som ändå är så, så lite svårt att säga. 🤔 Men dessutom så stammar jag ju en aning så jag har ju lite krux med det som jag troligtvis skulle ha kvar ändå. ## Comment 4 Author: Wide Awake Dreamer Jag svarade att jag skulle känna mig annorlunda ändå. Men då tänkte jag på att jag skulle ha kvar mina upplevelser av att leva som socialt avvikande, d.v.s. ensam, isolerad o.s.v., och det i sig skulle få mig att känna mig annorlunda. Fast inte på samma sätt såklart, man kanske skulle bry sig mindre. Och så skulle man ju troligen ha lättare för att ändra sin situation. Men jag vet inte... det var en jättesvår fråga det där! ## Comment 5 Author: appalpaj Jag svarade att jag tror att jag inte hade känt mig "ovanligt onormal" om jag inte hade social fobi. Jag tror att jag hade varit som "vem som helst då". 🙂 ## Comment 6 Author: Wand Jag anser inte att min SF gör mig som människa, jag är faktiskt väldigt framåt som person då jag väl känner mig säker med människor. Och jag har andra diagnoser vilka påverkar mitt psyke väldigt mycket, så en diagnos mer eller mindre gör nog ingen jätteskillnad... Det vore ju dock väldigt skönt att helt kunna släppa osäkerheten kring människor och omvärlden i överlag, jag skulle nog kunna "blomma ut" mer då, men jag skulle verkligen inte bli som "alla andra". 😉 ## Comment 7 Author: Juliaskaniner SF är bara en liten del av mig som är knas.. haha ;) ## Comment 8 Author: appalpaj Puffar upp :) Tycker det är lite intressant att så många tror de hade känt sig annorlunda även utan sin SF. Hur kommer det sig? 🙂 ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Nu spekulerar jag lite men jag misstänker nästan att många tänker att även om man skulle vakna upp en morgon utan sociala fobin så har man fortfarande kvar erfarenheterna och minnena från tiden då man hade diagnosen. 🙂 ## Comment 10 Author: mimåne Om jag hade vaknat upp imorgon utan social fobi, då hade jag nog varit samla gamla vanliga tråkiga jag. Däremot, hade jag aldrig utvecklat SF som barn och tvingats gå igenom vad som kommit med det, då hade jag allt varit världens mest sociala person. Jag hade haft en stor umgängeskrets. Gått igenom skoltiden populär. Jobbat som en maskin med det ena å det andra och skaffat mig erfarenheter utomlands. Jag hade gjort nytta i samhället. Då hade jag nog kunnat bli allt från porrskådis till politiker... Jag är helt övertygad om att det är mitt "sanna-jag" i grunden 😃 ## Comment 11 Author: appalpaj #9 Ja, så skulle det kunna vara. Jag tänker att det kanske kan bero på samma anledning till att man utvecklat SF.. typ om man haft en dysfunktionell familj, eller blivit mobbad eller nått.. något som gör att man känt att man hade haft "djupa sår" även utan SF. Eller att man har någon annan psykisk eller fysisk diagnos som gör att man känner sig speciell ändå. Tja, jag vet inte. Men något sånt kan jag tänka mig iallafall ![Funderar](http://socialfobi.ifokus.se/images/empty.gif "Funderar") Skulle vara intressant att veta![Glad](http://socialfobi.ifokus.se/images/empty.gif "Glad")  #10 Typ sådär känner jag med!!! Hade jag vaknat upp imorgon hade jag varit "samma tråkiga person" fast med mindre social ångest bara. Dock hade jag nog inte känt att det var något "speciellt" med mig då, utan bara att jag… inte är någon speciell? 😛 Precis, utan SF hade förmodligen livet gått åt ett annat håll: fler kamrater och mer populär, hade nog varit aktiv i olika föreningar och haft bättre betyg.. bland annat!🙂 ## Comment 12 Author: Melissa V jag har ju mer än soc.fobi men jag kan också säga hur de är att vakna upp utan.  En skrämmande men också stor lycka. De var som i ett trollslag, rester finns kvar där jag blir lite tillbakadragen i större samlingar men de värsta var som bortblåst.  