Släppa in andra?
Hej.
Jag har ingen diagnostiserad Social fobi men känner igen mig otroligt mkt i det. Jag har knappt några vänner trots dryga 30 år. I början när jag träffar nya människor är det sällan problem, men då kan jag typ spela någon slags roll. Jobbrelationer tenderar därför att fungera bra och även andra mer ytliga relationer. Men privata relationer fungerar inte alls (förutom pojkvänner). I början går det som sagt bra, men sedan tar det stopp och jag drar mig undan. Särskilt om personen jag lär känna vill lära känna fler människor (t.ex. i skolan) eller träffar ngn annan som den personen verkar trivas bättre med än mig. Jag skulle nog då inte säga att det är avundsjuka utan snarare rör sig om rädsla för att anses sämre eller tråkig eller så än den andra personen. I grupp är jag hopplös men fungerar rätt bra när det bara är en person. Jag är alltså alltid på väg att skaffa vänner men sen drar jag mig och hittar på ursäkter för att inte kunna ses/höras osv. Jag känner väldiga krav på mig när jag umgås med folk och det kan ta otroligt mkt energi. Det kan även gälla nära familjemedlemmar som jag känt hela livet :o
Är det någon här som har tips och råd på hur man tacklar sånt här?
Man tar en öl innan man går ut med dem, så man slipper tänka på allt överstimulerande sus å chitchat. Det är en absolut nödlösning, eller om man gillar att ta en öl på krogen i sällskap.
Bortsett från det så försök prata med dem om hur du känner, typ att du måste ha paus efter ha umgåtts med folk. Sen välja att umgås med dem någon gång i månaden och planera så du kan vila ut dig efteråt. Så håller du i alla fall vänskapen vid liv IRL, sen kan du alltid chatta med dem på nätet och då slipper du den sociala påfrestningen och kan ta allt i din egen takt, utan att verka tråkig.
Give a man a fish and you feed him for a day. Teach a man to fish and you feed him for a lifetime - Lao Tzu
Tack!
Hej! Känner igen mig helt i det du skriver. Just att jag kan ha hyfsat lätt för ytliga relationer. Men sen börjar jag krångla till det för mig själv och kan verkligen inte släppa in folk fast jag jätte gärna vill. Det gick bra när jag var liten. Det har varit en sorg för mig att inte lyckas lära känna människor. Och det är inget problem jag riktigt kunnat hitta någon information om. Men jag har sökt hjälp, och de senaste tre månaderna har jag faktiskt börjat medicinera med ångestdämpande. Och det har blivit bättre på sista tiden för mig. Kan inte säga exakt vad det beror på men tror medicinen har hjälpt mig att släppa kontrollen litegrann. Det går att få hjälp :)
Verkligen otroligt energikrävande att ständigt vara på väg att få nya vänner och lära känna folk. För mig har det iaf blivit betydligt lättare nu när jag medicinerat i några månader. Har gått en hel del I terapi de senaste åren också men för min del gjorde medicinen den stora skillnaden :) varierar säkert mycket från person till person vad man blir hjälpt av :) Hoppas du kan hitta något som gör situationen lättare för dig :)