Du tar på en del tuffa frågor som jag tyvärr inte kan ge dig så mycket av svar på men jag kör på ändå.

Målen med jobb och utbildning har även jag väldigt svårt för att hitta något som jag tycker passar och det är nog säkert, som du säger, självkänslan som spelar in. Man vågar helt enkelt för man tycker inte att man passar in och att ta kontakt med arbetsplatsen blir då riktigt jobbigt.

Jag måste faktiskt erkänna att nu när jag tänker på det så har jag haft allmänt lite eller låga målsättningar, exempelvis, klara skolgången, våga hälsa på personen jag är intresserad av, osv. Det kan säkert vara som så att jag har sänkt eller anpassat mina mål för att kunna uppnå dom som följd av att jag har Social fobi. Har faktiskt inte tänkt på det tidigare.

Jag har haft svårt med det då mina drömmar varit mer eller mindre omöjliga att nå. Pga betyg, arbetsmarknaden m.m

Men det jag tänker är om det går att hitta lösningar? T.ex praktikplatser ger ju erfarenhet, referenser och kontakter. Då har man inte samma press som om det vore ett jobb, och man får pröva sig fram, samt får in en fot på arbetsplatsen.
Och att jobba med självkänslan förstås.

Jag känner igen mig. Som barn hade jag drömmar om karriären, resor, relationer osv. Men de krasades nog med första mötet hos syon i nian - då jag fick veta att jag aldrig skulle komma in på linjen jag drömt om hela livet. Trivdes på gymnasiet, men efter det kan jag inte minnas att jag trott på mig själv mer inom arbete. Slutade gymnasiet för 15 år sedan och vet fortfarande inte konkret vad JAG vill och kan göra. Vad jag KAN vet jag och det är mycket vid detta laget. Men att jobba med den gymnasieutbildning jag fick och jobbat med till och från hela tiden är jag osäker på. 

Man får nog försöka känna sig fram, men faktum är att är självkänslan låg - så kommer man aldrig tro på sig själv och aldrig våga satsa fullt.

Tack för svaren! Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i. Möjligen är jag lite ensam om att tänka såhär.

Jag upplever det som att jag har två personer inombords. Den ena är väldigt framåt och ambitiös, vill ut i världen, prova på saker och leva livet till sitt yttersta, medan den andra är väldigt försiktig och rädd, vill leva lite tillbakadraget, väljer det som känns tryggt och nöjer sig med det lilla.

Grejen är att jag är lite osäker på vem av dem som är mitt rätta jag. På ett sätt känner jag att det är den där mer framåt personen, men troligen är det väl egentligen någon kombination av de båda. Tyvärr så har det varit den där tillbakadraga personen som har bestämt det mesta hittills i mitt liv. Den som är mer framåt och ambitiös har tittat fram emellanåt, sett till så att jag valt vissa kurser på universitetet, hållit andan uppe ett tag o.s.v., men så fort att någonting inte gått som jag tänkt så har den mer tillbakadragne tagit över, plockat ned mig på jorden igen och successivt fått mig att ge upp. Det känns som att jag har levt ett liv som inte riktigt är jag.   

Jag har helt enkelt väldigt svårt att acceptera den där försiktiga, trygghetssökande sidan av mig själv. Att leva på det sättet gör mig uttråkad och olycklig. Jag försöker komma på sätt att bryta mig ut, men det är svårt när man ibland bara ser begränsningar hos sig själv. Jag försöker att utmana mig själv och hitta gränserna för vad jag klarar av, men jag är otålig och tycker ofta att det går för långsamt. Och det är svårt att bryta många års vanor av skyddsbeteenden.

#4 Det där kan jag faktiskt känna igen. Det är bland annat därför som jag oftast säger att jag har vissa dagar och perioder i mina inlägg. Det är som om jag kan vakna upp på morgonen och känna mig totalt förändrad i jämförelse med hur jag mådde på kvällen innan.

Ena dagen kan jag inte ens tänka mig mitt liv utan vissa personer i det och andra dagen är livet minst lika bra utan dom om inte bättre (nu har jag som sagt inga riktiga karriärsdrömmar än så får ta ett annan exempel istället).

Vet inte hur bra det här är att ta upp på forumet men innan jag skickade in intresseanmälan och medans jag väntade på beslutet från iFokus-grabbarna om att ta över sajten så hade jag vissa stunder som jag bara vill dra mig ut, avsluta kontot och blocka mailen (inte så att jag inte ville bli Sajtvärd utan snarare att jag var helt övertygad om att jag skulle få ett "nej") men då lyckades den framåtgående sidan av mig "ta över", skicka in anmälan och fick ett godkännande. Jag tycker att för var gång som det händer så öppnas det upp lite, lite mer utrymme för "henne", såvida jag förtsätter att jobba för det vill säga.

Det är kämpigt men försök verkligen att låta den sidan av dig själv, sidan som du gillar mer vinna lite oftare, det blir något lättare med tiden.

#5 Ja, det är lite så jag menar. Just den där konflikten mellan att vilja men inte våga. Bra exempel du tog, jag förstår precis den känslan! Har själv känt så många gånger. Problemet är att jag sällan kommer så långt som att skicka iväg den där intresseanmälan (som exempel), eller så gör jag det bara halvhjärtat, ungefär som att jag ser till att misslyckas redan på förhand. Jag har i vissa perioder känt att mitt ambitiösa jag har haft kontroll under en längre period, t.ex. under någon termin på universitetet eller så då allt bara flutit på och känts jättebra, men så har något hänt som raserat självkänslan till nästa termin, och så tappar man intresset.  

Känner igen det där med att det kan vara olika från dag till dag. När jag tränar kan jag känna mig hur självsäker som helst och se lösningar på nästan vilka problem som helst. Men slöar jag till några dagar så börjar självtvivlet komma igen och man ser bara hinder överallt. 

Du har rätt i att det blir lättare med tiden att låta den mera framåt sidan av en själv få mer utrymme, det har jag själv märkt i vissa lägen. Men samtidigt gäller det att hela tiden vara vaksam så att man inte börjar fega ur på småsaker, för då dröjer det inte länge förrän man är tillbaka i den där onda spiralen som slutar med att man backar ur och lägger ned. Man måste kunna ta motgångar och så måste man ha självdisciplin. Jag får försöka jobba på det.  

Tycker förresten du gjorde helt rätt som följde din inre vilja och tog över som Sajtvärd här på Social fobi. Vad jag kan se så gör du ett bra jobb! 👍

#6 Tack, jag försöker. 🙂

Kan inte annat än att hålla med det du skriver, bland det värsta är ju att det även händer andra saker vid sidan om sociala fobin och utmaningen att släppa fram sin "framåt"-sida. Som ännu ett exempel så har jag ganska nyligen blivit singel igen (hemska tanke ;P) så på ett sätt är jag bitvis sugen på att ta lite tid och "deppa ner mig lite" men samtidigt så är jag medveten om att det kan försämra de framsteg som jag ändå nyligen gjort. Blir något av en konstant inre konflikt men motgångar och självdisciplin var det ja. 😉