Ptja, idag åkte jag iväg på ett 80-årskalas. Min pojkväns mormor fyllde år. Jag hade tänkt skylla på jobbet och strunta i att åka alls, men jag åkte iväg en stund ändå. Nu sitter jag trygg och säker hemma i lägenheten igen och är lite stolt över mig själv, haha. 

Kul och bra tråd förresten!

Grymt gjort av er båda! Själv så berättade jag igår för min chef att jag lider av socialfobi. Gick bra.

Grattis till ditt beslut angående körkortsutbildningen, jag har en del erfarenhet när det gäller just körkortsutbildning eftersom jag har hjälpt en del med körkort, det viktigaste jag skulle vilja förmedla att du noga väljer ut en lärare som du känner att du trivs med och känner dig trygg med, bättre att ta god tid på sig med att hitta någon som ligger på din frekvens än att börja köra med någon som man inte gillar för att sedan avbryta körkortsutbildningen för att man inte trivdes med sin körskolelärare, personkemin är A och O när det gäller val av lärare.

Lycka till och berätta gärna hur det gick.

Bra jobbat allihopa! 🌺

Själv så har jag varit på en 30-års fest med övernattning och lyckades dessutom ha riktigt roligt trots att jag kände ytterst få personer särskilt bra. Är väldans stolt över mig själv just nu. 😎

Jag vågade ringa en tjej på Skype (har talat med henne tidigare, men aldrig enskilt) och sitta och prata lite medan vi spelade ett spel på datorn. Inte mycket för världen, men eftersom min sociala fobi kom med en rätt kraftig telefonfobi så var det en rätt big deal för mig :)

Bravo Murvel! 👍

Har själv också väldigt svårt att prata i telefon så förstår verkligen att det känns stort när man väl vågar sig på det. 
Hoppas ni fortsätter ringa varandra! 🙂

Jag ska iväg till grannen imorgon på kalas/överrasknings frieri. Blir ca 20 st och jag har träffat de flesta redan och bytt några ord, men är ändå nervös för mängden folk. Ska äta mat med och är nervös över det med. Detta med andras mat-traditioner (hur man sitter, tar maten, våga ta en gång till osv). Grannen är väldigt lätt att ha att göra med och mannen som ska fria till sin kille är också en vän. Men jag tycker inte om att vara den där gråa musen som försvinner i mängden och drar utan ett ord.

Tryggheten är att jag kommer ha min hund med och förhoppningsvis min son. Samt att jag bort 10 m bort.

#7 Det går nog säkert bra ska du se, ett hett tips är att du har med dig en lapp där du skrivit ner några samtalsämnen eller om det känns konstigt att smussla med lappar så kan man även ha det i mobilen. Fungera oftast superbra för mig då hjärnan ibland fryser till när man väl är på plats med alla människor runt omkring sig. Man får som en liten "ja just de, det där kan jag ju prata om"-boost om du förstår vad jag menar. 

Sen ska du ju ha med hunden! Djur går alltid att prata om, man måste bara hitta rätt folk. Ingen annan som ska dit som du vet har hund? Du kan ju även gå iväg på promenad ett tag om du känner att det blir för intimt.

Hoppas du har kul imorgon och lycka till. 

#8

Tack.

Allt gick väldigt bra. Sprang mellan våra lägenheter, för att hämta/lämna hund/barn, fixa mat i min spis (också). Grannen har också en hund, som vår brukar leka med. Som tur var är de flesta av grannens familj och vänner avslappnade och lätta att ha med att göra. Jag lärde känna den ovetande blivande fästmannen, medans värdinnan yrande runt och fixade. 

Slutade med ett Ja. :)

Men nu är skallen riktigt tung av alla intryck, om än nöjd.

Vad trevligt och det ser snyggt ut också. 🙂

Yes, lyckades äntligen "släpa" mig till af. Tycker det är så hemsk stämmning där på något sätt. I alla fall så lyckades jag till och med skälla ut dom lite smått för att jag tydligen på något sätt ska kunna vara på tre olika platser samtidigt om jag ska ha rätt att ha kvar mitt aktivitetsstöd. Undra hur de tänkte där?🤔

#11 Duktigt. Jag drog mig i flera månader för att anmäla mig till arbetsförmedlingen, hatar inskrivningen och hatar att söka jobb :P (jag vill gärna jobba, men att söka jobb är förfärligt..)

Off topic men vad handlade det där med tre platser samtidigt om?

