# Händelser och reaktioner
Author: [Borttaget]

Tänkte berätta om en sak som visserligen hände för flera år sedan. Men behöver prata av mig lite och kanske finns det någon här som känner igen sig.

Jo, jag har ju social fobi enligt läkare och fobisk personlighetsstörning enligt psykiater. Mina närmaste familjemedlemmar vet detta.

Jag vägrar för det mesta att spela spel i sällskap med familj eller vänner. Spelar ingen roll vilka spel det rör sig om, kortspel, brädspel, knep & knåp man håller i handen, dataspel, kubb, boccia, badminton osv.

Så för några år sedan sa min man till mig att folk tror att jag är dum (bakom flötet, mindre vetande) eftersom jag aldrig vill göra något knåp eller spela något spel. Jag tolkar detta som att det är hans familjemedlemmar och hans vänner som möjligen tänkt så.

Varför då, tänker jag? Dom vet ju. Jag har ju förklarat i någorlunda korta ordalag vad det innebär att leva med diagnos. Varför har dom inte sökt internet själva för att skaffa sig mer förståelse? Eftersom jag tydligen inte kunnat göra mig förstådd. Inte bara tänka man kanske inte har alla hästar inne.

Har ju tänkt lite på det här genom åren.

Endel har fått sin förklaring i att man tar fram väldigt enkla spel när jag är med. Spelar spel i lag, typ TP. Vilket jag i och för sig är väldigt tacksam för, mycket lättare att smälta in i en liten grupp.

Hjälpte till i svärmors trädgård för några år sedan, en sten skulle flyttas och bli ett trappsteg vid friggeboden. Svägerskan var med också. Stenen var stor och tung, vi använde spett för att flytta den. När jag till slut, efter att ha låtit dom försöka ett tag, sa att så här och så här bör vi göra för att enklast flytta stenen. Så märker jag hur min svägerska blir väldigt förvånad och inser efter lite försök att visst var detta enkelt och logiskt. Stenen blev flyttad i ett nafs. Svärmor berömmer mig i stora ordalag att jag minsann inte är så dum inte.

Alltså, ska jag varje gång behöva säga att nej, jag inte vill spela spel för att jag inte kan tänka? Hjärnan blir blank i sällskap.  Reglerna är som bortblåsta i huvudet, hur ska jag då kunna spela? Men vi visar, vi har en provomgång, säger dom? Men vad spelar det för roll om jag inte kommer ihåg det efter fem minuter? Måste jag ideligen berätta om alla kroppsliga symtom som uppstår och gör mig mer rädd och nervös.  Vet dom inte hur läskigt det är att veta att ens kroppliga symtom kan synas? Förstår dom inte hur jobbigt och kraftödslande det är att dölja? Måste jag jämt säga att jag inte vågar, Jag är rädd, jag är nervös, jag vill inte misslyckas, jag vill inte att ni ska tycka att är dum och inte fattar, jag står hellre över?

Hur ska man göra?

Lite om mig, fyll gärna i era knasigheter.