# Telefonfobi Author: [Borttaget] Har ni telefonfobi eller tycker ni kanske det är lättare eftersom det inte blir lika "personligt" så att säga? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har rätt svårt att ringa någon överhuvudtaget, är egentligen bara mamma som "går bra" alla andra hamnar någonstans mellan viss tveksamhet till "jordens undergång". 😉 Svara i telefonen går av någon anledning något bättre dock. ## Comment 2 Author: Melissa V inte fobi numera, fobi är ett starkt ord.  jag står heller öga mot öga och pratar med personen i fråga. Men de har blivit bättre och bättre.  Förut fick jag kallsvettningar, hjärtklappning, yrsel, illamående och svimfärdig bara jag tänkte tanken på att ringa, kunde stressa upp mig flera veckor i förväg för ett enkelt telefonsamtal.  Men jag tog tag i det, sökte ett jobb som telefonist, vart tvingad (av mig själv) att ringa runt 8h varje dag. Inte förstå gången jag ser tjuren i vitögat, bästa sättet att bota för min del. (samma med råttor, hade fobi utan dess like så jag knallade iväg och köpte mig ett par, idag är jag uppfödare av dem haha. Höjdskräck hade jag med, så jag började med klättring) Nu ringer jag men jag undviker de så långt det går också. Går det meila gör jag det i första hand men det för att jag har svårt att hitta ord och behöver tänka först innan jag svarar, nåt som väldigt få har tid med tyvärr. Speciellt när de är viktiga saker, men det har inget med skräcken att göra.  Skriva upp kan man ju men att ringa som en uppspelad robot ger knappast nån förtroende :D ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Det där är strongt gjort, tror faktiskt inte att jag hade reagerat lika bra på att utmana mina fobier så rakt på utan jag hade nog blivit en liten ångestfull fläck någonstans då.. 😃 Så bra jobbat, verkligen. 🙂 ## Comment 4 Author: Melissa V #3 haha ja men fy vad jag nästan spydde första dagen, trodde jag skulle bokstavligt få en hjärtattack och dö där och då så började fundera på mitt testamente :D  Men mycket för jag är så sjukt tävlingsinriktad och vill utmana mig själv, samt galet otålig 😂  Men det funkar ju såklart inte för alla helt klart, min lillasyster funkar de inte alls på heller. Utan hon måste ta yttepytte små myrsteg i långsam takt.  Alla steg framåt är strongt, hur stort eller litet de än är 👍 ## Comment 5 Author: Ellenfyrkant Ingen fobi här. Men det sprider sig någon sorts oro i kroppen när jag inte vet vem som ringer, svarar sällan om jag inte väntar ett viktigt samtal då jag chansar. Har inga bekymmer alls att ringa folk jag känner men jag tycker det är jobbigt att ringa på annonser och så. ## Comment 6 Author: ChristianK Lite olika beroende på hur jag mår för dagen. Tyckte det var jobbigt ofta när jag var yngre. Kunde få hjärtklappning av att ringa vissa samtal. Nu tycker jag det är helt ok att snacka i luren för det mesta. Beror väl på att jag jobbat som IT-support på senare tid, och snackade mycket i telefon med användare då. Det är klart effektivast att möta sin rädsla som Melissa V gjort, för att lindra fobin, men det gäller att våga/kunna ta sig dit också, stå ut i början, inte det lättaste ^^ ## Comment 7 Author: Clementinbarn Heh, jag har telefonfobi! Svarar oftast inte ens när mamma ringer, väljer då att skicka ett sms direkt när hon slutat ringa istället.  Ska jag ringa läkare och boka tid så gör jag det bara om jag måste, är det möjligt att boka via minavårdkontakter istället så gör jag helt klart det 😃 ## Comment 8 Author: Vyer Jag föredrar att prata "face to face" eftersom jag då kan avläsa personen och föra ett socialt samspel. Jag har lätt för att vara social, bete mig rätt och läsa av människor. Undviker att ringa så gott det går. Avskyr att ringa läkare och liknande, men gör det när jag måste. Skulle aldrig spontanringa en vän. ## Comment 9 Author: appalpaj Kan ringa min familj utan problem. Mina morföräldrar ringer jag om mamma mer eller mindre tvingar mig. Annars låter jag hellre bli. Andra människor brukar jag undvika att ringa, genom att skicka mail, be någon annan ringa, använda mina vårdkontakter eller skicka sms istället.  Fast ibland har jag varit duktig och ringt ändå. Beställt pizza en gång, samt ringt till veterinären 3 (!!) gånger. Att svara går lite bättre. Har dessutom märkt att jag kan oroa mig mer och må sämre om jag inte svarat och därmed inte vet vad jag missat, än om jag svarar. 🙂 ## Comment 10 Author: Miniland Jag svarar aldrig i hemtelefonen hemma. Även om jag vet vem det är och som jag faktiskt kan prata med "irl". På min mobil svarar jag om det är någon jag känner väl. Annars brukar jag låtsas missa samtalet och skicka sms efter en stund och fråga om det var något viktigt. 😮 Det är inte alls kul att man blivit äldre och att ens föräldrar inte kan ringa åt en längre. Till exempel tandläkaren eller liknande, fy! ## Comment 11 Author: Niiinah92 Har tränat bort en del av obehaget med att ringa sen jag flyttade till eget och inte längre kunde övertala mina föräldrar att ringa men tycker fortfarande det är fruktansvärt och försöker i första hand använda mejl och sms. Svara i telefon är samma där, tränat på att svara så numera svarar jag när morfar och andra i min kontaktlista ringer, även dolt nummer kan jag svara på för det mesta (jobbet har dolt nummer därför fick jag bita i det sura äpplet) men ringer det ett nummer jag inte har i kontaktlistan eller känner igen så kan jag inte ta mig för att svara. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag kan ringa mina föräldrar, min syster och sambo utan problem. Någon vän kan jag också ringa.  Men det är egentligen sambon jag endast kan prata relativt "normalt" med i telefon och det tror jag är för att honom pratar jag med mest helt enkelt.  För även om det går bra att ringa och svara när typ mamma ringer så tycker jag det är jobbigt att prata i telefon.  Och att då ringa läkare m.m är något jag kan skjuta upp så länge det bara går. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Har svårt att ringa nästan alla förutom sambon och min mamma. Tycker det är väldigt jobbigt och frustrerande att inte se personen, kroppsspråk och ansiktsuttryck. Att ringa till främlingar är något fruktansvärt. Måste allting tänka genom vad jag ska säga, ibland skriva ner det och om det är väldigt jobbigt eller nervöst så är det bäst om jag förbereder mig i en vecka eller två. Kan nästan aldrig spontanringa någon främling.