Att vara hungrig - och överdrivet artig..
Hur gör ni när ni är hungriga eller törstiga i någons hem (ej familj eller nära vän)? Personligen drar jag mig extremt länge för att fråga efter något att äta, jag vill ej vara till besvär. Däremot kan jag be om ett glas vatten. Eller så frågar jag om vi ska beställa något. Att fråga om en macka eller något är i princip uteslutet.
Till och med när jag blir ERBJUDEN mat har jag svårt att säga ja. Exempelvis: jag följer med min sambos förälder + syskon i en bil, och de stannar för att köpa lite snabbmat. Då blir jag nervös för om de faktiskt menar att bjuda mig också, och så säger jag alltid att jag inte är hungrig, även om jag är det. (Även om sambons föräldrar tjänar mer än dubbelt så mycket i lön som min mamma gör, och min mamma bjuder ju min sambo på saker ibland.) Eller om jag är på "utvecklingssamtal" på jobbet och de frågar om jag vill ha typ kaffe, te eller någon bit kaka, om det inte redan står framme så säger jag alltid nej.
Jag har helt enkelt extremt svårt för att ta emot mat och/eller att be om mat. Hur är det med er?
Om ni har lätt för det: har ni alltid haft det eller är det något särskilt som fick er att inse att det inte är så farligt?
- Redigerat 2020-12-21 23:59 av Lia
Jag brukar fråga om personen man är hemma hos om denne är hungrig eller lite försiktigt "när brukar ni äta?". Annars så har jag en extremt pratglad mage som brukar avslöja mig annars.. 
När någon bjuder så erbjuda jag alltid att betala för mig själv.
Jag har väldigt svårt med det och går hellre hungrig. Gillar inte att äta bland folk heller.
Däremot kan min mage avslöja mig. 😛
Personligen tycker jag det är värre med en låtande mage än att fråga om mat eller för den delen att äta med folk. Tycker det känns som om personerna dömer ut en om magen låter, "hon har inte råd med mat", "extrembantning", eller att de tror jag har ätstörningar.
Jag äter inte bland folk, men dricka är väll okej ibland beroende på vart jag är. Då frågar jag kompisen "skulle jag kunna få ett glas vatten..?" även om det tar ett tag att samla mod haha :)
www.shadrins.weebly.com ~ uppfödning av hoppkaniner
-Medarbetare på Social Fobi Ifokus, Välkomna in! -
Jag gillar inte att äta med främmande människor och har dessutom inte en 'normal' kosthållning - således planerar jag min måltider så att jag inte behöver äta hos andra. 😃
Jag kan be om vatten men aldrig mat, det kommer inte på fråga! Jag har också svårt att tacka ja om jag blir bjuden på mat i många lägen. Beror lite på hur det går till, men ibland får man bara en obehaglig känsla av att man blir bjuden av ren ömkan och då får det vara. Annars beror det nog mycket på att man själv inte vill vara till besvär, att man känner sig lite som en inkräktare som svullar på andras bekostnad. Fast om någon föreslår att vi skall beställa hem mat så blir det ju lite annat, då betalar man ju sin egen mat.
Kaffe och fika har jag lite lättare för, men är det någon jag inte känner som bjuder så tackar jag ofta nej. Tror det också beror på det där med att inte vara till besvär.
Jag måste bara fråga er som undviker att äta bland folk, hur gör ni på jobbet eller i skolan? Bor ni nära nog så att ni kan gå hem?🤔
#7 När jag gick i gymnasiet så hoppade jag ofta över lunchen. När jag studerade vid högskolan hade jag aldrig heldagar, de dagar jag åt lunch hade jag med mig en matlåda och satt mig och åt där det var lugn och ro.
Mitt problem med att äta bland folk handlar till största delen om att jag blir stressad när det är mycket människor/hög ljudnivå och att jag inte 'kan' äta då. Restaurangen på en IKEA är min värsta värsta mardröm. Är det i en miljö där jag är bekväm (till exempel högskolan) är det inte jobbigt.
#7 jag äter inte alls :) äter mycket sällan så det är inga problem.
www.shadrins.weebly.com ~ uppfödning av hoppkaniner
-Medarbetare på Social Fobi Ifokus, Välkomna in! -