Jag kan inte säga att det är svårt med en viss ålder, snarare personlighetstyper, människor som söker konfrontationer undviker jag helt, eller går på tå med vad jag säger…

Lättast har jag för att prata med små barn (typ upp till 12-13år), svårast vet jag inte om det är någon åldersgrupp utan mer personer som jag känner mig underlägsen.

Från tonåren och uppåt skulle jag säga.

#1 Ja, är nog en kombination av ålder och personligheter. Gillar extroverta personer, men inte så att det blir påträngande. Introverta har jag svårare för då jag inte är så talförd själv och blir illa till mods av "pinsam tystnad", kan nästan bli helt panikslagen av det. Men jag går mycket "på känsla" också, ibland känner jag att en person är extra jobbig att vara i närheten utav utan att specifikt kunna säga vad som gör det, eller tvärt om.

Jag kan inte säga ett enda ord till någon, oavsett ålder.
Men de som känns mest obehagliga att vara omkring är barn i alla åldrar.

Tonåringar skulle jag nog säga att jag har mest problem med, dock har jag problem med alla åldersgrupper.

tonåringar här med…

Jämnåriga. Har betydligt lättare att umgås med såväl yngre som äldre människor (däremot inte män i medelåldern-uppåt).

Håller med #8 helt! jämnåriga för mig med, lättare för yngre o äldre. alltså typ över 30 osv e lätt o under 12 e lätt, inte mellan det.

Har också svårt för vuxna män, väldigt mkt…

JAg har jätte svårt med vuxna mest av allt äldre män eller män överhuvudtaget.

lättast e med barn under 10 år.

Hmm, jag tror inte att jag bryr mig så mycket om åldern, utan det är mer personligheten. Och det är svårare att prata med någon som själv är väldigt tyst…

ÄR likadan som #11

Jag tycker att det är lättast att prata med människor som är ca 45 - 75 år.

över 35 år e de rätt så ok om jag får lära känna dom ett tag

jag har inga direkt problem med åldersgrupper, det beror mer på hur personen är, vilka vibbar de utstrålar… kan inte heller säga rakt ut om det är personer som är stöddiga, dumma, "coola", snälla eller omtänksamma som jag försöker undvika, utan det är bara något jag känner av, på något konstigt sätt..

jag kategoriserade in dessa olika personer efter färg, för att göra det lättare för min terapeut att fatta hurfan jag egentligen tänker, ex. "blåa" människor var min pappa och min syster och några av mina närmaste vänner, gröna människor är sådanna som jag kan vara i närheten av, om det finns en "blå" person med mig, och "röda och gula" människor var sådanna som fick mig att vilja dö om jag skulle behöva vistas i samma rum som dem…

för mig är det jobbigt att prata med alla okända personer om de inte är små bebisar som inte ens kan prata mer än några få ord. de som är mest jobbiga är tonåringar som är mellan 14-20 ungefär.
blir extremt rätt för män om jag är ute och går själv, även om det är mitt på dagen. har de en kvinna med sig känns allt mycket tryggare

Jag har nog inga problem med just åldersgrupper utan det är mer indivudellt hur personen är i sig men det är väl mest personer jag inte känner och kvinnor/flickor/tjejer