Ögonkontakt
Hej!
Jag tog för några veckor sedan kontakt med en gammal klasskompis, som jag har haft en liten crush på i flera år. Det största steget jag har tagit på väldigt länge även om det var genom datorn.
Jag frågade efter några veckor om han hade lust att träffas men fick aldrig något svar. Min kompis ville iallafall att vi skulle träffas så hon gjorde en fuling och tog mig på fika för att fördriva tiden och sen ta samma buss som honom.
Jag tyckte det var jättejobbigt men jag tänkte inte på samma sätt som jag gör när jag träffar någon annan. Ni kanske vet hur det är att vara med en kompis och en kompis till henne/honom kommer och ni bara hamnar i bakgrunden och mår skit? Det brukar vara jag men inte just då utan när han sa något till mig så svarade jag utan att ens tänka på vad jag skulle svara. Det blev väl inget mer än någon kort mening/ja/nej men jag svarade.
Måste säga att jag är väldigt stolt över det där alltså. Det kändes som att det var ett steg i rätt riktning.
Men sen kommer då det här med ögonkontakt och våga att kolla på människor. När jag ser honom på busstationen/bussen så vågar jag inte kolla på honom, seriöst. På avstånd går det bra om jag ser att han har fokus någon annanstans och inte vet att jag är där men annars är det rätt kört. Jag vill kunna kolla på honom, säga hej och ge honom ett litet leende. Inte gå med en tom blick och kolla överallt förutom på honom. Jag har samma problem med alla människor jag "vet vilka de är men känner dem inte längre".
Har ni något tips eller handlar det bara om att jag måste tvinga mig själv?
förlåt för lång text haha.
- Redigerat 2020-12-21 23:50 av Lia
![[RedHood]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vad skönt att du har kunnat komma ett steg framåt, grattis!
Jag har själv väldigt svårt att titta folk i ögonen, alla förutom min sambo. Det du kan försöka är att börja sätta fokus någonstans i ansiktet, munnen, näsan eller annat. Den andra personen kan se det men oftast så säger de inget. Sedan kan du försöka kolla mellan personens ögon, vid näsbenet. Då är man så nära att det kan kännas svårt men lättare än att kolla personen rakt i ögonen. Sedan kan du börja försöka över bara någon sekund se personen i ögonen och sedan fortsätta längre och längre.
Detta var hur jag gjorde, det har hjälpt mig och hoppas det kan hjälpa! 😃
Först och främst så tycker jag att det var jättemodigt av dig att ta upp kontakten med honom igen och du har mer än rätt att vara stolt över dig själv. 
Just ögonkontakt kan vara riktigt jobbigt och tyvärr så är det egentligen bara träning som hjälper. Det kan kännas väldigt hemskt i början men det blir lättare och lättare ju mer man tränar på det. 🙂
Och som Rödluvan säger så kan du börja med att titta någon annanstans i ansiktet än just ögonen till att börja med.
TS, åh, vad jag känner igen mig i det där med ögonkontakt "på stan". Det är ju nästan pinsamt att man går förbi människor man borde våga stanna och prata med, eller åtminstone hälsa på. Jag är nyfiken på svaren och tipsen du får och önskar dig all lycka :)
Shit, jag har glömt att svara. Tack så jättemycket för svaren, jag ska verkligen testa och försöka. Vill kunna få ögonkontakt utan att behöva få en halv hjärtattack och känna hur paniken kommer. Har inte sett just den här killen på någon vecka nu så har inte kunnat försöka på det hållet men jag har iallafall börjat kunna kolla på folket jag snackar med, de som jag inte känner så bra alltså eller är lite obekväm med. Ser det som ett steg i rätt riktning iallafall!
Ingen fara.
Ja, du är helt klart på rätt väg. Det är bara att fortsätta öva så kommer det säkert gå jättebra när du träffar honom igen och det är alltid bra att kunna se folk i ögonen. 🙂
Starta ny diskussion