En sak som kan hjälpa är att försöka ändra sitt sätt att se på situationen. Istället för att tänka att du måste och du är tvingad till att göra något så tänk att du väljer att göra det. Inte för att du tycker det är roligt men för att du förstår att det är bra för dig att utmana dina gränser. Om man inte utmanar sina gränser utan bara håller sig inom sin komfortzon så blir den zonen efterhand mindre och mindre och fler och fler saker och situationer känns för jobbiga för att orka med och till slut kan man inte ens dra upp rullgardinen och titta ut. Men om du istället hela tiden utmanar dig själv lite så kan du istället öka din komfortzon till att sträcka sig längre ut och inkludera saker och situationer som du tidigare tyckte var obehagliga.

Varje gång du utmanar dig och gör något som känns svårt växer du som människa och nästa gång du gör samma sak känns det lite lättare (om du inte väntar alltför längre mellan gångerna). Se det som något du väljer att göra för att träna dig i att göra läskiga saker och att göra ditt liv större och mer intressant. Kanske finns det något som du skulle vilja göra som du kan sätta upp som mål och detta kan vara ett litet steg mot det målet, en övning som får dig att växa?

Hur som helst försök att se det som ett val och inte som ett tvång, det är ett jättebra första steg.

#1Jag har många gånger tvingat mig själv att gå på middagar å liknande för att jag har tänkt att det är bra för mig och kanske blir bättre när jag kommer dit, men de blir det inte :( har försökt att tänka positivt men när jag väl är där blir det för mycket och jag vill bara där ifrån, sen mår jag skit när jag kommer hem för det var så jobbigt…

Men att tvinga dig själv att gå dit och tänka positivt att det säkert blir roligt när du väl är där är inte riktigt samma sak som att aktivit välja att gå dit. Bara känslan av att du känner dig tvingad att gå dit kan framkalla ångest, vitsen är att träna bort känslan av tvång och ersätta den med en uppriktig känsla av att du själv väljer, att det är du som har kontrollen och att du väljer att gå dit för att du vill. Jag säger inte att det är lätt och går jättebra med en gång men det är värt att öva på för det är ett kraftfullt verktyg när man lärt sig använda det.

Det hjälper inte hur jag än ändrar mitt tankesätt :( det är skitjobbigt ändå

Hej, jag beklagar verkligen att du mår så pass dåligt inför julfirandet.

Du har fått en del bra råd av Sjöstjärna men jag undra om du får någon hjälp angående din sociala fobi? Även om själva "lösningen" på fobin är att just utsätta sig och försöka ändra tankesätt så kan det vara riktigt svårt att göra det själv. 

Att "plåga sig igenom det" tror jag tyvärr inte riktigt löser eller hjälper så mycket, känner du dig plågad genom hela firandet så är det ju inte direkt något som du kommer vilja göra om. 

Nu rekommenderar jag inte att du ska sluta umgås med folk eller utsätta dig för sociala sammanhang men vissa gånger eller situationer så får man ändå också välja att låta bli om det känns alltför jobbigt.

håller med #5 man har alltid ett val att inte göra något som gör de aldeless för jobbigt kan paca sig själv och se till att man mår bra först innan man jobbar på att träna ur sin sociala fobi.

#5 jag vill söka hjälp men skjuter alltid fram på de :/ jag var en gång på BUP men sa att jag bara mådde dåligt, vågade inte säga att jag var rädd för att träffa folk. vet inte ens om jag har socialfobi, har ju inte ens pratat med ngn som har kunnat ge mig diagnos..

detta e skitjobbigt och jag skäms så mycket ;(

#6 Mm, "mår bra" vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om, är ju svårt att känna att man mår bra för man måste ju ändå till viss grad utsätta sig och det är nog alltid jobbigt på ett sätt. 

Men som sagt TS, mår man alltför dåligt över det så kan man ändå välja att avstå, eller om det är flera olika middagar så kan du väljer ut ett par och struntar i några andra. 

Önskar jag bara kunde säga till alla ''jag har Social fobi så jag pallar inte detta'' men istället tror folk säkert bara att jag e tråkig å sur

#8 sementics må bra nog så man klarar av saker :)

#9 Ja det där kan vara lite jobbigt, är inte alltid folk förstår vad det innebär att ha Social fobi. Men du skulle kanske kunna försöka berätta lite hur det känns?

#9 det skulle jag aldrig våga 😐 jag e helt körd, elr hur

Oj, missade #7 

BUP är en bra start och dom kan hjälpa dig med att få en diagnos. Men det är ju så att du måste säga vad det är du behöver hjälp med också alternativt skriva ner det eller så.

