Det låter som en jobbig situation du är i, Hanna! Vad för anpassningar får du i skolan för att det ska bli lättare för dig?

#1 Vi har strukit gympan och sagt att det viktigaste är att jag åker dit och orkar jag inte så åker jag hem bara, alltså det viktigaste är liksom att jag tar mig dit varje dag, det ligger 25 minuter bort med tåg. Jag har gått om ett år pga jag bytte linje och därför så har jag redan betyg i vissa ämnen och då har jag håltimmar och slutar tidigare osv, och det är väldigt skönt för jag går på realgymnasiet och då tar jag hand om djuren lite då och då. Jag vet dock inte hur jag ska göra med allt för tänk om det inte går igen, tänk om jag är borta såpass mycket och kommer såpass långt efter så att jag måste hoppa av? Vad ska jag då göra med mitt liv, usch :(

Vad bra att du inte behöver vara med på idrotten om du inte orkar. Har du någon kontakt med specialpedagogen? Kanske ett möte med denne skulle kunna hjälpa dig lite, för att få reda på vad det finns för alternativ: Vad kan de göra om du kommer må sämre och inte klara av att gå i skolan lika mycket? Dela upp så att du får gå ett extra år istället? Ge dig en "privatlärare"? Vilka alternativ finns? Det kanske kan hjälpa dig att få en sak mindre att tänka på? 
Får du någon samtalsterapi av BUP?

Jag har pratat lite med kuratorn som finns på skolan men jag har haft dippar ett par gånger nu och då har jag inte velat göra någonting annat än att spela sims och sova. Jag pratar även med en psykolog på BUP som har hjälpt mig så sjukt mycket, men hon går i pension i januari och nästa år blir jag 18 och ska flyttas till vuxenpsyk om det behövs, det känns riktigt jobbigt… Nu har jag kommit igång igen men är orolig över att ännu en dipp kommer göra att jag inte klarar skolan…

Jag går på sertralin och har gjort det i ungefär ett år och jag tar full dos, 200mg som ska vara ångestdämpande och depressions flrebyggande. Jag är alltid trött, kan sova så många timmar man ska en natt men ändå sova mitt på dagen, kan det vara att jag har stressat för mycket så jag blir slutkörd kanske?

Det går alltid att ta igen gymnasiet, även om du blir tvungen att hoppa av så är det inte kört för alltid! Och ibland klarar man inte av att utsätta sig för för mycket. Ja det är inte bra att undvika det man är rädd för, men man kan inte heller börja med det värsta för då kanske det blir värre istället, tror bara att du själv vet om det blir lättare eller svårare ju mer du härdar ut i skolan. Sociala situationer kan trötta ut en något enormt om man tycker det är jobbigt, det kan ju trötta ut personer utan Social fobi också. Så det kan mycket väl vara en anledning till att du behöver mer vila. När jag började studera så blev jag oerhört trött och behövde extremt mycket vila för att orka med dagarna då det var så mycket socialt att handskas med.

Ok, ja då hade jag i alla fall någon aning om vad det kunde vara för anledning till att jag är så trött hela tiden. Har ni några erfarenheter av liknande i skolan? Tänkte att du berättade ju lite #6 och fler får gärna berätta och vad ni kom fram till att göra osv.  Just nu känns det bättre men när jag hamnar i dipparna så känns allt  hopplöst, tror ni det är möjligt att jobba hemifrån under tiden  dipparna är? För då är allt såpass jobbigt att jag bara vill gråta och sova, gömma mig från allt.

Får du någon behandling på BUP av psykologen eller är det bara samtal? KBT sägs vara väldigt bra, jag har precis börjat med det själv för att få bukt med min sociala fobi så kan inte säga ännu vad jag själv tycker om det. Jag lyckades härda ut en månad med studierna, sedan dippade jag och nu är jag sjukskriven ett tag. Så planen är, tänker och tror jag, att jag ska fokusera på KBTn nu ett tag. Jag kan förresten förstå att du oroar dig över att flyttas till vuxenpsyk, jag kände samma sak, hade träffad en bra psykolog och läkare i några månader sedan fyllde jag 18. Jag mådde ganska bra efter jag fyllt 18 dock, skulle flyttas för att följa upp min medicinering men var inte alls nöjd med den nya psykologen så jag gick aldrig tillbaks dit igen. Men det du ska komma ihåg är att det finns bra kontakter även på vuxenpsyk! Nu när jag återigen har kontakt med psykiatrin har jag fått en underbart bra samtalskontakt, jag kan fortfarande inte tro att det är sant ibland, och en bra läkare. Man kan alltid be om en ny psykolog/läkare om man inte är nöjd!

Jag tror förresten också att man kan plugga igen gymnasiet på distans på komvux, jag kan ha fel, men tror att min kusin skulle göra något sånt. Och vet att en annan iallafall har pluggat en engelska kurs på distans på komvux. Sen om du kan göra det nu på din skola vet jag inte, du kan fråga någon, om du har en mentor, lärare eller så, den borde veta

Jag har haft KBT ett bra tag nu och slutat med det pga jag blev så mycket bättre och behövde ta en paus och hitta mig själv och förstå att jag inte var samma blyga Hanna längre, men sen kom dipparna och förstörde allt känns det som men efter dipparna så är jag tillbaka, så det är skönt i alla fall. Jag mår  bättre än så länge. Tack för alla svar :)

Härligt att du mår bättre igen. Du kommer ta dig igenom det här. Kämpa på! Kram 🙂