Jag äter Anafranil (samt Sertralin och Lamictal/Lamotrigin), främst mot depression och andra typer av ångest men den ska ju ha effekt på Social ångest med. Det jag tycker att den hjälper lite mot är vad jag kallar ”fel-tankar”, där jag tolkar allt som händer eller sägs negativt. Mest är det faktiskt med människor jag känner rätt väl, jag får det till att de inte tycker om mig osv. Annars så är det nog främst så att alla medicinerna tillsammans ger mig en bättre grund mentalt, inte specifikt mot Social ångest utan snarare så att jag kan tackla den bättre. Alltihop hänger i en enda stor härva för mig med olika diagnoser och funktionshinder. Har du gått i någon gruppterapi? Jag var VÄLDIGT tveksam men har gått i ett drygt halvår, visserligen riktat mer allmänt mot psykisk ohälsa och ångest, men det har gett väldigt mycket, mer än separat KBT. Att prata med andra i samma sits och dela både negativa upplevelser och bra grejer, kanske olika små knep man har för att klara sina svårigheter har varit suveränt. Om jag verkligen kan ANVÄNDA det i praktiken så att säga är jag inte säker på, men det har definitivt gjort mig lite starkare inombords.

#1 tack för svar :) okej vad skönt att du har hittat något som du blir hjälpt av. Vad får du för biverkningar? Var det bara i början? Jag har gått i gruppterapi också. Den var ganska bra. Bara att få lite tips och höra hur andra har det. Jag vågade knappt säga någonting dock :| det hjälpte inte jätte mycket iaf, även om det var bra.

Hur kom ni i kontakt med gruppterapi? Hur många är man i en grupp?  Jag känner mig alltid obekväm när andra tittar på mig men det är kanske det man ska träna på i gruppterapi?

#3 jag gick hos en kurator på vårdcentralen som också höll i en gruppterapi. Så jag började där efter att ha gått hos henne ett tag. Jag tyckte det var jätte jobbigt och vågade som sagt knappt säga någonting men var ändå givande att dela med sig lite med andra och få tips av varandra också.

#4 Tack för svar. Hur kom du i kontakt med kuratorn? Om du har lust att berätta lite mer om hur ett möte går till. Hur många var ni? Fanns det någon ledare med eller sitter man bara där och väntar på att någon ska säga nåt? Gick ni ut på stan tillsammans också?  Jag skulle behöva träna på att åka kollektivtrafik och röra mig i situationer där det  händer mycket på en gång.

#5 för mig var det bara att ringa till vårdcentralen och boka en tid hos deras kurator. Tror inte det brukar vara jätte lång väntetid. Några veckor kanske, det varierar nog. Hon jobbade KBT inriktat. Sen var det hon och en till som höll i den här gruppen. Vi träffades en gång i veckan, tror det var tänkt i ett halvår. Vi var runt 5 pers. Träffades alltid där och så hade de som höll i det planerat lite vad vi skulle prata om. Men vi i gruppen styrde det ganska mycket också. Lite för mycket kanske, jag hade tyckt det var lite bättre om hon styrt upp lite mer för det var alltid vissa som pratade jätte mycket och andra som inte vågade fast de ville. Men generellt var det bra :) värt att prova! Om de har någon grupp på din VC.

#6 Verkar inte som min VC erbjuder gruppterapi, bara KBT. Jag har redan gått i KBT via psykiatrin så det är nog inte aktuellt. Jag har bara två frågor till om du inte misstycker. Hur mycket kostade gruppterapin? Var det någon som rodnade under samtalen?

#7 jag kommer faktiskt inte ihåg hur mycket det kostar. Ungefär lila mycket som en kuratorstid på VC. La inte märke till att någon skulle ha rodnat ;) men det var flera som var obekväma med situationen. Skulle jätte gärna läsa fler erfarenheter av medicin! :) eller om ni blivit hjälpta av något annat.

