Tror de flesta har Social fobi pga ångest. Om det är det du menar? :)

#1 Nja, inte enbart. Ångest är ett symtom för mig också.

Är inte helt säker på om jag förstått rätt men jag fick ju Social fobi rätt tidigt (även om diagnosen kom vid 20) på grund av att min familj, snällt sagt, inte riktig fungerar så bra. Så jag litade väl inte riktigt på folk och fick därför SF och ångest. 

Annat som jag brukar höra är att folk blev mobbade och långsamt utvecklade fobin för det. Troligtvis att dom inte känner sig trygga runt människor länge. 

Förstod jag dig rätt? 

#3 Jadå, du förstod rätt. Du har det alltså som diagnos så att säga. 🙂

Jag har alltid varit blyg och vet inte riktigt när det utvecklades till fobi. Har minnen redan från 8-9 års ålder då jag tyckte sociala situationer var jobbiga och var osäker på mig själv. Och ett starkt minne när en lärare sa åt mig i en situation där jag egentligen inte gjorde fel men hon fick mig att känna mig dålig och inför hela klassen. Sen kring 11-12 års ålder blev jag retad fram t.o.m ca 14 års ålder. Så gissar att det gjort mycket i att jag utvecklade min fobi. Så min diagnos, men antagligen symptom på en större problembild. Men jag kan inte säga säkert för jag vet inte riktigt hur det började.

Jag har diagnostiserad Social fobi men tror mer att det är med ett symtom av min ev. Asperger som jag genomgår utredning för. (om det var så du menade med frågan? :P)

#5 Tack för svar.

#6 Precis, inte samma diagnos som jag dock. 🙂

#7 Ah. *25-öringen trillade äntligen ner*

Du menar att man har en annan diagnos först och fått Social fobi "på köpet" i efterhand. Är inte värdens snabbaste ibland. 

#8 Ja, eller att den sociala fobin var det man märkte först medan man insjuknade i den andra större diagnosen.

Snackar vi bara diagnoser så är Social fobi min diagnos med sekundär ångest. (+ocd) :P

#9 Jo kan ju vara lättare att märka av Social fobi än vissa andra diagnoser. Har en kusin som sökte hjälp på grund av Social ångest men då visade det sig att personen hade Asperger.

Min diagnos är fobisk/undvikande personlighetsstörning, men jag var faktiskt nyligen på väg att utredas för ADHD/ADD, på eget initiativ. Just för att jag kände igen så många symptom och tänkte att det kanske är så att mina problem är en del av en större problematik. Men utredningen lades ned p.g.a. att landstinget inte hade pengar, eller nåt, så det blev inget av. Nu har jag hunnit läsa så mycket om ADHD/ADD att jag är tämligen säker på att jag INTE har det. Det är lätt att känna igen symptom hos sig själv när man läser dem i en lista, men börjar man läsa om hur andra människor med den diagnosen upplever sin vardag så inser man att det inte stämmer ändå.

Jag har även varit i kontakt med personer som har samma diagnos som mig och de har själva haft i stort sett alla de symptom som jag tidigare kopplade ihop med ADHD/ADD. Så alla de problem jag har och har haft är på ett eller annat sätt kopplade till min diagnos, det är jag numera nästan helt säker på.

jag har det som ett symptom på min asperger. 🙂 det blir dock bättre och bättre!

Jag är inte formellt diagnosticerad med Social fobi men jag känner igen mig på så gott som alla punkter.  I mitt fall är det nog mer sannolikt ett av många symptom orsakat av obefintlig självkänsla, prestationsångest, depressioner och ätstörningar som varit en del av mitt liv sedan sjuårsåldern. Blev mobbad hela grundskoletiden och fick varje dag höra hur ful, äcklig, dum och värdelös jag var.

Jag lever fortfarande med en känsla av att jag hela tiden måste förtjäna att finnas till och synas vilket leder till enorm psykisk stress. Är livrädd att göra bort mig eller att ge folk anledning att tycka illa om mig så därför försöker jag undvika att dra uppmärksamheten till mig. Hatar kameror och förbjuder helst folk att ta kort på mig då jag känner mig ful. Jag får också gruvlig ångest av att behöva ringa myndigheter och okända och vågar sällan säga ifrån; detta gör att jag skäms ännu mer eftersom jag inser att jag är ett fegt mähä.