# Vem är du? Author: [Borttaget] En liten undersökning. ## Comment 1 Author: AnneN Jag lider själv av socialfobi ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag med. Hur länge har du haft detta? ## Comment 3 Author: AnneN #2 Jag har nog haft det till och från mer eller mindre hela livet, eller ja det har varit bättre och sämre perioder, men diagnosen fick jag i höstas. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Låter som mig då. Till och från, från det att jag blev tonåring. Fick diagnosen i feb 2010. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag har socialfobi... ## Comment 6 Author: [Borttaget] Lider med dig med. ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise Jag har lidit av det. Kunde inte göra någonting utanför hemmet, det var för jobbigt om jag skulel råka möta någon. ## Comment 8 Author: 740tjejen Min broder lider av Social fobi och går på medeciner med mer. Började när han gick i högstadiet där lärare mobbade ut honom så fort han sa något, De nadra i klassen kunde stöka och stojja, så de sluta med att han låste in sig på sitt rum (Gick inte ut utanför ytterdörren) på över 3 år. Vilket ledde till grov övervikt. Nu mår han jättekasst, Han har till och med haft självmordstankar. vi i familjen har stöttat honom hela tiden. Mamma ringde till vägverket som har hand om körkortsteorin så de stängde ett kontor så att han skulle kunna få göra sitt prov för och kunna få körkortet. Och det var räddningen. utan bilen tror jag inte han levt idag. Nu hyr han ett litet hus av en bekant, lånat en katt av mig. Han fixar dock inte att gå in i affären. Dåliga dagar fixar han inte ens att sitta i bilen på parkeringen om det är mycket folk runtomkring. Bra dagar kan han promenar runt parkeringen, men får ångest så fort han närmar sig dörrarna till affären. Hans högsta önskan vore om han fick åka till Vallåkra och den stora bilträffen, men hanfixar inte offentliga toaletter. Går på sin hemma och Mammas knappt han går på våran toalett här hemma. Så det är också ett stort problem för han om vi är ute och åker. Han älskar ju och köra bil, vill köra kustenrundan Tanum, Lysekil med mer men är toalettbesöken som sätter stoppen för färden då han inte fixar det. Min bror är snart 23 år och mått så här dåligt sen åttonde klass. Först för 3 år sen han fick hjälp. Men den har inte hjälpt så bra. Undrar om nån känner igen sig som har så svår fobi. Hur upplever ni samhället. Får ni den hjälp ni behöver. Hur är familjen mot er. Är de hjälpsamma eller tycker de att du/ni ska kunna klara er själva. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Oj 740tjejen det var inte roligt att höra hur din bror har det. Jag hoppas att han får den hjälp han behöver. Så var det för mig med förra året. Vet inte vad som hände och nu har jag måttligt (jämfört med din bror) men den är inte alls lika stark som den var för 1-1,5 år sedan. Fick panik för minsta lilla. För att handla var jag tvungen att ha med mina barn om min man inte var hemma men det var skitjobbigt. Jag har inte varit på så mycket terapi men jag hade en massa mediciner. Vet inte om det är dom som hjälpt mig för som sagt så har det minskat. ## Comment 10 Author: Maria #8 Vad är det för form av hjälp din bror har fått de här åren? ## Comment 11 Author: MP160 Jag har social fobi. Jag har alltid varit blyg men den sociala fobin bröt ut när jag var 13-14 år och blev trakasserad av min dåvarande mentor. Jag vågade inte gå till skolan för jag var så rädd för att träffa på mentorn, sedan utvecklades det väldigt fort till att jag inte kunde lita på människor, jag klarade inte att gå igenom uppehållsrummet vilket jag var tvungen att göra om jag skulle ta mig till den del av skolan jag hörde till osv. Det gick läskigt fort. Blev deprimerad, självdestruktiv och tvångssyndromet utvecklades. Jag fick mina diagnoser nångång under våren 2010 då jag påbörjade min