# Tror ni folk märker att ni har social fobi? Author: [Borttaget] ..Eller är "ovanligt blyg"?  Alltså såna som ni ändå träffar ganska ofta men inte riktigt känner eller umgås med. Som exempel grannar, expediter,  lärare, etcetera? ## Comment 1 Author: ChristianK Mmm..en del märker nog att jag ofta är försynt, blyg, när de pratar med mig mer än några sekunder bara. Men sen är det för mig också som de flesta andra, att vissa kan jag prata väldigt mycket med, andra knappt alls, så personkemin avgör självklart i längre konversationer. Några gånger har jag fått kommentaren typ "Du är väl inte speciellt blyg, du är ju hur social och öppen som helst ju!" Det beror som sagt mycket på kemin och hur man mår överlag som avgör. ## Comment 2 Author: Vyer Jag tror att folk ser mig som blyg/lite introvert/tillbakadragen tills de känner mig väl.  Jag har inga större synliga symptom som folk kan lägga märke till och jag är "bra" på att småprata ytligt med okända, även om jag avskyr det och undviker det så gott det går och aldrig skulle ta initiativ till att småprata. Jag har lätt för att anpassa mig och "smälta in" och göra vad som förväntas, när någon annan tar "första steget".  Min sociala fobi yttrar sig mer "inåt". Att jag begränsar mitt liv och inte gör saker för att min sociala fobi är iväg märker ju inte andra okända människor. Det märks ju inte heller vad jag tycker/tänker/känner/upplever inför situationer, eftersom jag är bra på att inte visa sådant utåt.  På sin höjd har nog klasskamrater tyckt att jag är lite "speciell" som inte är så himla social utanför skolan och i princip aldrig följer med på "klassaktiviteter". ## Comment 3 Author: appalpaj Ibland. Vissa gör det definitivt och vissa lär inte märka det alls. Att hälsa och tacka kassörskan i affärer är inga problem, liksom att hälsa när jag går på bussen, de lär inte märka något för då märker jag ju knappt ens själv att jag har några problem.  Däremot personer som jag behöver umgås lite längre stund med, som klasskamrater, läkare, kontaktperson, körskollärare, lärare... de märker det definitivt.  Jag var ensam och undvek att prata med mina klasskamrater under gymnasiet, samt började gråta flertalet gånger vid redovisningar, så visst märkte de. Likaså lärare, eftersom jag inte frågade om hjälp eller pratade med dem.  Nu på universitetskursen har vi diskussion en gång i veckan, vilket gör att mina diskussionskompisar också märker att jag är "konstig", eftersom jag under totalt 10 timmars diskussion inte yttrat ett ord.😮 ## Comment 4 Author: [Borttaget] I allmänna sammanhang så tror jag inte det då jag egentligen tycker om att prata mycket och diskutera men går jag till exempel på stan eller i skolan så kan jag nog anses vara tyken och bitchig pga jag blir väldigt defensiv, som en mur, för att ingen ska kunna attackera mig så de jag inte är vän med eller som förstår mig märker nog inte att jag har social fobi. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag håller nog med #2 eller åtminstone för det mesta.  Kan ändå oftast prata om småsaker med främlingar men håller det ofta kortfattat och försöker komma därifrån om det är möjligt. Så jag undviker situationer och även vissa platser emellanåt.  Men sen finns det vissa dagar då det känns som om man mest av allt kryper ihop till en boll och tränger upp sig längst huskanterna med blicken i marken så man "inte ska se eller synas".. 😉 ## Comment 6 Author: Intehärutandär De nya jag träffar i grupp tycker oftast att jag är tyst och reserverad. Träffar jag bara 1-2 nya hos kompis, så kan jag prata beroende på om de ger mig chansen. ## Comment 7 Author: mimåne Det låter som att dom flesta här tror att det märks. Därför vill jag nu lyfta fram den andra halvan också. Jag tror att jag kan prata för många här när jag säger att social fobi kan kännas skämmigt och pinsamt. Man vill inte att utomstående ska få reda på att man lider av det. Okunskapen om social fobi i samhället är stor och risken finns att fobin tolkas fel. När man skäms över en kroppsdel, ett beteende eller i detta fall sjukdom. Då gör man väl i sin tur allt för att dölja det? Jag fungerar såhär och jag tror att många andra också gör det, medvetet eller omedvetet.  