Social ångest?

Hej! Jag har HELA mitt liv varit väldigt blyg, men nu har det ”eskalerat” jag börjar misstänka Social ångest tror kanske jag bara e nojig så därför frågar jag här då ni har egna erfarenheter som INGEN i min närhet har…. Jag kan inte: uttrycka mina egna åsikter till någon (som resulterar i att jag bara gör som andra vill), titta personer i ögonen, gå in i t.ex. klassrummet när lektionen har börjat, varje gång jag får frågan i klassrummet så får jag hjärtklappning och rodnar så mycket att jag liknar en tomat, fråga frågor t.ex om man får göra något för läraren eller mamma, jag brukar inte fråga mina vänner om dem vill va (då blir dem arga på mig för jag ALDRIG frågar som resulterar i att jag förlorar vänner), prata med nya personer eller vänner/familj/bekanta, prata inför klassen eller annan grupp, stå i mitten (typ som huvudpersonen om ni förstår), svårt att skaffa tillit till personer och att göra saker jag inte gjort innan. Om jag gör något av det här så får jag hjärtklappning, rodnar som en tomat, darrningar, en känsla av att bli dömd/kritiserad eller att jag gjort fel, obehagskänsla och svårt att andas i värsta fall. Som sagt är det kanske bara att jag är blyg men tänkte om någon kanske kunde relatera, jag vågar inte prata med någon inte ens min familj då jag får hjärtklappning mm, kanske är helt fel ställe att fråga på men tycker detta är extremt jobbigt att prata med någon om, vet att det är bäst att prata med någon psykolog eller liknande men känner inte tillit till någon jag inte känner. 14 årig tjej…

Redigerat 2020-12-19 19:34 av Lia

[Hukanson]

2019-07-27 15:24

Gör som många andra - börja busa. Sätt dig längst bak i klassrummet och bryt regler. Bryt mönstret för hur man måste vara. Var modig och frispråkig. Ta dig igenom vad det är som hämmar dig. Ta plats och bli sedd. Om läraren klandrar dig så förklara varför du gör som du gör.

Sindri

2019-08-15 08:22

Det låter som om du har en väldigt låg självkänsla, och jag tycker du skall söka hjälp via skolsköterskan, be annars en förälder om hjälp, alternativt ring 1177 Vårdguiden.
Du behöver prata med någon och träna dig att våga var dig och att ta plats.
Jag har varit väldigt blyg, likaså mina barn, inte i den utsträckning du beskriver, men jag vet hur det känns att vara så handikappad och osäker. Och vilken känsla det är att slippa ut ur det fängelse man skapat åt sig själv.
För det är du själv som skapat detta fängelse genom att undervärdera dig själv.
Du kanske fått "hjälp" av andra på vägen, men eftersom du själv har skapat din instängdhet så är det också du själv som kan riva murarna och ta dig ut i världen.

Kom ihåg att det finns ingenting som säger att någon annans åsikt eller vilja är mer värd än din. Att rodna är inget fel, det gör dig inte till en sämre människa, eller dina åsikter till mindre värda. Bli vän med din rodnad.
Jag läste en gång en bok av en psykolog som hade en patient som rodnade ofta och ovälkommet. Patienten fick till uppgift att rodna så mycket han kunde tills nästa Session, varpå rodnandet genast avtog, Försvann inte helt, men avtog och fick en helt annan betydelse för patienten.