Jag vet att det är svårt men det här är verkligen inget som du ska behöva skämmas över. Det är ändå ganska vanligt med Social ångest och ännu vanligare att behöva söka hjälp emellanåt. 🙂 

#12 Nejdå, du är inte alls körd men du behöver hjälp så är du under 18 så rekommenderar jag att du tar kontakt med kurator eller kollar upp med BUP igen. Har du ingen förälder eller kompis som du kan prata om det här med och som kanske kan följa med som stöd? 

#10 Ah, då är jag med. 🙂

#13 jag har nyss fyllt 19, så vart vänder jag mig då? 

och vad händer efter jag fått en diagnos då? kan man få bli sjukskriven om man får socialfobi som diagnos?

#14 Då är det vårdcentralen som du ska ta kontakt med, ett tips är att använda dig av Mina vårdkontakter om du inte riktigt vill eller vågar att gå eller ringa dit. 

Vad som händer efter att du fått diagnosen beror väldigt mycket på. Det vanligaste är att man får kognitiv behandlingsterapi som kortfattat innebär att man får träna på att utsätta sig för sånt som är jobbigt.

Nja, man brukar undvika att sjukskrivna folk som har Social fobi just för att det är lätt att man isolerar sig då. Men om det finns någon annan anledning, till exempel depression så kan du möjligtvis bli sjukskriven men det är oftast väldigt kort period.

Men om man inte klarar av att gå till jobbet då? om man bara drar sig ur varje gång man ska försöka gå till jobbet, hur gör man då? 

sen har jag läst att KBT inte funkat för en del personer, vad får man då för hjälp? eller skiter dom bara i en om inget hjälper… :/ ?

#16 KBT funkar inte för alla nej de är oftast upp till en själv att ta ansvar för sig själv de är sällan myndigheterna bryr sig om en, om du är med i LSS så har du vissa rättigheter till ekonomiskt stöd tills du kan lösa dina svårigheter.

#16 Oj, jag är inte någon expert på ämnet men om du har jobb som du inte går till så tror jag att det kan vara svårt att behålla det men möjligtvis går det att anpassa jobbet om du får en diagnos. 🤔 

Om du inte har jobb så kan du ju få extrahjälp via arbetsförmedlingen med att få praktikplats eller någon annan aktivitet som är mer anpassningspar efter vad du klarar av om du har diagnos. 

Utöver KBT så finns det ju många andra typer av terapi också, bland annat DBT (Dialektisk beteendeterapi), som snarare är att man ska lära sig att klara av vardagen ändå. Det finns ju även medicin men det brukar man oftast få tillsammans med någon typ av terapi (åtminstone i början).

Tack för ditt svar #18, men så alltså jag ska ringa till vårdcentralen och boka tid, sen när jag kommer dit får jag prata med nån doktor? och berättar mina problem och ber h*n skicka en remiss till en psykolog? är de så de går till? försten kostar psykologer och sånt? :/

#19 Om du ringer och bokar tid så kommer du få träffa en doktor när du väl går dit, berätta då om dina problem för denna, så får ni tillsammans komma till en lösning, brukar oftast vara medicinering om du känner att du behöver det och sedan en tid hos en psykolog för kbt-behandling. det kostar en aning, tror 80kr per besök hos psykolog

åh varför ska det kosta? Ska man behöva betala för att man mår dåligt nu också? 

jag får socialbidrag med, då får jag ju precis så jag klarar mig… har inte råd :(

#21, lite så är det tyvärr, det är i alla fall vad jag har betalat, men finns säkert bidrag att få eller undantag.

#21 Jag tror att socialen måste betala för sjukvård.

Ett annat sätt att se det är att du är ung och har hela livet framför dig, om du tar tag i problemet nu och får den hjälp du behöver så innebär det kanske att du måste leva väldigt snålt ett tag men att du sedan blir av med din fobi och kan börja jobba och tjäna pengar.

Om du väljer att inte gör något åt det är risken stor att du kommer att leva hela livet med ett (eller flera, de tenderar att bli fler efter hand) socialt handikapp och vara beroden av bidrag för att klara dig.

Just nu känns det kanske enklast att slippa ta tag i det som är jobbigt och istället bara stänga dörren om dig och hoppas att alla ska låta dig vara i fred, men det blir inte mycket till liv av det i längden, och det blir inte lättare efter hand. Din bästa chans att ta tag i det här och ändra förutsättnignarna för resten av ditt liv är just nu och du kan klara det!

