# Struntar i vad jag säger
Author: louisenorring

Har pratat med mamma om min misstanke på att jag börjat utveckla social fobi men hon säger att jag bara inbillar mig saker och har inte alls lust att snacka med mig om det :c

Jag har alltid haft svårt för nya människor... Min killes föräldrar är trött på att jag aldrig pratar med dom även om vi varit tillsammans i 2 år. Jag gillar inte att prata i telefon äns med presonen jag känner endast de närmast... Jag försöker alltid få mamma att ringa till doktorn när det är något för det får jag extremt ont i magen och nervositet för, även när det gäller att ringa till skolan. Har även börjat bli nervös för min egen släkt, är rädd vad dom kommer tycka om mig när dom ser mig osv. Går inte hem till folk om det finns andra där jag inte träffat/känner sen innan.

Kan detta bara vara att jag är blyg eller en inbillning? :c

## Comment 1
Author: candyme

Jag skulle säga att du lider av social fobi, inte bara blyghet.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Säger som # 1.

Tyvärr är det inte alltid föräldrarna vill inse det, och därför viftar bort det och säger att man inbillar sig.

## Comment 3
Author: [Borttaget]

När det gäller att ringa till läkare osv, så kan man skriva brev. Jag lämnade in det receptionen på vårdcentralen.

Jag ringde aldrig min läkare eller vårdcentral när jag behövde en tid. Skrev ett brev till läkaren och beskrev mitt problem, oftast så skickade hon per brev en tid hem till mig.

## Comment 4
Author: louisenorring

tack för svaren alla!

#4 tror i vilket fall som helst jag inte har mod nog att ta mig dit utan något stöd från mina föräldrar :(

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Har du möjligen en kompis som kan gå med dig?

Dina föräldrar måste inte veta att du söker hjälp om du inte vill det.

## Comment 6
Author: louisenorring

#5 kanske :c