# Utredning...? Author: kigon Ganska långt så underströk mina frågor! Jag fick besked av min gymnasielärare någon månad sen när jag berättade mer om mina problem att jag inte skulle oroa mig och bara komma till skolan när jag kunde, och att han skulle fixa CSN bidrag så det var inget att oroa sig över. (sagt det till mig 2 ggr) Men nu fick jag ett "du måste vara diagnostiserad så en anmälan till CSN ska göras och du kommer nog vara betalningsskyldig för denna månaden" nu på _slutet_ av månaden. Känner mig lurad då jag trodde det var ok att inte tvinga mig själv och gå när jag vet att jag kommer bryta ihop i skolan och efteråt, men tydligen inte...  Lever nämligen på de 1000kr/mån för mat och allt jag behöver, och har just nu minus i pengar då jag var tvungen att operera tamråtta (ej försäkrad då det lever 2-3 år) som gick på 5500 kr... Det gör att det kommer vara väääldigt svårt med mat i två månader framåt då man måste betala 1½ månads CSN...  Så tanken är nu att diagnosernas så skolan inte skickar in till CSN i framtiden, dock så mår jag mycket sämre av t.ex. terapi, läkarbesök, prata generellt om mina problem, etc. Läraren har velat att jag ska prata med honom om mina problem vid 4 tillfällen och vid senaste satt jag och grät i 2 timmar på skoltoan efteråt och sedan gick jag hem och hade hemsk ångest och panikattacker i flertal dagar över det (vilket bla gjorde så jag inte kunde gå i skolan, får väl vara glad att det hände på torsdagen 😟)... Han har även sagt att han vill att vi ska diskutera det några gånger i månaden (sa han direkt efter att jag sa att jag mådde väldigt dåligt av våra möten 😕), dock tänker jag totalt vägra med detta då det äventyrar min generella hälsa. Är så rädd för att utredas dock... Har läst och bla här inne, men det verkar vara så mycket samtal mm... Känner igen mig starkt på GAD, social fobi, paniksyndrom, seperationsångest, specifik fobi, undvikande personlighetsstörning, selektiv mutism och depression (depressions ångest?) och har gjort det i 5-6 år. Det förhindrar min normala funktion extremt mycket, då jag mår för dåligt för att gå i skolan eller jobba... Har läst om alla möjliga behandlingar och hur de går till, men har en stark känsla av att de inte kommer fungera, så känner att mitt ända hopp är medicinering... Är det svårt att bli diagnostiserad med rätt diagnoser eller blir man lätt feldiagnostiserad? Vad ska man göra om man blir feldiagnostiserad?  Är också orolig på t.ex. pengar i framtiden. Om jag blir diagnostiserad med dessa, om jag går ut gymnasiet och ingen behandling har funkat, vad händer då? Kommer jag förmodligen tvingas till att arbeta? Har ju läst att sjukersättning mm är inte rekommenderat till folk med ångest och man borde bara vara sjukskriven några veckor... ## Comment 1 Author: appalpaj Hejsan!  Vilken jobbig situation du hamnat i och jag förstår att du känner dig lurad av läraren.  Det kan bli mycket tankar som snurrar när man ska utredas och utreds, men det är oftast värt det. Det blir förhoppningsvis bättre sedan.  Trodde mest också på medicinering (hade provat samtalsterapi innan), vilket jag (eller min mamma snarare) tog upp med psykologen och jag fick en läkartid och medicin. Nu när jag har medicinen så tror jag att en psykologkontakt skulle fungera något bättre för mig. Fråga 1: Jag har ingen statistik på antalet feldiagnosticeringar utan kan bara hänvisa till mig själv. Jag känner mig inte feldiagnosticerad. Har social fobi och selektiv mutism (fast jääääättemycket mildare i många situationer idag pga. medicinen :). Jag var ett lite klurigt fall så de började "brett" i utredningen, och kunde snart utesluta mycket.  Jag tyckte alltså inte att det var svårt att bli rätt diagnosticerad. Social fobi visste jag redan att jag skulle få, och när jag också fick diagnosen selektiv mutism kändes det som att ännu en bit föll på plats.  Gällande om feldiagnostiseringar, så har iallafall jag blivit erbjuden kompletterande utredning om jag kände att jag inte blivit rätt diagnosticerad. Dock är det inget jag funderat på att genomgå 🙂 Utreddes på en allmänpsykiatrisk mottagning om du vill veta. Din sista fråga vet jag tyvärr inte något svar på, men jag hoppas att någon annan kan ge dig ett svar på den.  Lycka till med allt! ## Comment 2 Author: kigon #1 Tack för svar! Det låter bra... Hoppas det blir så nu då, har nämligen haft ett samtal där de sedan ville utreda mig för aspergers (blev inte av då jag visste att jag inte hade det), vilket var ett resultat av att jag hade så mycket ångest att jag svarade på deras frågor på ett sätt som fick det att verka som jag inte har ångest alls... På den tiden dock så visste jag inte att jag stämde in på alla dessa väldigt bra, så nu kan jag ju be om det att fokusera på just detta 🤪 och förhoppningsvis inte få nervöst hjärnsläpp och svara allt fel igen...