Det är bra med mål, så länge man kan vara realistisk. Inte sätta för höga mål och bli ledsen/besviken. 

Man måste utmana sig varje dag med SF, annars kryper man ner i sitt hål och försvinner helt krasst. 

Mitt allra första mål i KBT, för ca 13-14 år sedan var att våga åka buss. I nutid är mitt mål att må bättre från min utmattnings depression, som fått mig att gå tillbaka i min SF. En lycka är att gå till affären utan min son. Själva shoppingen kan vara jobbigt ("panikigt") men promenaden till/från avslappnande. Man får ge sig en klapp på axeln. 

Sedan behöver jag bli duktigare på att lyfta på luren och ringa min sons skola då han är sjuk, istället för att maila eller sms:a.

Mitt mål är att bli djurvårdare. Jag älskar djur och vill ta hand om dom. Det blir att dagligen träffa människor och pressade situationer och jag vill inte att något ska stoppa mig.
Även så vill jag bli bättre på att hantera stress. Hur vet jag inte men det vill jag.
Då jag har precis börjat mitt tredje år på gymnasiet och det nästan inte finns några andra utbildningar än gymnasieutbildningar till att bli djurvårdare så vet jag inte hur jag ska ta väga. Sen har jag ju min sambo som jag absolut inte vill flytta ifrån. Vi klarade över ett år att bo 1h och 40 min från varandra men jag klarar det inte igen.

Jag håller med om att det är bra med realisiska mål men när det blir orealistiskt så är det bara tröttsamt och man blir lätt deppig över att man inte ens kommer närmare målet.

En del av målen jag har är att få jobb då jag är väldigt trött på vara arbetslös med eller utan SF.

Ett annat mål, eller de hör väl ihop litegrann men jag måste verkligen flytta från Umeå. Det är lite av en unervesitetstad så det är svårt att hitta jobb, de allra flesta jag känner har redan flyttat men samtidigt så har jag min familj och även en expojkvän som jag lite halvt ibland hoppas på att bli ihop med igen och det känns som om jag kommer förlora kontakten med dom om jag byter stad. Jag vill inte bli ensam i en ny stad men jag tror det är lättare att få jobb om man redan bor där fast, återigen, så kommer jag då vara helt själv tills jag får jobb.😐

Har lite mål jag också
som att klara nian och vara behörig till att söka gymnasium

att försöka bli av med SF. börja med att prata med någon, föra en hel konservation med någon. 

Att gå i en affär och handla helt själv

Och att ta hand om mig själv bra! :D

Tror samma som er andra att det är bra med realistiska mål. 

Roligt att få läsa lite om era mål också 🙂

Jag har målet att försöka vinna över rädslan att vara sämre än andra och vara dålig i skolan. JAg brukar bli jätte stressad utav allting…

Har ett till mål. Att klara av körkort. Att inte vara så nervös när jag kör med människor i trafiken.