#21 Om din läkare bedömer att du behöver en remiss till psykolog, och får det på papper, så kan du visa upp det för socialen, och ansöka om att få den summan via dom precis som läkemedelskostnader m.m. för vad det kostar att gå till denna psykolog.

de finns kommun psykologer som inte kostar men dom brukar ha absurda väntetider har bla väntat själv upp till 8 månader en gång och 6 månader den andra gången och även där har ja bara fått ut ca 45 min varanan vecka vilket inte räckte för mig personligen.

nu har jag gråtit flera timmar, vad ska jag göra? JÄVLA JULJÄVEL ;( jag vill dö

#27 Känns det så jobbigt så strunta i det och sök hjälp sen efter helgerna istället. 🙂

mm hade önskat de. 

Varför ska man behöva plåga sig själv för att göra andra nöjda egentligen? Det känns inte kul nu när jag har gråtit så mycket, är de ens värt de?

#29 du är vuxen nu och bestämmer över dig själv, du är inte skyldig någon annan att vara social för deras skull, så nej det behöver du inte göra. Om det är värt det är upp till dig själv att avgöra

#29 Som Dwein säger så är du ändå myndig nu så om du mår så här dåligt över att gå dit så strunta i det. 

Men som sagt se till att söka hjälp sen så att du inte isolerar dig för mycket och att du får hjälp med din fobi.

#30 precis fast svårigheten ligger väl i samhället som hjärntvättat oss en aning till att vi ska vara på ett visst vis och bete oss på ett precist vis så de gör ju hela situationen mycke värre i detta fall och gör de bara mer viktigt i de du säger att ta sina egna beslut utan bias för eller mot någon annan

Vad snälla alla är här, så förstående. Önskar alla runt om också var så, istället har jag fått höra att jag är omogen och oansvarig för jag struntat i vissa sociala träffar elr praktik i skolan. 

En lärare sa till mig att jag bara skulle sluta tycka synd om mig själv.. hur kul är de att höra? När de ända jag vill är att vara normal. Jag har inte bett om att få vara sån här :/ fyfan vad jag hatar glada sociala människor nu..

#33 oförstående människor brukar konfrontera deras saknad av kunskap med att generalisera.

generellt så har folk som gått igenom jobbiga tider speciellt psykologiskt skapat en förståelse för hur andra kan känna sig och blir automatiskt lite mer sympatiska :)

#33 Försök förklara hur illa som du faktiskt mår över det. Alternativt ring nu när du är riktigt upprörd så att dom hör det (om du inte bor hemma). 

Fortsätter att tjata på om att du bör se till så att du får hjälp med det här och om du får en diagnos så kommer du dels kunna få mer hjälp med till exempel jobb och även att du har det "på papper" att du faktiskt mår dåligt.

Usch, vet hur det är. Är själv orolig inför imorgon. Jag hade planerat att vara hemma själv med katten i år, men nu har min pappas släkt frågat om jag vill dit. Sa först kanske/jag vet inte, men fick mothugg i stil med; "Det är klart du ska komma" och "Du kan väl inte vara ensam på julafton heller!". Som vanligt vågade jag inte säg emot. -__-

#36 vad tråkigt :( hatar när folk inte kan acceptera ett nej direkt. Dom ska alltid tjata å typ ba ''amen du kan väl komma en liten stund i allafall?'' -.-

Tjatet kommer sig i regel av ren omtanke. Om mäniskor inte vet varför man tackar nej så utgår de från sig själva och eftersom de flesta människor tycker det skulle vara förskräckligt deprimenraden att sitta ensam på jul så utgår de från att alla andra känner likadant. Så det bästa man kan göra är att vara tydlig med varför man tackar nej, så de förstår att man föredrar att vara ensam och att de inte har någon anledning att känns skuld eller dåligt samvete för att de tillåter att man är ensam. Ärlighet gör oftast livet mycket enklare. 🙂

#38 men då säger dom oftast bara ''men är sånt jobbigt så blir de inte bättre av att stänga in sig! seså, hit med dig och va lite social!''

Då får du nog förklara lite tydligare så de verkligen förstår vad du menar. För människor som aldrig upplevt ångest eller fobi av någon form är det helt omöjligt att förstå vad det innebär, så det gäller att ta sig tid och verkligen sitta ner och prata igenom precis vad det innebär för dig och hur du reagerar på olika saker. Du kan räknar med att de inte bagatelliserar för att vara elaka utan för att de inte förstår.

jo dom tar förgivet att dom vet vad de bästa är för dig i deras egna lilla värld utan egentligen förstå hur du känner dig dom har en viss poäng i att de är bättre att exponera sig än att sitta hemma och isolera sig men dom har sällan i åtanke konsekvenserna av att exponera sig mycket går ju oxå ut på att dom aldrig upplevt sånna här sammanhang och förstår inte alls hur jobbigt de kan vara just därför de är viktigt med att vara klar med sin kommunikation