Sorry för sent svar men lite blandat till både @Silla9 och @Tomheten;
Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag har för biverkningar av respektive medicin - och Anafranil har jag ätit så länge att biverkningarna numera är självklara, jag tänker inte på dem specifik som biverkningar. Det bara är så, liksom.
Men det är väl främst muntorrhet och torrhet även i andra slemhinnor (jag bör tex inte ha linser) och huden, värre nu på vintern.
Darrighet, främst i händerna.
Jag blir varm och svettas så in i bängen vid ansträngning vilket jag tycker är väldigt jobbigt.
Viktuppgång, men det är lite svårt att veta vad som beror på medicineringen och vad som beror på sjukdom (tröstäter mm).
Minskad sexlust, vilket inte har varit ett problem för fem öre - tills i höstas när jag lite oväntat fick en partner. Det går helt ok ändå, men jag vet att jag hade varit lite mer "på" utan medicinen.
När jag äter både Anafranil och Sertralin så är det en balansgång med andningen; de är egentligen inte bra att kombinera eftersom serotoninpåslaget blir för stort. Jag blir helt enkelt tungandad och min astma försämras. Det är nog den enda biverkningen som jag inte kan hantera, jag måste givetvis kunna andas ordentligt.😛I nuläget äter jag 150 mg Anafranil Retard (kvällen) och 150 mg Sertralin (morgonen), det är absolut maxdos även om jag nog hade mått ännu bättre psykiskt om vi höjt en aning till.

Att inte medicinera finns inte på kartan för mig, fast det är väl främst för att jag mår dåligt även på andra sätt.

@Tomheten; Jag kom i kontakt med gruppterapi via min psykiatriska öppenvårdsmottagning. Här är det inte ÖVM som håller i gruppterapin utan en "systermottagning" till dem, för vuxenpsykiatrisk rehabilitering. Det där ser säkert olika ut på olika ställen, både beroende på vilket län man bor i och vilken specifik vårdgivare man har.
Det har kostat 50:- per gång och går på Högkostnadsskyddet så det är helt överkomligt, tycker jag. Beroende på vilken grupp man går i så är det 1-2 ggr/vecka, 2-3 timmar/tillfälle.
Vi har varit mellan 6 och 8 deltagare samt två "ledare" som har varit arbetsterapeuter, mentalskötare eller terapeuter i KBT. Nu har jag inte särskilt svårt för att tala om mina psykiska problem, snarare tvärtom, men en del av de andra deltagarna har nog tyckt att det varit lite pinsamt i början, innan man kommit in i gruppen så att säga.
Där handlar det ju även om att ledarna ser till att skapa ett bra klimat i gruppen, att man litar på varandra och känner sig trygg.
Däremot kan det vara ganska tufft känslomässigt, det händer att folk gråter eller går ut - men det är helt ok! Ingen tycker att man är "konstig", "udda" eller så - vi sitter ju i samma båt allihop.
Jag blev faktiskt väldigt förvånad över mig själv, jag kan nämligen inte gråta när andra ser det. Men efter några gånger var det något som fick mig att börja gråta och jag stack inte därifrån! Hade jag inte känt mig så oerhört trygg med övriga gruppen så hade jag gått därifrån, kört hem och aldrig mer åkt dit.
Nu har jag antingen suttit kvar och gråtit helt öppet, alternativt gått ut i korridoren en stund. Att åka dit nästa gång har heller inte varit några större problem, även om det förstås är jobbigt ibland.
För mig är det jättestort, det går nästan inte att beskriva.

Hur det går till är lite olika och kan säkert variera mellan olika ställen.
Vi har oftast suttit antingen runt ett stort bord eller i några soffor som står i en ganska stor cirkel, man behöver inte sitta och knö på varandra.
Ingen har pressats att göra något den inte vill/känner sig redo för, det enda har väl varit att vi alltid börjat med att säga våra förnamn och det klarar vi allihop.😉
Ibland, i synnerhet i Introduktionsgruppen som alla på den här mottagningen måste börja med, så har vi haft något som vi gör tillsammans, för att släppa lite på spänningen. Vi har lagat mat ihop, spelat spel, målat, grejat med keramik och gjort olika kollage. Det känns ibland lite som ett "knäppskalledagis" men det får deltagarna att slappna av, sen går det lättare att prata om tyngre saker.
Vi brukar börja träffen med en genomgång där alla säger hur de mår, men man behöver inte utveckla det hela om man inte vill, det räcker att säga "Bra", "Skit", "Nervöst" eller helt enkelt bara göra tummen upp eller ner.
Inget vränga ut-och-in på sig själv om man inte vill.
Samma sak när man avslutar, en kort sammanfattning om vad man tyckt om dagens träff.
Jisses, nu har jag skrivit en halv bok, får nog avrunda här men fråga om det är något ni undrar!
Jag tycker absolut att man kan ge gruppterapi en chans, funkar det så funkar det, annars kan man ju hoppa av.🌺