tips till mig, någon?
Finns det någon pepp tråd här? hittar ingen. Hursomhelst finns det någon här som det börjar gå framåt för? Har ni tips att ge mig och andra om hur man ska tänka?
Någon mer än jag som är otroligt avtrubbad i socialt sällskap? Även de gångerna då jag känner att det faktiskt är helt okej att sitta i ett sällskap så är jag ändå sjukt avtrubbad och jag är i en bubbla.
Jag hör knappt vad folk säger och jag har såna spänningar i ansiiktet att jag inte kan le och det är svårt att artikulera och få fram rätt ord. Nacken är stel så jag kan inte vrida på huvudet och se på den jag pratar med.
Ögonkontakt också är jättesvårt ! Det gör nästan ont i ögona när jag tittar på nån och kroppen gör allt för att undvika andras ögon. Även om jag försöker allt jag kan så kämpar kroppen emot.
Är det för ånga människor eller för mycket ljud blir det för mycket intryck och jag blir alldeles virrig och nervös. Jag vet inte åt vilket håll jag ska titta och det är svårt att fokusera. Lättare är det i lugna miljöer och lite folk. Då vet man vart alla befinner sig så att man kan ha koll på vart alla är osv.
Någon som är som mig? Har ni tips som fungerar för er?
Jag kan nu mer vistas i samma rum som andra MEN dessa problem gör det svårt för mig att hänga med i samtal. Min kropp är inställd på flykt eller så är jag inuti min bubbla.
- Redigerat 2020-12-19 21:12 av Lia
Jag har tyvärr inga tips, men jag känner igen mig väldigt väl i din beskrivining. Man känner sig helt utanför, fastän man sitter där mitt bland alla andra. Och man är så stel att man knappt kan vrida på huvudet. Usch, det är jättejobbigt! Det enda som burkar hjälpa för mig är att försöka slappna av så gott det går och ge det tid. Om det är personer man träffar regelbundet så brukar det lossna lite efter ett tag. Åtminstone blir det så för mig.
Mitt tips är att fokusera på din andning när du känner att hjärnan börjar stressa iväg. Följ med din andning medan du tyst säger för dig själv "in…. ut…." Påverka inte din andning något utan låt den sköta sig själv :)
![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Angående ögonkontakt så fick jag ett tips av min kurator. Det kommer inte märkas om man en stund tittar precis vid ögonen istället.
Jag har dock inte testat det så mycket.
Annars spana in mindfulness. Träna på andningen. Det är något jag tycker är bland det mest effektiva när det känns jobbigt.
Ja, jag är som du i det avseendet. Att koncentrera sig på att reglera andningen gör det formligen omöjligt att följa med i samtalet. Bäst är nog att sätta sig avsides och tydligt signalera att bullret och sorlet är outhärdligt. De flesta kommer hemligen att fördöma ditt beteende, men några få överjordiskt förstående kommer förhoppningsvis att nicka uppmuntrande åt ditt håll, vända sig bort från massan och tala till dig på tu man hand. Om även detta skulle visa sig alltför påfrestande - vilket det troligen kommer att göra med tanke på alla utomstående öron som kan spetsas och framgångsrikt trycka tillbaka dina ord - kommer de förstående av hänsyn undvika dig, men inför de bullersamma försvara ditt beteende.
Har kommit på att om jag accepterar mitt beteende så blir det lättare.
Innan har jag jämt försökt göra allt för att det inte ska märkas att jag är nervös men nu så accepterar jag att jag är stel . Säger till mig själv att det är okej att jag är stel nu fördå slutar jag kämpa emot.
Har inte provat så många gånger men det hjälpte lite iallafall:)
Kanske kan vara till hjälp för andra
Har kommit på att om jag accepterar mitt beteende så blir det lättare.
Innan har jag jämt försökt göra allt för att det inte ska märkas att jag är nervös men nu så accepterar jag att jag är stel . Säger till mig själv att det är okej att jag är stel nu fördå slutar jag kämpa emot.
Har inte provat så många gånger men det hjälpte lite iallafall:)
Kanske kan vara till hjälp för andra
Starta ny diskussion