Jag var ute och promenerade mitt på dagen i regnvädret då jag skulle gå och rasta en kompis hund.

Då jag går förbi "gamla skolan" som nu mera är en arbetsplats där de flesta som jobbar har någon form av handikapp, mest förståndshandikappade.

Då jag precis passerat så hör jag raska steg bakom mig, vilket triggar igång min ångest. Tillslut är det någon som alltså går bara 1 steg bakom mig! Saktar in så att personen ska kunna passera, men då saktar personen också in, jag får smått panik och ökar takten ordentligt så jag går i väldigt rask takt och vad tror ni personen bakom gör? Jo ökar takten och nästan halvspringer bakom mig!

Viker av från vägen och in på en gräsplan med högt gräs för jag tänkte att ingen vill väl föja efter i knähögt blött gräs, men jodå personen håller sig konstant 1 steg bakom mig.

Ångesten börjar vid det laget gå över till panikångest och jag tänker "Vad ska jag göra?" "Är personen våldsbenägen? Beväpnad?" "Ska jag springa allt jag kan eller ska jag stanna till och ryta ifrån?"

Bestämde mig snabbt för att stanna till och ryta ifrån och sedan springa om det krävdes.

Så jag vände mig tvärt om och röt ilsket "Varför följer du efter mig! Slutar du inte så ringer jag polisen!!!"

Och där står en förståndshandikappad man i gissningsvis ca 40 års åldern och ser jätte ledsen ut! Han ville ju bara vara snäll och hålla sitt paraply över mig så jag inte skulle bli blöt i regnet.

Gick därifrån med ilskna steg och han stod kvar, så han slutade ialalfall följa efter mig, och efter ett tag då nerverna lugnat sig och paniken försvunnit så fick jag nästan lite dåligt samvete för att jag lät så arg då han bara ville vara snäll.

Men fy vad otäckt det kändes att ha en främmande man som förföljer en så tätt bakom! Hade ju tur att han inte var våldsbenägen iallafall!