# Telefonfobi Author: [Borttaget] Jag har sån sjuk fobi för att prata i telefon, tycker det är extremt obehagligt. Finns endast 4 personer jag kan prata avslappnat med, 3 av dom är familjemedlemmar, den sista är en vän. Så fort någon ringer låtsas jag bara att jag inte hört telefonen (om det inte är familjen/vännen då såklart) och smsar några minuter efter "du hade ringt?". Vågar aldrig lyfta luren, tycker det är sjukt läskigt att prata i telefon. Har inga problem med att prata över datorn, i webcam och sådär, inga problem alls med sms men just samtal över telefon är hemskt. Finns det något som helst, _minsta lilla_, man kan göra för att bli av med detta eller iaf minska rädslan? ## Comment 1 Author: [Borttaget] I grunden är det väl egentligen att utsätta sig för det obehagliga. Men det har inte funkat för mig riktigt än :P Eller jag är för dålig på att våga svara men har lyckats öva mig på att ringa upp i alla fall. Men ringer inte mer än jag måste. ## Comment 2 Author: Netzki Som jag ser det finns det bara en sak som hjälper - att utsätta sig för det om och om igen. När min sociala fobi var som värst (tonåren) så tyckte jag tex. att det var väldigt obehagligt att gå in på en buss. När familjen flyttade ut på landet fick jag plötsligt åka skolbuss vilket förstås var hemskt i början...men! När man gått på och av den där bussen x antal gånger så blir det vardag. Det är som att kroppen inte orkar börja stressa upp sig till sist. Jag fick jobb på ett bibliotek för ett tag sedan och en av tjänsterna vi har är att en timme innan stängning ringa runt till låntagare och berätta för dem att deras reserverade böcker nu finns att hämta, bland annat. Jag trodde jag skulle skita på mig de första gångerna jag ringde, jag stammade och fick skriva upp på en lapp vad jag skulle säga så att jag inte skulle få en blackout och glömma vad jag höll på med. Det var också stressigt att en av de andra i personalen satt bredvid och lyssnade samtidigt som hon jobbade med sitt. Grejen är ju, som alltid med den här fobin, att det är du själv som dömer dig hårdast. När jag tvingat mig till att sitta kväll efter kväll och ringa så började det gå bättre, och en gång vände sig min kollega spontant om till mig och sa att jag hade en så trevlig telefonröst. :-) "Botad" kanske man aldrig blir, jag kommer nog aldrig tycka att det är helt avslappnat att ringa runt, men det går galet mycket bättre nu. Det tog faktiskt inte så lång tid heller för mina känslor att ändras, efter en vecka med detta som rutin kändes det helt okej. Man lär sig också att det inte är hela världen om man säger fel ibland. ## Comment 3 Author: Hyrrokkin Jag kan bara hålla med. Tyvärr, för det sista man vill höra är ju att man ska behöva utsätta sig för det obehagliga :P Jag har också sjukt jobbig (prata-i-)telefonfobi och har svårt att svara när folk ringer, och ännu svårare att ringa upp folk, men jag försöker jobba på det. Ska jag ringa upp kan jag ha en lapp med stödord framför mig, och jag försöker koncentrera mig på att andas och prata långsamt. Jag svarar fortfarande inte på dolda nummer, men jag försöker tänka att det oftast bara är jobbigare om jag undviker att svara eftersom det ofta blir mer jobb i efterhand. Bättre att få det överstökat liksom :) Men jag vet precis hur det känns och hur jobbigt det är! Det är fortfarande dagar jag bryter ihop och gråter efter att jag har behövt ringa ett viktigt samtal t.ex. ## Comment 4 Author: Harakullen Säger som de andra, det är att utsätta sig för det! Kan svara i telefon hemma, efter många om och men, dolda nummer eller nummer jag inte känner till svarar jag inte på. Ringa någon är som du, familjemedlemmar ^^ ringa andra är fruktansvärt och som #3 funkar stödord. Brukar köra med det om det är något speciellt ärende man ska ringa... även om det kan ta flera timmar med telefonen i hand, slagit numret flera gånger, raderat, lagt ifrån sig telefonen osv... oavsett hur viktigt samtalet är så kan det ta flera timmar för mig att ringa någon jag inte känner. Har gjort framsteget att kunna ringa pizzerian utan problem, på gott och ont xD När jag ska ringa brukar jag även gå lite avskilt, inte ha familjen runt om mig som stressar. Brukar även ha något  i handen att fippla med så som ett sudd eller annat som stimulerar och knuffar bort lite av spökena i bakhuvudet som gör en nervös och stressad. Har även märkt att jag gärna sätter mig vid ett fönster för att ha ljus och att kunna se ut också. Två knep som funkar för mig i alla fall när jag ringer för att hålla hjärnan lite sysselsatt med att ha något i den lediga handen och ha något att se på med att titta ut. :) ## Comment 5 Author: Perly Hm har inte någon socialfobi i övrigt men just telefon så kan jag inte prata med någon mer en ett par ord till någon av mina föräldrar om jag behöver bli hämtad eller liknande ## Comment 6 Author: Wide Awake Dreamer Har själv en hel del problem med att ringa, dock mindre nu än tidigare. Att svara i telefon är däremot lättare. Men precis som andra kan jag rekomendera att träna på att utsätta sig för det, det är det enda som ger något riktigt resultat. Själv tycker jag själva uppringningen är det jobbigaste, efter att jag tagit upp luren och slagit numret är det som att jag hamnar i ett annat mentalt tillstånd och kan lättare koncentrera mig på vad som skall sägas. Så för mig har det mest handlat om att träna på att ta upp luren och slå numret, utan att tänka igenom saken alltför mycket. Börjar man tänka för mycket hinner man börja oroa sig och då är risken stor att man låter bli. Har man klart för sig vaför man ringer och vad man skall säga när det svarar i andra änden finns det liksom ingen anledning att tänka igenom det fler gånger, ändå är det lätt hänt att man gör det. Nu kan jag väl inte säga att jag blvit någon expert på att ringa, jag tycker fortfarande att det är jobbigt, men det har hjälpt mig att komma över de värsta problemen. ## Comment 7 Author: Gur4m1 JAg utvecklade fobi för att svara it elefon- har fortfarande aviga känslor mot att svara om numret är spärrat eller okänt (vilket innebär problem då jag även söker jobb och det blir ju att rätt många nummer är främmande då ;) men nu jobbar jag på ett företag där jag ringer och pratar med folk på telefon i flera timmar om dagen och det har hjälpt mig. Nu, senast igår svarad ejag automatiskt på telefonen utan att jag kände igen numret. Jätteskön känsla. Ringa folk ahr jag inga problem med- för då vet jag ju vem som jag ringer till, det är helt i min egen kontroll. Men att svara...huvva.