Jag fick prata om hur mitt liv såg ut, vilka hinder jag visste att jag hade och så luskade vi ut fler jag inte tänkt på. Det finns kriterier att bocka av. Då jag fick diagnosen så diskuterade vi medicinering ( lyckopiller, ångestdämpande m.fl.) och behandling (kbt). Samt en 10-veckors kurs.

Jag var på mitt första besök hos en samtalsterapeut i måndags, jag var där i 1 timme och under den timmen så ställde hon frågor till mig som hon behövde ha svar på för att veta mer om mig och för att luska ut om jag har Social fobi. Det var jag som valde att hon skulle ställa frågor till mig för att det kändes lättare så, jag behövde inte ha någon ögonkontakt som helst och det var ingen press på något vis. Hon sa till mig att dom sätter diagnosen Social fobi om det är som ett funktionshinder i vardagen vilket hon tyckte att det verkade vara för mig, så jag fick boka in fler besök framöver och så får vi se vad som händer sen! Nästa besök ska jag iaf svara på frågor på ett papper och så ska hon utifrån mina svar avgöra på vilka områden min sociala fobi befinner sig eller hur man ska säga. Om du vill prata mer eller ha pepp för att söka hjälp så får du gärna skriva till mig :)

Jag gjorde min utredning på vuxenpsykiatrin som 19åring. Efter att ha väntat i 3 månader fick jag och mamma komma på ett bedömningssamtal hos en psykolog, för att se om jag behövde någon hjälp och vad för slags problematik som jag kunde ha. Jag fick fylla i en massa papper gällande ADHD, asperger och liknande, vilket jag inte scorade på. Psykologen beviljade utredning. Men de kunde inte prata med mig, för jag sa ingenting till dem, förutom "hej" och "hej då". Istället intervjuades min mamma (gällande mig) 2 gånger, därefter fick jag göra ett test som tog någon timme, som de vanligtvis använder vid neuropsykiatrisk problematik. Men att jag fick göra det var att de fortfarande inte visste riktigt vad som var mitt problem, så de ville göra ett test och se hur jag betedde mig och sådär (eftersom de inte kunde få någon info genom att bara prata med mig). Fick lägga pusselbitar, räkna matte och liknande (resultatet från testet blev att jag hade en generell begåvningsnivå över genomsnittet *skryter*😃 ). Nästa gång jag träffade psykologen fick jag mina 2 social ångest-diagnoser: Social fobi och selektiv mutism (vilket innebär att man helt enkelt inte kan prata i vissa situationer pga ångest). Så, så såg min utredning ut. Men tror inte att det hör till vanligheterna att det går till så utan det var väl mest för att jag inte pratade med dem alls 🙂

#2 Vad spännande att du utreds just nu, hoppas att det går bra för dig! Vart någonstans (psyk, vårdcentral osv) är det som du utreds? 🙂

Memento Mori (utgår från att du läser detta 😉), hur gick din utredning till, för har jag förstått rätt gjorde du den hos arbetsförmedlingen eller? 🙂

#3 Ja där är rätt spännande faktiskt! På sätt och vis 😉
Jag utreds på en privat vårdcentral, inte lika stor som andra vårdcentraler men ändå bättre liksom! :)

#4 Jag tyckte också det var ganska spännande, hihi. 🙂
Vad skönt att du kan göra det på en privat vårdcentral, då kanske det inte är lika lång kö som t.ex. till psykiatrin heller? 🙂
För mig tog det ju 3 månader innan jag fick komma på bedömningssamtal, och ytterligare runt 10 veckor (då vi träffades totalt 4 gånger) innan jag fick min diagnos, ganska lång tid tycker jag 😛
Och sen 2,5 månader innan jag hade en tid hos läkare för att börja med medicin, samt väntetid på 9 månader innan jag skulle få börja på terapi.. segt när man vill bli bra på en gång haha! 😊

#5 Jo precis, jag behöver nog inte vänta lika länge! 🙂
Sökte hjälp via minavårdkontakter och fick en tid ungefär 5 veckor efter dagen då jag beställde en tid. 
Och nu ska jag tillbaka 5 februari och sen har jag också en tid 11 februari, sen får vi se när jag får en tid nästa gång, möjligtvis redan veckan därpå om dom är så snabba! 😎
Privat vårdcentral kan säkert vara att rekommendera på flera sätt, mindre folk, mindre ställe, mindre jobbigt!
Mindre folk - kan va kortare väntetider om man har tur. 🙂

Jag gjorde massa olika tester med min psykolog och de var faktiskt ganska roliga tester! Jag tänkte inte på anledningen till att jag gjorde testerna utan jag tyckte bara att det var väldigt roligt :)

#6 Okej, ja det låter som det går ganska så snabbt för dig, vad skönt!! 🙂

#7 Nu blir jag nyfiken… Vad för roliga tester fick du göra? 🙂

#8 Jag kommer inte ihåg alla men kommer ihåg att de var roliga. T.e.x. skulle ta 4 saker ur en påse och göra en saga av dem. 🙂

#9 okej, ja det lät som ett roligt, om än väldigt läskigt, test :) vart utreddes du någonstans? :)

#10 det var lite läskigt men jag kände mig ganska trygg hos min psykolog redan då :) BUP i Köping :)

Jaha vad bra att du kände så ändå. Okej, hoppas du får bra hjälp av dem 🙂