DBT-behandling. DBT har hjälp mig otroligt mycket, jag kan gå ut utan och tro att nån ska skjuta mig, jag kan prata med okända människor, jag kan handla själv. Jag äter även 100mg sertralin. ## Comment 12 Author: Animal-3 Svarade annat. Är inte diagnostiserad med något men mår väldigt dåligt av att behöva gå ut och träffa folk. Träffa nära vänner då och då är trevligt men utöver det låter jag hälst bli. Jag gör det, jag gick alltid till skolan, går till af, körskola m.m. men man är mer eller mindre svimfärdig var gång man vet att man måste dit. Kan må dåligt i flera veckor för man vet att man har ett möte och mår minst lika dåligt efter. ## Comment 13 Author: 740tjejen #10 Han får medeciner, och hjälp av en rätt ung tjej. Han tycker det är jobbigt att han ska behöva upp till sjukhuset. han hade velat att de gjorde hembesöken som de gjorde i början. Ibland står han på parkeringen och får ångest för han fixar inte att gå in. Han skulle ha börjat med ångest terapi, men han klarar inte av det när det är andra människor i närheten. Han har ju kompisar och sånt. Speciellt ena kompisen får brorsan på ett jättebra humör. han fixar sina kompisar men det har tagit tid och våga ta kontakt med dom. Tack vare bilarna han fått kontakter med kompisar. Så han har ju inte bara oss. Ena kompisen har till och med fått in bror på BRL (ljudfirma med allt roligt skoj till bilen) Han har varit med in på biltema. men det har varit dagar där han verkligen är på topp. Händer dock sällan, kanske 3-4 gånger på 1 år. Men verkar inte som om medecinen hjälper så mycket. Visst har ju blivit bättre. men det händer inte så mycket mer. ## Comment 14 Author: Rarity Jag har social fobi. Haft det så länge jag kan minnas, men fick diagnosen för 3 år sedan. I dagsläget är det väl bättre, men tvivlar på att jag någonsin kommer slippa det helt.. ## Comment 15 Author: PlusPlus Har social fobi. Visste inte ens att jag haft diagnosen satt under ett år förän jag bad min nuvarnade psykolog läsa igenom vad alla läkare har haft för olika utlåtanden :S Puckona på psyk berättade inte ens så jag har gått och trott att det är jag som varit för kass för att vara i sociala sammanhang, hört typ tusen gånger att jag är då bara löjlig och det är ju bara hit och bara dit -.- ## Comment 16 Author: 21Guns Jag tror att jag har social fobi. Jag tog det engelska testet från en annan tråd **[här](http://socialfobi.ifokus.se/discussions/4decd75f88f47203af009deb-testa-hur-stor-social-fobi-du-har#discussions-1),** och fick 96, alltså väldigt svår social fobi. Dock har jag aldrig blivit diagnoserad och tror att jag endast lider av en "medelsvår" social fobi. ## Comment 17 Author: MP160 #13 din bror kanske skulle prova en annan medicin? Min medicin har hjälp mig väldigt mycket, i kombination med DBT. Kan ju ta lång tid att hitta rätt medicin för just honom kanske, men det kan vara värt det i längden, när han väl hittar "sin" medicin. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Lider själv av det, mmen är på bättringsvägen iallafall. Fick en luddig diagnostisering när jag var 14-15 år. Dom tog mig inte på så stort allvar. Tar för tillfället ett naturläkemedel som jag tycker utför under mot stress, fobier och sömnproblem. Blivit erbjuden olika receptbellagda mediciner i början men har aldrig viljat ta dom... Speciellt inte nu när jag har hittat något som funkar ## Comment 19 Author: [Borttaget] Jag lider själv av social fobi och har lidit av det i hela mitt liv. ## Comment 20 Author: felicia091 Jag började gå på BUP för ett par månader och då kom dem på att jag kanske har social fobi, eftersom att jag känner igen mig på alla symptom. Så nu går jag på KBT varannan vecka. Jag har även två bröder som har fått varsin diagnos ADD och ADHD. Innan jag fick hjälp  så trodde jag att jag var ensam om att känna så här men nu vet jag att det finns otroligt många som har exakt samma problem.