Blyghet & Oro

Social fobi?

2014-06-03 16:12 #0 av: Mysan_

Är det social fobi om man:

• Får ångest i mildare form av att prata inför klassen? Alltså, jag darrar av skräck, mitt hjärta slår jättefort, jag börjar svettas. Klarar knappt av det.

• Att må jättedåligt av att ha t.ex gjort ett litet fel? Skämdes i flera dagar en gång över att bara gjort ett litet fel på en ridlektion i en ridgrupp med ca 5 st i och tänkte nästan bara på det och tyckte det var jättepinsamt.

• Har en enorm rädsla av att bli kommenterad. Vågar inte ens räcka upp handen för att säga nått i skolan och jag pratar så tyst att ingen hör vad jag säger. Vågar inte prata med normal stämma.

• Älskar att vara ensam men hatar att umgås med andra. Jag vill aldrig vara med kompisar på rasterna och hatar att jobba i grupper.

• Att aldrig våga säga som man själv tycker och bara vill hålla med alla andra.

• Att inte våga titta folk man pratar med i ansiktet. Alltså dom flesta brukar ju titta varandra i ansiktet/ögonen när dom pratar men jag hatar ögonkontakt och vågar inte ha det heller.

• Att darra av skräck och nästan bryta ihop och gråta när man går på stan omkring folk man inte känner. Sånt skrämmer mig till döds.

• Att inte våga svara när en t.ex granne eller nått säger "Hej!".

Jag mår inte så bra av detta, och alla tycker att jag är konstig för att jag inte vågar prata. Ledsen Jag vågar inte göra bort mig, och står typ bara still och vågar inte prata när jag och mamma är på stan. Jag darrar också av skräck när jag går på stan ensam, och ibland när jag är med en kompis också. Känns som om jag bara ska bryta ihop och gråta. Ledsen Har ingen social fobi diagnos men har misstänkt ett tag nu.

Låter det här som social fobi? Känner någon som har diagnosen igen sig? Om ni vill veta mer om min vardag eller mig är det bara att skicka ett PM. Ler


Anmäl
2014-06-03 22:18 #1 av: appalpaj

Jag tycker det låter som social fobi. Såklart svårt att säga om det är det via internet men helt klart upplever du ju mycket social ånget. Mer än man ska behöva. 
Har du funderat på att söka hjälp? Glad

Anmäl
2014-06-04 14:11 #2 av: osterbottningen

Nu är inte jag läkare på något vis, men i mina öron låter det som någon form av social fobi.

Hur som helst skulle jag rekommendera dig att söka hjälp så snart som möjligt. Varför? Jo, för man skall inte behöva ha det som du har det. Dessutom finns relativt mycket hjälp att tillgå, särskilt mot de fysiska symptomen finns det mediciner. Och mot det psykiska fungerar i viss mån också mediciner, men framförallt terapi.

Jag kan själv känna igen mig i att jag ältar saker som jag gör dåligt ifrån mig, och särskilt inför andra personer. I mitt fall bottnar det i dålig självkänsla. Eller som min psykolog uttryckte det, skulle jag vara hälften så överseende mot mig mina egna misstag, som jag är mot andras misstag, så skulle det göra en stor skillnad. Glad

Om du tycker det är knepigt att prata med främmande personer, och detta också gäller ex. läkare. Så skulle jag rekommendera att du skriver ut listan ovan över dina besvär, och ger den till läkaren. På så vis får du enkelt fram ditt budskap till honom/henne. Får idé

Österbottningen

Anmäl
2014-06-08 03:04 #3 av: Charlie Brown

Solklart fall av social fobi. Att vara nervös inför ett tal etc är en annan sak som ofta blandas ihop med detta. När man blir sjuk av detta är det social fobi. Man svettas, får tunghäfta, darrar på rösten, svimfärdig (t om svimmar) och man har en puls på 220. Det är inte hälsosamt och det ska tas på allvar. Jag lider av det själv så jag vet. När jag var 25 så hörde jag ett program som beskrev detta, då först förstod jag att det var det jag led av. Sedan 8 år tillbaka. Idag tar jag sertralin mot det och det fungerar för mig. Men detta "osynliga" handikapp ska tas på allvar, det ska vi kräva!. Vill du veta mer om det så är min e-post onurb.divad@gmail.com eller så hittar du mig på fejan: David Bruno, inte den ena, som jag lämnat, men den andra där jag skriver varje dag, du förstår. Blir gärna vän med alla som har social fobi, så du är välkommen :)

Anmäl
2014-06-08 03:09 #4 av: Charlie Brown

Man undviker alla sådana situationer som kan framkalla denna ångest och det påverkar menligt på hela ens livssituation. Jag pajade en akademisk karriär på grund av detta. Så det är inte bara lite nervositet, som de som inte förstår, gärna vill ha det till. Jag svimmade två gånger när jag bara skulle rapportera inför några få människor i ett visst sammanhang. Så det är ett problem men det kan lösas! 

Anmäl
2014-06-08 03:18 #5 av: Charlie Brown

Kognitiv terapi är ju det vanliga men man ska vara försiktig, eller ställa rätt krav! Jag utsatte mig för det och efter två samtal bestämdes att jag skulle konfrontera en grupp av ca 6-9 personer, som jag skulle presentera mig för. Det gick inte alls. Jag gick inte dit och avslutade den terapin. Sedan har jag gått i vanlig terapi i två år och det gav ingenting h eller, tvärtom. Det gjorde mig nedstämd. Så man ska vara försiktig med terapi-behandlingar och ställa krav! Känns det inte bättre efter ett halvår är det bara att avsluta. Men tålamod är en sak som kan vara bra i dessa sammanhang. Lätt att ogilla direkt i början och förlänga detta ogillande till några månader. Så man vet inte om det är bra eller inte på en gång. Men efter ett halvår, anser åtminstone jag, att man kan säga sig veta.

Man får prova sig fram och försöka och vetskapen om att många lider av detta kan vara skönt att veta! :) Lycka till med att bli av med din fobi!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.