Jag har körkort och tog det när jag var 18 via skolan. Det underlättade för mig då det var under skoltid mesta delen av tiden. Och min fobi var inte lika hemsk då som jag har hunnit låta den bli. Och man fick också välja lärare om man ville så att man inte behövde ha olika varje gång.

Sen är det en jobbig del för mig att köra bil då jag är så rädd. Men det underlättar att ha automat så jag inte behöver oroa mig för motorstopp. 

Nu bor jag i en stad så jag inte längre behöver bil för att ta mig till jobbet osv. Men underlättar när jag ska hem till min familj eller sambons familj. Och det är härligt att ha körkort. 

En intensivkurs skapar ju stress i sig bara för att det blir så intensivt. Du kanske kan börja med att läsa teorin tills du känner dig mer säker på det? Har du någon du kan övningsköra med så kan ni kanske börja övningsköra på något lugnt ställe? 
Tänkte att det kanske känns bättre om du får vänja dig mer och mer vid bilen för man blir bättre på att köra med övning 🙂

Jag har inte heller körkort (är 22) men är på ett sätt inte helt intresserad att skaffa för den delen. Dels för det är dyrt och jag tycker det är bra att åka kollektivt, blir lite av en utmaning för sociala fobin. 

Annars så håller jag med Emma, det går säkert bättre om man tar det lugnt och övar på att köra väldigt mycket innan så man känner sig säkrare på sig själv.

Jag har körkort! Tog det i måndags 🥳. Är 19 år. 
Jag övningskörde väldigt mycket hemma innan jag började på trafikskolan, för det tog ett tag innan jag inte fick en ångestklump i halsen varje gång jag skulle ut och övningsköra. 
När jag väl började på trafikskola så berättade min mamma om min sociala fobi, vilket gjorde att de visste om att jag kunde vara extra nervös, inte våga svara på alla frågor trafikläraren ställde och sådär. Även om jag alltid hade ångest inför körlektionerna, så hade jag en fantastisk trafiklärare som var väldigt inkännande på vad jag klarade av och inte, så jag tyckte, trots allt, det var kul att övningsköra :)

#3 Lite OT men grattis till körkorten! 🙂

#4 Tack så mycket! 😃

Nej, jag har det inte. Kan inte säga om det beror på Sf också. Men främst ekonomin, fick ju barn då jag var 20 år och därmed försvann ekonomin till sådant. Är inte säker på om jag vill ha körkort heller, visst skulle jag vilja åka till mormor utan att passa bussen, eller hämta upp mitt barn då han är ledsen. Men även med körkort, så skulle jag aldrig ha råd med bensin, försäkring, skatt osv.

Tog körkort direkt som 18-åring. Har haft mitt i drygt ett år nu :) tyckte det var skitjobbigt att behöva prata så mkt med lärarna men jag fick bita ihop. Hade iofs inte lika mkt ångest just då som jag har nu. Och tur var väl det för jag var lyckligare än någonsin när jag fick mitt efterlängtade körkort :)

#1: Jo jag har min pappa att köra med, men tyvärr räcker inte tiden till alltid. Har jag tid, så kanske han inte har tid, och har han tid så jobbar jag eller nåt annat…. men visst, jag har lyckats köra med honom lite då och då… då kändes det ändå ganska hyffsat.

Men jag har funderat på att eventuellt ta enbart för automat. Vet inte om jag tänker fel då, men det känns tryggare på något sätt.

//David

#8 Känns det tryggare för dig så tycker jag att du ska göra så. Man kan ju alltid ta det andra sen om du skulle ångra dig och vilja ha manuellt. 🙂

Jag tog körkort i mars i år och jag hade inga större problem med det egentligen. Jag skrev in mig på en körskola i stan som jag hade hört mycket gott om från många olika människor.

Först så körde jag med en kvinnlig lärare men jag trivdes inte med henne och kunde inte slappna av så bra när jag körde med henne.

Under tiden som jag körde på körskolan försökte jag köra så ofta som möjligt hemma med min pappa. Och det gick bra för han är ganska lugn och sådär.

Bytte sedan till en manlig lärare på körskolan och han var jättesnäll, lugn och trevlig. Han var lätt att slappna av med och gjorde man fel så var det inte pinsamt eller så. Han var en bra lärare och mycket av det han sa fastnade och sitter kvar än idag efter flera månader!

Jag tror dock inte heller att min sociala fobi är så extrem som den var när jag började gymnasiet för 3 år sen. Har utvecklats mycket och på något sätt bara kommit ur det :) 

Så för mig var det inga större problem att ta körkort!

Lycka till till alla er andra som håller på med erat körkort :)

Jag har körkort sen 9 år tillbaka.    det är bra att jag har det för spårvagn och buss finns inte i min värld. vissa undantag isåfall.

När jag tog körkortet var jag 18 år och då hade jag inte lika hög ångest och inte lika svår Social fobi så det var lättare då.  Men är mycket glad och tacksam att jag tog körkortet. Det är en oehörd frihetskänsla.  

men visst det är jobbigt också att känna sig uttittad och konstig. men det är ju ännu värre för mig med buss till exempel.

Jag började ta körkort när jag var lika gammal som dig, 26 år. P.g.a. ett missat teoriprov (av den gamla "hopplösa" varianten) och pågående studier fick jag avbryta och vänta något år. Men året efter hade teoriprovet blivit mycket lättare, jag fick mer tid och jag kunde ta kortet till sist.

Men visst var det en prövning. Jag var skitnervös varje gång, tänkte precis som dig, men jag hade en lugn och bra lärare. Jag körde nästan bara på körskolan eftersom min pappa inte ville övningsköra så mycket med mig.

Jag håller på. Började för ca ett år sedan men var inte tillräckligt säker så jag slutade efter ett tag men jag ska ta en körlektion på onsdag igen och försöker satsa på teorin så jag ska klara det innan juni nästa år då det är när jag tar studenten.

Har inte körkort och det beror mest på ekonomin, även om jag skulle tycka det var mycket jobbigt socialt också.