Tänkte att det kanske kan vara trevligt att läsa om framsteg och jag hoppas jag också kan ge någon tips hur man kan gå tillväga. Det finns en risk att det blir lite långt. 😛

Men först lite bakgrundshistoria. Jag har alltid varit blyg och bara väntat på den där stunden alla pratade om, stunden då det skulle bli bättre. Men det blev inte bättre, det blev sämre. Blev även retad av några på skolan och det förstörde självförtroendet rejält.
Jag var inte medveten om Social fobi alls, och under hela gymnasiet så undvek jag alla situationer jag bara kunde och tyvärr var det väldigt lätt att få lite specialbehandlning som t.ex att jag inte var med på de normala idrottslektionerna och fick istället ett specialprogram tillsammans med ett par av mina vänner. 

2010 sökte jag hjälp för mina tvångstankar, men blev ju att vi pratade om allt annat och diagnosen blev alltså OCD och socialfobi med sekundär ångest. 
Började samtidigt jobba extra för en städfirma, så jag började ta mig ut i arbetslivet lite. 2-3 timmar/dag. Det var morgonstäd så det var inte så mycket folk på plats. 
Och så blev det att vara med i en KBT-grupp med personer med liknande besvär vilket var givande. Så det kan jag rekommendera, gruppen i sig blir ju en övning men det kan vara skönt att se att man inte är ensam. 🙂
Sen har jag väl egentligen försökt själv, men haft problem med kontakter med myndigheter m.m så bara jobbsökandet har varit svårt av den anledningen. 

2012 fick jag en superbra arbetsförmedlare som tipsade mig om SIUS. Då får man två kontakter på arbetsförmedlingen där man går igenom sina svårigheter, och önskemål på arbete. Anledningen att man har två är att någon alltid ska kunna hjälpa en om man behöver. 
Sen letar dom efter jobb, men man får ju gärna komplettera med att söka själv ändå. När dom sen hittat jobb får man gå på intervju och man har med sig dom som stöd om man vill, och går det bra är nästa fas arbetsträning i upp emot 6 månader men där får man avgöra väldigt mycket själv. Under arbetsträningen har man med sig siuskontakterna och har man funderingar så kan dom kolla upp det med chefen på arbetet.
Och det är alltså meningen att det ska leda till arbete, och det blir med ett visst anställningsstöd via arbetsförmedlingen. Man måste inte ha en diagnos för att få hjälp från SIUS. Vissa behöver deras hjälp bara för att hitta ett sätt att t.ex komma i tid till jobbet. 

Under tiden dom letade fick jag praktisera på en plats för dom som av någon anledning behöver arbetsträna. Också för att under några timmar varje dag ta mig ut från lägenheten. Fick även jobba extra inom städ så var ute på halvtid ungefär. 

Det tog nästan ett år, men nu strax innan sommaren tackade ja till att gå på en intervju på ett jobb jag ärligt talat inte trodde jag skulle få, eller kunna klara av. Men tillfällena då man fick åka på intervju dök inte upp så ofta. Efter intervjun fick jag veta att jobbet var mitt om jag ville och då blev jag bara skiträdd först haha. Det handlade nämligen om en restaurang där tanken var att jag skulle vara ute i restaurangen under lunchen för att hålla snygg, torka bord, fylla på glas m.m (allt-i-allo helt enkelt) Men jag tackade ja eftersom jag kunde arbetsträna och känna efter.
Det är jobbigt, men jag får gå undan om jag behöver, men det går bättre än jag trodde. Man går verkligen in i en roll när man arbetar för jag tror att jag skulle ha svårt att t.ex vara gäst där under lunchen pga hur mycket folk det är. 
Och jag har ROLIGT. 🙂Det är tungt och jag är hur trött som helst på kvällarna men jag njuter verkligen av att arbeta. Och har trevliga arbetskamrater. Det är bara 75% men jag tror det är bra att börja med. 

Den här vägen ut i arbete har varit väldigt bra för mig, just för att man inte haft samma krav på sig och verkligen fått pröva sig fram vad som funkar. Jag arbetstränade i ca 3 månader, och är nu anställd 1 år till att börja med. 🙂

Sen tack vare mina fina siuskontakter så hittade dom ett sätt för mig som inte hade rätt till a-kassa att få ersättning ändå när jag gick in i fas3 så att det var möjligt. Är du i samma sits och har en diagnos så prata med din arbetsförmedlare. Man skulle uppfylla vissa krav. Tror man skulle ha varit arbetslös 1 år, och ha en "kod" (diagnos). 

Jag hoppas alla andra hittar sin väg till att känna att dom klarar av mer. Det är möjligt! 🙂

Nu ska jag inte babbla på mer, men ställ gärna frågor om det är något särskilt ni undrar över. Går också bra via mail om man hellre vill det.