Blyghet & Oro

Jag är inte blyg men var är vännerna?

2016-09-16 11:39 #0 av: appear

Testar nåt nytt för att hitta likasinnade. Vet dock inte om detta är rätt forum. Jag är en ganska framgångsrik (kärriärsinriktad) ung kvinna som inte är speciellt blyg utåt sett. Jag är tvärtom ganska rolig och underhållande i sociala sammanhang. Har lätt för att ta kontakt med nya människor och står gärna i centrum på en tillställning. Har inga problem med att prata inför folk heller, eller sjunga för den delen .

Men till mitt bekymmer:

Jag har knappt några vänner. Och de få vänner jag har, bjuder väldigt sällan in mig eller vill hitta på nåt. Det är alltid jag som får ta intiativ till att göra något. Mina vänner försvinner undan för undan och idag har jag egentligen bara två vänner jag kan höra mig till.  Och inte ens de vill hitta på saker med mig.

I övrigt är mitt liv väldigt välordnat. Jag har en helt fantastisk sambo och vi har nyligen köpt ett väldigt fint hus i stan. Jag har en stor härlig familj med syskon och syskonbarn. Vi har bra ekonomi som gör att vi kan resa 3-4 gånger per år och ändå ha råd med många restaurangbesök eller att renovera fastigheten. Jag har väldigt många intressen som gör att jag lätt kan knyta an till människor och ta kontakt. Men av någon anledning så vill inte människor umgås med mig privat. Min sambos kompisar verkar inte gilla mig heller. Ungefär som att de i rent protest inte vill umgås för att han och jag blev ihop för två år sedan. :'-(

Som person har jag starka värderingar om hur man bör behandla andra människor.  Jag känner stor empati för människor och djur som lider, och jag väljer hellre att titta på en dokumentär eller nyhetssändning istället för en komedifilm. Jag är kanske en allvarlig person på många sätt eftersom jag omvärldsbevakar mycket, men jag njuter av livet till fullo och anser själv att är en intressant person eftersom jag har så många intressen. Som exempel så gick jag nyss en segelkurs (har aldrig suttit på segelbåt innan). Älskar matlagning och är bra på tre-rätters. Är inte utseendefixerad men har alltid haft lätt att få killer då jag är relativt attraktiv (hur förklara man en sån sak utan att låta dryg) :). Älskar musik och att gå ut och dansa. Älskar att resa och vill åka till jordens alla hörn! Älskar djur och friluftsliv. Vandrar gärna på semestern. Är väldigt IT-intresserad och (enligt mig själv) grym på datorer. Har inget emot att spela ett PS3 spel en kväll  heller.  Jag gillar tennis och volleboll förutom friluftslivet.

Alltså jag ÄR ju ingen tråkig eller misslyckad person tycker jag. Men vad sjutton gör jag för fel?!?!??!  Varför vill ingen umgås med mig.... blir så sorgsen när jag tänker på det.

Anmäl
2016-11-17 10:56 #1 av: setfree

Oj man får mindervärdighetskomplex av att läsa ditt inlägg.

Kan det vara så andra känner också?

Det verkar som att du är empatisk och bryr dig om andra, så det är nog inget fel med det. Är du intresserad av hur andra människor har det? Vågar du visa dina svagheter för andra?

Anmäl
2016-11-30 18:18 #2 av: Devya

Du kanske inte menar det men det låter faktiskt som om du har väldigt höga tankar om dig själv. Det är jättebra att ha ett bra självförtroende men om man visar det alltför mycket så kan det avskräcka vissa människor.

Det måste ju också finnas något som skrämmer bort människor från dig. Det kan ju inte vara så att du är så perfekt som du beskriver om folk inte vill umgås med dig. Det kan vara bra att försöka med lite självreflektion eller alternativt fråga vad dina andra vänner har för åsikter om dig.

Alla har dåliga sidor, är det så att du försöker dölja dem för andra så att de känner sig totalt värdelösa i jämförelse med dig eller är du helt enkelt inte medveten om dina sämre sidor?

Sen kan det förstås vara så enkelt som att du är för allvarlig för de flesta människor och då är det svårt att hitta dem som man klickar med.

Anmäl
2016-12-11 23:31 #3 av: VästkustFia

Är inne på samma som #2. Kan det vara att andra uppfattar dig som väldigt "på", att du framhåller dina intressen, åsikter, kunskaper och materiella tillgångar på ett sätt som får dem att känna sig lite tillplattade och därför drar sig undan? 