Jag pratar, skojar, skrattar, är med i samtal och diskussioner. Jag är nästan mer social i vissa situationer än normen. Endast för att inte verka ha sociala svårigheter.  Bristen på kunskap i samhället om social fobi, gör också att jag absolut inte tror att någon misstänker just mig för **detta** problem. Och skulle det märkas endast lite grann och några få tecken, så tror jag att social fobi är något som inte ens skulle komma i tanken för andra utan i första hand mer uppmärksammade sjukdomar. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Självklart kan det vara så, var bland annat därför som jag skrev "eller ovanligt blyg" för jag tror inte heller att alla tänker på just, eller ens känner till, "social fobi". ## Comment 9 Author: Wide Awake Dreamer Om de märker att jag är _ovanligt_ blyg eller inte, det vet jag inte, men de märker nog att jag är blyg, tror jag i.a.f. Har väl fått lite blandade intryck av de få som uttalat sig. Även bland de som jag umgåtts med har jag fått lite blandade kommentarer. Vissa menar att jag inte alls verkar särskilt blyg, medan andra sagt att de aldrig mött någon så tyst som mig. Fast det senare hörde jag i.o.f.s. bara när jag var yngre, jag är inte lika tyst nu. Även en psykolog som jag pratade med sade att hon inte riktigt fick ihop sitt intryck av mig med min diagnos (det var inte hon som diagnosticerade mig). Vi kom fram till att jag är rätt bra på att fejka lugn och självförtroende, och det var hon som gav mig rådet att "fake it til you make it". Det är dock inte alltid så lätt att upprätthålla den där masken utåt. Men jag vet inte, jag har nog rätt dålig koll på vad jag ger andra människor för intryck. Jag brukar vara rätt tyst i början när jag träffar andra jag inte känner, vilket har fått vissa att tro att jag är slug och beräknande av mig. Men många gissar nog också helt riktigt att jag bara är blyg. Fast det är lite olika beroende på situation också. ## Comment 10 Author: appalpaj Finns det kanske någon mer som vill dela med sig av något kring detta? 🙂 ## Comment 11 Author: KaiPon Absolut inte! Varför? För när jag är ute vill jag vara så social jag bara kan. För att kunna ge min fobi fingret. Hehe. ## Comment 12 Author: ratuoi \- ## Comment 13 Author: parsee Nja. Tror folk tycker jag är blyg istället. Jag är tyst mycket eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska säga ( vad pratar man egentligen om?!) och uppfattas nog som tråkig. Det gör förmodligen att folk undviker mig som jag undviker dem. Däremot är jag inte så pass blyg att det blir oförskämt mot folk. Frågar någon så är jag artig och svarar tillbaka. Uppfattas nog som väldigt lugn på utsidan också men inuti är det kaos. ## Comment 14 Author: scirocco Jag kan spela extrovert och framåt för det mesta nuförtiden med folk som inte träffat mitt gamla jag, för det mesta spelar jag inte ens utan mitt riktiga jag kommer fram, den delen som alltid gömt sig långt inne förut. Men med gamla kompisar och  familj som är van vid den gamla jaget, sitter jag oftast tyst i ett hörn fortfarande, känns inte bra att visa mitt riktiga jag än. ## Comment 15 Author: Falurven #2: Sådär agerar jag också. Jag kallar det för att sätta på sig en "normal människa mask" xD Folk uppfattar nog mig som blyg i början, lär jag känna en människa bättre så brukar jag våga öppna mig mer.  Har alltid haft svårt att ta för mig överhuvudtaget eller vara med på sociala aktiviteter. ## Comment 16 Author: Clementinbarn Jag tror helt klart att det märks, mer eller mindre i olika situationer såklart! Men ibland är det så uppenbart att jag är blyg/socialt pinsam/socialt obekväm eller vad folk nu skulle vilja kalla det utan att verkligen säga att jag har social fobi. :0 :) Det är hemskt jobbigt när man själv inser hur pinsam situationen blir när man inte vågar prata o.s.v.