Social ångest

Social med social fobi?

2014-12-11 20:25 #0 av: Skogsraah

Hej! Hittade precis denna sajt, så känner bara att jag måste posta om mina funderingar här med då det är högst relevant Glad

Jag fick idag veta av min psykolog efter månader med undersökningar att jag har social fobi. Detta blev väldigt "chockerande" för mig eftersom att jag ser mig som en väldigt social och relativt utåtriktad person. Jag har åtminstone varit till större delen av mitt liv. Sedan förklarade jag för honom hur jag trodde att en person med social fobi var, (i min värld något som enbart drabbar introverta personer med mindre bra social kompetens t.ex) och han sa att det i första hand handlar om att känna ångest inför främmande människor, känna att man konstant blir granskad och dömd och allmänt känner obehag inför situationer med mycket elelr okänt folk samt undviker dem. - Detta stämmer in på mig. 

Min psykolog är jätteduktig och vi har ju verkligen granskat det här, så jag litar väl på det han säger. Men för mig känns det bara så ologiskt... Med mina vänner är jag oftast den som pratar mest, börjar på nytt samtalsämne om det blir tyst, har humor, skrattar och har oerhört lätt för att dela med mig av mina tankar och känslor. Lyckas jag ta mig över den "obehagliga tröskeln" som att ringa ett samtal, åka och handla eller så kan jag inte annat än vara trevlig i kassan, le, och känner oftast inte ångest när jag väl kommit "så långt" i processen, eller hur jag ska säga. Men det som verkar stämma är som sagt att det är otroligt ångestladdat för mig att bara åka och handla. Ibland nog ångestladdat att gå hundpromenad åt ett annat håll, klarar inte av alls att gå in först i en butik eller restaurang om vi är några stycken, NÅGON måste gå före mig. Ångestladdat blir det även om jag vet att jag måste träffa någon jag inte känner så bra i litet umgänge. Men det löser sig nästan alltid om jag väl hamnat i situationen. Jag har god social kompetens och har fått höra på alla mina arbetsplatser att jag är väldigt trevlig och typ "smart". Men som sagt, dessa problem har kanske kommit de tre-fyra senaste åren bara... Dessutom värt att tillägga så är jag musiker och står relativt ofta på scen. Det fungerar i regel bra, men jag antar att det finns de som "syns" mer där ute, som jag då, trots att de har social fobi. Psykologen vet om allt det här, förstås, men har ändå kommit fram till att jag har social fobi.

Är sjukskriven nu pga ångest och klarade inte alls av att åka till jobbet mot slutet. "Vad ska alla andra tänka, jag passar inte in" och konstanta tankar av att jag blir dömd, varje minut och varje sekund förföljer mig på arbetsplatser och i större grupper, eller där jag helt enkelt inte känner alla eller är nog bekväm.

Den stora frågan jag har är: Finns det fler som jag? Som är sociala, har många vänner, nära som ytliga, men ändå blivit diagnostiserade med social fobi? Tycker att det krockar så mycket det här... Speciellt när det inte jämt varit såhär för mig. Men jag vill lita på att psykologen har rätt. För mig spelar det ingen som HELST roll att jag har social fobi. I min värld känns det bara som att det krockar!


Jag vill liksom inte ens öppna dörren ifall något brev inte går in genom brevinkastet och brevbäraren knackar på. Eller öppna ifall pizzabudet här. Eller svara i telefon om jag inte vet vem som ringer... 

Anmäl
2015-01-13 18:15 #1 av: [rohat]

Är också lite social utav mig men även asocial, det beror helt enkelt på läget, ibland har jag värsta självkänslan och kan prata för fullt men ibland får jag även den där känslan av att folk dömer mig och då blir det så att jag tänker för innan jag säger något.

När jag är med kompisarna så känns det tryggt. Jag bryr mig inte om att bli dömd av kompisarna så jag kan vara helt galen, skoja, ha det roligt och det har alltid varit så.

Men det beror ju helt enkelt från person till person, vi som har social fobi får ångest på ett sätt eller annat av olika sociala situationer. Det finns de som har såpass svår socialfobi att de inte ens kan gå ut från hemmet.

Så japp man kan vara social och ha socialfobi även om det låter konstigt är det logiskt om man tänker till lite =)

Anmäl
2015-02-13 16:27 #2 av: scirocco

Man blir ganska osocial även om man inte vill det i slutänden, för att man inte orkar med ångesten och paniken.  Det är ett problem, jag känner mig så extremt ensam, för att jag har ett väldigt stort behov att umgås med andra,  men kan inte ta kontakt med folk för att jag är rädd. Så jag kommer alltid vara ensam.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.