Skriver av mig

Jobbigt

2014-04-24 14:13 #0 av: Articia

Hej!

Jag hoppas det är okej att skriva av sig lite här. Jag vet snart inte längre vad jag ska göra. Min sociala fobi förstör precis allting i mitt liv. Just nu går jag på soc och arbetsförmedlingen härjar på mig hela tiden. En tjej från arbetsförmedlingen skickade mail till mig om att hon hade lämnat mig som förslag till ett företag i Stockholm. 

Jag har inte körkort och kan inte åka kommunalt en så lång sträcka. Men jag tänkte inte så mycket mer på det, tänkte att de kommer nog inte ringa ändå. Sedan ringer det ett okänt nummer och det visar sig vara dem. Men jag vågade inte svara. 

Min psykolog som jag går hos är verkligen jätte bra, men hon ska sluta och jag väntar på besked om vem jag kommer få träffa efter att hon har slutat. Men allt tar en sån jädra lång tid. Väntar även på att få träffa en läkare, jag måste försöka få en "kod" till arbetsförmedlingen angående min sociala fobi, så att jag kan få mer förståelse från dom och inte lika höga krav som dom just nu ställer på mig.

Men det är samma där, det tar också en jävla tid. Vet inte vad jag ska göra snart. Känns som att alla skiter i en :/ jag vill ju komma framåt i livet, inte bakåt...jag vill inget hellre än att känna mig självständig.

Anmäl
2014-04-24 15:17 #1 av: ChristianK

Hej :)

Känner igen mig helt i hur du känner. Fobin begränsar en så mycket, hatar det. Blir inte bättre av att vara en fattiglapp heller. Sitter själv och deppar för att det mesta går åt h-e nu. Soc är oftast dryga och otrevliga, samma med arbetsförmedlingen. Att få på papper att du inte klarar av vissa jobb från din läkare, kommer säkert få AF att lugna ner sig lite. 

Har själv lämnat läkarintyg till dom om det, och det måste dom ta hänsyn till. Sen är ju som sagt den bittra verkligheten att som du säger, de flesta skiter fullständigt i hur du mår. 

Det är i stort sett upp till en själv att slå sig fram i djungeln för att komma någonvart. Och det är ju lättare sagt än gjort i dagens skitsamhälle, när man dessutom mår dåligt. Jag har inte fått ett dyft hjälp av någon att försöka komma tillbaka till arbetslivet. "Man ska vara stark när man är svag" typ.

Jag ska med byta psykolog om ca 5 veckor. Vet inte hur lång väntetiden blir för att få en ny. Att känna sig självständig är en viktig bit. Självförtroendet växer inte direkt av att känna sig oönskad och gå på bidrag Vilar huvudet i handen

Anmäl
2014-04-24 15:42 #2 av: Articia

Tack för ditt inlägg, skönt att inte känna sig ensam. Ibland känner man sig så jävla ensam i allt man känner liksom. Och det händer även att man håller det mesta inom sig (även om det inte är det bästa) skäms liksom över mina tankar :/ Men jag hoppas som sagt att det blir bättre när jag får en ny psykolog (om han/hon är bra), ett läkarintyg (om jag nu får träffa en läkare någon gång) har väntat i typ 2 månader på det nu. Jobbigt att du inte heller får den hjälp du behöver, dagens samhälle är rena katastrofen, men antar att det bara är att kämpa vidare, vill inget hellre än att fungera normalt.

Anmäl
2014-04-24 16:18 #3 av: ChristianK

Mm, inte nyttigt alls att sitta och trycka på jobbiga tankar själv, är själv expert på det. Och de tankarna är inget att skämmas för, det är modigt att våga visa sig sårbar och inte låtsas som om att allting är bra. 

Jag brukar få mina läkarintyg från min familjeläkare, går snabbare att få tid där en hos en psykläkare. Kanske du kan kolla upp? 

Ja, ge inte upp, det är en hygglig start att du åtminstonde fått kontakt med en psykolog och börjat arbeta på problemen. Blir nog lättare att orka med jobb-biten, det sociala, med tiden då.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.