Social ångest iFokus

Social ångest

Etikettber-om-råd
Läst 1425 ggr
[Holly92]
0

Skräckslagen

Hej! Hade möte med AF idag, och nu ska jag börja på något de kallar för "pi" (Personlig Inventering, tror ja..?) hah. Börjar på onsdag, och nu är jag totalt skäckslagen och kan inte sluta gråta typ. Mår verkligen piss och har gjort det ett tag, vet inte varför ens.. Känns som om jag är gråtfärdig hela tiden och alldeles depp. Mina gymnasieår var katastrofala, jag mådde otroligt dåligt i min klass eftersom jag var så osäker i mig själv och vågade knappt prata, vilket har gjort mig rädd för främmande folk, speciellt unga människor. Det känns som om alla kollar snett på en och tänker massa saker om en. Jag vill komma vidare i livet, men är så otroligt rädd för att dels åka 2,8 mil, via buss, HELT själv, till ett ställe jag aldrig varit på bland folk jag aldrig träffat. Jag får panikattacker av bara tanken och börjar nästan hyperventilera.. Hur ska ja klara det här? :(

  • Redigerat 2020-12-21 23:44 av Lia
[Memento Mori]
0
#1

Har lite samma problem själv faktiskt.

Det bästa är nog att försöka att inte tänka så mycket på det. Oftast brukar det inte vara lika illa som man själv kan få det att verka.

Får du någon hjälp med din fobi?

[Holly92]
0
#2

Jag är en expert på att förvärra och förstora upp allt sånt, tror mitt problem är att jag övertänker allt, bara tänker på allt negativt som kan hända, men glömmer att det faktiskt finns positiva saker också.

Och nyss fick jag även veta att de tagit bort vissa bussar, så nu måste jag åka med en halv 8 buss, kommer dit vid 8 och måste sen stå ute och vänta tills 10. Det gjorde ju verkligen inte saken bättre. 

Nej jag trodde inte det gick att få hjälp för sånt här? Trodde det var något man fick träna bort själv :S vad för hjälp t.ex kan man få då? För jag vill verkligen inte ha det så här, jag var, innan gymnasiet, en väldigt social person som älskade att prata med folk och hade aldrig bekymmer. Sen gick jag upp 30 kg under första året på gymnasiet och efter det vågade jag inte prata med folk, knappt vara i samma rum, stannade hemma från skolan t.o.m de dagarna jag kände mig extra tjock. Nu har jag tappat 25-30 kg och ser ut ungefär som jag gjorde innan, med kläderna på iaf ;) och självförtroendet kommer sakta tillbaka, jag kan umgås med folk även om jag kanske inte fått tillbaka min förmåga att tala med dem än. Det jag nu är rädd för är att det ska sjunka till botten ingen om detta går åt helvete och jag inte klarar av det. På fyllan kan jag prata med vem som helst, om vad som helst. Skratta med dolk, dansa, sjunga. Och det är nog för att jag då inte TÄNKER så mkt innan jag gör något, utan gör det jag känner för. Lite så önskar jag att ja altid va, men kan ju inte gå och bli alkoholist heller.

[Memento Mori]
0
#3

Samma här, men hur svårt den är verkar så får man försöka se det positiva och i vissa fall kan man ju tänka en extra gång om det är realistiska saker som man oroar sig för.

Nej då det går att få hjälp till att hjälpa till med att träna bort det. Det vanligaste sättet är kognitiv behandlingsterapi vilket i korta drag betyder att man får hjälp av en terapeut att utsätta sig för de situationer som man är orolig och tänker för mycket över. Lägger till en länk till vårdguiden om du vill läsa mer om KBTGlad

Det finns ju även medicin som man kan få utskriven, både såna som man ska ta varje dag eller bara när fobin är som värsta men det har inte jag egentligen ingen erfarenhet om. Men du kan ta kontakt med din vårdcentral och be om en tid att prata med en terapeut eller psykolog så kan du få du höra mer av dom.

Intehärutandär
0
#4

#2 Du går först till vårdcentralen, får remiss till psykolog. Denne kan ge dig diagnosen på papper, som Du visar för AF. Om de hade en aktuell sådan framför sig så skulle de aldrig (om de kan läsa) skicka iväg dig sådär. Då skulle de ordna någon praktik, som gör att Du får träna på det svåra - och sedan kan komma ut i jobb. Arbetsträning t ex.

[Holly92]
1
#5

KBT låter ju som en bra behandling, för massa mediciner tycker jag är läskigt att stoppa i mig. Men då ska jag ta och kontakta vårdcentralen imorgon, för det är inte kul att leva såhär. Jag vill ju kunna prata med folk utan att behöva samla mod innan liksom. Tack för info och era råd! :) Kommer nog inte bli mkt sömn inatt, men en kompis va iaf snäll å ställer upp å kör mig dit imorgon, så då slipper ja ångesten med bussen iaf :)

[Memento Mori]
0
#6

#4 Fast är inte Personlig Inventering någon typ av arbetsträning, eller snarare att man ska med hjälp av någon hitta ett passande jobb?

Har faktiskt inte haft det själv så det kan säkert vara så att Arbetsförmedlingen inte får eller ska skicka ut någon med diagnos i det.

#5 Lycka till och hoppas det går bra med både PI:n och vårdcentralen idag. 🙂

[Holly92]
0
#7

Det gick faktiskt ganska bra idag 🙂 Som tur va så hade de flesta "arbeta hemifrån" dag idag, så det var inte så många där, fick skjuts dit, blev välkomnad rätt bra, fyllde i några papper och gjorde några tester och fick sluta sen. Och som tur va så va min kompis kvar där så jag kunde åka med henne hem igen nästan direkt. SÅ SKÖNT! Imorgon blir dock värre då fler kommer va där, jag måste åka buss både dit och hem, och jag går full dag. 

Jo Personlig Inventering är till för att man ska få hjälp att komma på vad man vill jobba med i framtiden, och hur man ska göra för att ta sig dit man vill. Och det är något jag verkligen behöver hjälp med, just därför tvingar jag mig själv att klara detta. 

Missade telefontiderna för vårdcentralen idag eftersom jag var på PI:n då, men imorgon ska jag ta mig tid att ringa. :)

Intehärutandär
0
#8

#6 #7 Aha, är svårt att hinna med i alla nya förkortningar, kurser och utbildningar. 😃

Skönt att det kändes bra idag - en bra start!

[Memento Mori]
0
#9

#7 Skönt att det gick bra första dagen och förhoppningsvis så går det bra idag också. 🙂

#8 Haha, ja, det är inte alltid så lätt att hänga med i svängarna hos arbetsförmedlingen. 😃