#13 Hehe, håller med. 😎

Jag har arbetsträning från 8-16 som jag måste närvara på och fick på något mystiskt sätt två olika möten som jag var tvungen att gå på, båda var nu på torsdag ett var mellan 7.30-11.00 och den andra var samma dag fast 10.00-12.30 (i två helt olika lokaler, typ halva Umeå i mellan). 🤦‍♂️Skulle bli kämpigt värre det där.😃

Idag har jag fått svara i telefon och kommer också behöva ringa. Blir ingen större svårighet när det handlar om min katt men en liten utmaning blir det ändå :)

Jag var i söndags på valpträff. Är trött ännu. Helt slut. Det var 12 människor (mest släkt vi inte sett på länge), 7 hundar och så åka 14 mil. Jag blir lätt åksjuk, så det var lite jobbigt. Kul, men samtidigt uttömmande.

Jobbet som vanligt, men idag var det ovanligt många som åt lunch så blev lite extra jobbigt. Men tog mig igenom en till dag. 🙂

Imorgon ska jag försöka ringa och kolla varför jag inte hört något om min röntgen ännu och tänkte också ringa och boka en ny tid hos läkare. Men börjar med ett samtal.

#17 Det går säkert bra, lycka till. 🙂

(Lite OT men får jag fråga vad du gjort, om du har både röntgen och läkare att ta kontakt med? 🤐)

#18 "Firar" 2 år med ryggproblem. Har ont varje dag, och inte hittat någon lösning än. Sista läkaren sa att jag alltid kommer ha ont, men inte såhär ont. Yay! 😛

#19 Grattis..?  Kan det vara att du spänner dig? Det problemet har jag haft, alltså att jag var väldigt "stel" och gick fel på något sätt så det tog i ryggen. Var i för sig också lite för att jag trampar snett på fötterna och har allmänt överrörliga leder. 

#20 Det kan nog delvis vara det, då jag måste stretcha dagligen för annars blir mina muskler mer och mer spända och det blir mer och mer värk. Slätröntgen eller vad det nu kallas visar att jag är lite sned i ryggen men första läkaren nämnde inte ens det (sa att allt såg bra ut), det fick jag se ett år efter jag gjort röntgen när jag besökte en annan. 
Jag vill försöka få utreda bara vad mer jag ska göra för att det ska bli bättre. 
Gick på sjukgymnastik i några månader tills sjukgymnaset gav upp. Det enda som gav lite var en kiropraktor för då släppte väl lite spänningar.

#21 Okej. Ja det är jobbigt när både kroppen och vården krånglar utan att man vet vad det är. Men hoppas det går bra och att du får något svar på vad det är. 🙂

#22 Japp jag är ganska less då det påverkar allt i min vardag. Tack, hoppas jag också. 🙂

Har lyckats med att köpa ett presentkort idag. Tycker det är så hemskt, i vissa affärer så måste man ju riktigt gå fram och prata med expediten och det känns lite som "jag kommer inte på någon bättre present än så här". Lite pinsamt alltså. 🤦‍♂️ 

Det blev väldigt snabbt på som jag var tvungen att göra det så jag "fuskade" lite och sms:ade med mamma så hon skrev mer eller mindre exakt vad jag skulle säga. 😊

#24 Bra att du fixade det. 

Det kan ju vara en superbra present 🙂

#25 På ett sätt så vet jag det och i vissa fall så skulle jag hellre ha ett presentkort än någon halvkass present som man inte riktigt vill ha. Men ändå så känner jag mig väldigt utdömd av att köpa dom. 😃

Idag åkte jag tåg för första gången på länge, skulle till tandläkaren.

Dagens oplanerade utmaning blev att hjälpa till och servera lite mat på jobbet. En var nämligen sjuk och en hade missat att hon skulle jobba så en kort stund så saknade vi alltså två i personalen. Så det var bara att hoppa in och hjälpa lite. 
Men det gick helt ok, men är helt slut i huvudet. Kroppen är också helt slut eftersom det blev en del att göra när vi var en mindre på jobbet.

#27 & #28, bra jobbat av er! 🌺

Jag var på möte med en handläggare på universitet idag för att få reda på hur jag kan slippa prata inför klassen och liknande, HELT SJÄLV! Det är första gången som jag (någorlunda) kunnat prata med en främmande människa om mina problem, annars brukar jag alltid ha med mig mamma som får prata åt mig. Stort framsteg för mig!
Har nog medicinen att tacka! 😃

#30 Bra jobbat och tur att medicinen verkar funka. 🙂

#31 Tack så mycket! 🙂 Yes, är glad att medicinen funkar så bra. Och lustigt nog funkar den på en annan front med: Igår gick jag min första hundpromenad i mörker ensam! I somras var jag tom. rädd för fönstren i huset när det var mörkt ute. Har verkligen blivit lite modigare! 😃

#32 Haha, men vad bra. Kul med positiva sidoeffekter. 😛

Den här tråden hade jag nästan glömt, ger den en liten putt. 🙂