Men jag är och var ändå mig själv, bara mer fri :) ## Comment 13 Author: mimåne #11 När jag var riktigt liten, ja redan när jag hade lärt mig att gå så började jag att leva ut denna personlighet som jag känner att är Jag egentligen. Mitt första minne är från när jag var 2 år så jag kommer ihåg mig själv väldigt tydligt från den tiden. Det var vid 4 års ålder som jag började bli sjuk men jag skulle säga att jag var ca 8 när social fobin kom och tog över och jag blev mindre och mindre mig själv. Innan det så var jag verkligen Jag fullt ut. Ibland när jag tänker på mig själv kan jag känna mig ledsen på hur jag blev rånad på allt, på mig själv då jag minns mig så tydligt. Nästan så att jag önskar att jag hade fötts med social fobi så att jag inte hade vetat annat, men tyvärr var det något jag råkade ut för. Jag tycker det är sorgligt för jag vet att jag verkligen hade kunnat bli vad jag än ville.  Hur vet du att du inte hade varit samma idag om du aldrig fått sf? ## Comment 14 Author: scirocco Utan social fobi hade mitt liv varit väldigt annorlunda, istället för att vara ensam varje dag, hade jag haft massor med kompisar, och alldrig varit för mig själv, både på gott och ont, men jag är verkligen beroende av andra människor. ## Comment 15 Author: appalpaj #13 Hade jag inte fått SF hade jag ju vågat göra det som jag egentligen villat. Innan min sociala fobi bröt ut helt åkte jag själv på läger utomlands, spelade teater och levde livet mer helt enkelt. Och på lågstadiet pratade jag med många, blev utsedd till kamratstödjare och sådär, så då var jag någon som de andra i klassen räknade med fortfarande. Jag har så mycket vilja och tycker det verkar så kul med mycket: Vara med i skolföreningar, gå på krogen, festivaler, läger, lära känna nya personer och liknande, och hade jag inte haft denna fobi så vill jag tro att jag hade gjort mycket mer av detta. Det låter verkligen jobbigt att du känner som du gör. Tror du inte att du kan komma närmare ditt riktiga jag igen? Får du någon hjälp för att kunna övervinna din fobi? ## Comment 16 Author: mimåne #15 Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Jag var också kamratstödjade, vi hade något i lågstadiet som kallades för Årets bästa kompis, jag hade äran att få den titeln av de andra barnen ett flertal gånger. Tyvärr får jag ingen hjälp just nu, jag har sökt hjälp under mestandels av min sjukdomstid men inte funnit den. Det som hjälper mig bäst är att jag lär mig genom att jag växer. Det kan nog ingen terapeut eller kbt terapi hjälpa mig med. Det är hemskt tråkigt att det blir sådär, du har ju så mycket du egentligen vill göra men blir hindrad ifrån. Egentligen så vill jag bara säga _"Låt för tusan ingenting hindra dig (och en massa utropstecken)"_ Men jag är ju själv likadan som hindrar mig från att komma fram. ## Comment 17 Author: scirocco #16 Jag har haft samma problem med det där, har inte fått den hjälp jag behövt av sjukvården. Så man får helt enkelt ta saken i egna händer och hjälpa sig själv så gott man kan, instället för att tycka synd om sig själv som jag gjorde i många år. Jag vet att det inte är lätt men det går. ## Comment 18 Author: mimåne #17 Jag tror det kan vara svårt för många med socialfobi att få hjälp av sjukvården, förutom det som kan hjälpas på medicinsk väg. Jag tyckte mycket synd om mig förut, och jag tycker fortfarande synd om mig när jag tänker på tiden som varit. Men det behöver ju inte hindra en från att må bättre. Men precis som du tror så tror jag också att man själv måste ta tag i det. Man måste vilja och det är ju inte så lätt när man har en fobi. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Jag tror faktiskt jag hade varit som "vem som helst" utan min fobi! Jag minns tiden innan den fanns där och jag hade hur mycket vänner som helst, det kändes som att alla ville vara min vän. 🙂Men sen kom den tuffa tiden och nu har jag knappt några vänner alls, vill inte ha några heller för de sätter sån press på en. 😕 Det är synd för jag är egentligen väldigt glad och framåt som person, var lite klassens clown som liten och hade gärna fortsatt så... Nu är jag en tråkig skit som får panik av minsta lilla och stannar därför helst hemma. 😟 ## Comment 20 Author: Wide Awake Dreamer Om jag leker med tanken att jag _aldrig_ hade haft social fobi eller liknande problem, så öppnar sig en helt ny värld av möjligheter. Då hade jag nog vågat följa mina drömmar på ett helt annat sätt. Hade levt ett helt annat liv. Åkt runt och sett mig omkring, utforskat, lärt känna alla möjliga slags människor. Hade kanske inte ens bott i Sverige då.