Jag menar inte att du ska förminska dig själv men har man en intensiv personlighet är det lättare att lära känna folk på riktigt om man är beredd att tona ner sitt eget ibland och verkligen lyssna in sig på den andre. Då kan man i lugn och ro komma fram till vad man eventuellt har gemensamt och lägga grunden till vänskaper som håller.  

Det låter också som att du träffar mycket folk, många nya människor hela tiden och är ungefär likadan mot alla. Kan du inte pröva att satsa på några få som du känner att du verkligen skulle vilja ha som vänner? Och då lägga dig vinn om att inte ta över och hamna i rollen som den som alltid "kan, vet och har" utan låta det vara en jämbördig relation där båda får ta plats. Det är ju inte heller antalet vänner som räknas utan vilken glädje man har av varandras sällskap.

Anmäl
2017-01-27 22:27 #4 av: ixtab

Jag håller med alla ovanstående talare.
Jag vill verkligen inte trycka ner dig, men folk orkar inte med en som alltid vibrerar av energi. Att dessutom visa att man kan och att man har råd är ett stort nej nej.
Det avskräcker om något.
Jag tycker synd om dig att du inte hittar människor som vill umgås, då det är viktigt i livet. Men du kanske ska börja vara lite "tråkig" . Som ovan talare säger så är det ju inte antalet vänner som betyder något, utan att de är sanna vänner. Det betyder att även du måste blotta dig. 
Jag hoppas att du håller oss underrättade om hur det går för dig.

Blomma

Anmäl
2017-02-21 21:09 #5 av: Frida Bergqvist

Du är inte ensam om att vara ensam. Visa ditt intresse för andra och vilja att ses pg av just dem, och inte för att fylla livet med vänner.
Gemensamma intressen och bygg på det. Många kan vara trötta efter jobb/skola och tiden går till hemmet, hobbys, träning, etc och att umgås på riktigt denna tid är ovanligare. Det är ok att vara ensam med om duvtrivs med det. Normen är att vara social, vilket är synd för dem som har svårt med det.

Anmäl
2017-06-27 16:33 #6 av: [Roe Deer]

Hejsan!

Jag kan ju bara gå utifrån mina intryck av vad du har berättat här, men jag får känslan av att du "såå himla gärna vill vara med" att andra kanske finner det för "mycket" istället för en lugn och balanserad bro över till aktiviteter och träffar. Kan vara så att du umgås med fel typ av vänner, att ni har för lite intressen och tankar gemensamt. Sedan brukar folk känna sig hotade av andra personers starka åsikter, eftersom en stark åsikt dömer ut de som inte tycker likadant, indirekt. Man behöver inte alltid skylta med sina åsikter gällande allt möjligt. Klart att man ska stå för den man är, men man kan vara ödmjuk. - Mitt tidigare ex hade väldigt starka åsikter om mycket, och pratade nästan sönder människor. De, och jag, fick inte alltid en syl i vädret. Mycket negativa saker, eller saker som borde förändras. För mycket snack tömmer en på energi, eftersom det styr fokuset på allt som personen berättar. Hans agenda är god, en bättre värld, men det innebar att han blev ruggigt irriterad på alla som inte gjorde som han gjorde. 

Kanske kan du lyssna mer än prata emellanåt? Kanske söka dig till likasinnade på forum som dessa? Gå kurser inom valda intressen? =) Jag personligen är rätt ofta ensam men trivs med det. Jag har få men nära vänner som jag värnar om, men har också valt dem, och valt bort andra. Hoppas det går väl för dig!

Anmäl
2017-08-04 23:50 #7 av: shia

Tips är att börja på någon slags sak. Typ musikgrupp, ridning, osv. Försök att prata glatt osv men inte säga för mkt om dig. Utan babbla på som en vanlig Svensson, osv.

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2017-08-18 12:22 #8 av: Maria

#0 Ingen av mina vänner är ens i närheten av allt det du berättar om din personlighet. Jag gillar dom ändå eller kanske rentav just för deras svagheter och egenheter.

Jag är precis som de andra här i tråden inne på samma sak att du kanske upplevs som "för mycket"

Du har inte nämnt en enda nackdel som du har. Allt är bara bra och positivt och jag personligen känner inte en enda perfekt människa.

Du kanske kan börja med att dämpa dig lite...

/Maria

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.