Hm kan känna lite grann som dig men jag känner också som så att jag vägrar bli offer för mina tankar, som du tänker blir man lätt det. Jag kaänner som så att det är våra tankar som sprätter i väg med oss, och faktiskt bryter ner oss. För om jag tex vet att rörmaockaren ska komma har jag panikatacker hela den dagen, skit jobbigt. Men dykar han bara upp hinner domaldrig komma. Så visst spelar man upp sig i onödan. Har du provat omega 3 preparat, fungerar faktiskt bättre i huvudet med dom.

Det är början som är värst men ju längre tiden går så kommer du att inse att det inte är så farligt. Gå tid men tala om för din man hur du känner dig så hanh kan stötta dig. Du behöver inte sitta och prata om du inte vill (om dom inte ställer direkta frågor till dig). Sitta bara med och lyssna. Ju fler gånger du gör detta så desto lättare går det för varje gång.

Sen kan du ursäkta dig att du har huvudvärk efter ett tag och måste hem och vila.

Jo, lite vad jag tagit till mig från terapin är bla…

Att om du går på dopet så tänk på att det inte är du som är i centrum, och känn glädje för det. Titta lite omkring dig, iaktta andra människor, vad gör dom, ser dom nervösa ut.

Och en annan sak som hjälpt är att om du får frågor svara ärligt, kort om du vill och sen kasta tillbaka frågan. Och följ upp med följdfrågor. Det är lättare att prata om någon annan än sig själv.

Ska säga att det inte varit lätt med detta i praktiken men med övning går det bättre (flera års övning)

Känner igen det som #3 skriver. Jag lärde mig samma sak när jag gick i terapi mot Social fobi. Att vända tankarna utåt är ngt som hjälper mig till en viss del när jag väl befinner mig i en jobbig situation.

Men jag känner ofta som dig lucyinthesky, att jag hellre vill vara hemma än utsätta mig för allt det jobbiga som det innebär att träffa folk. Det är liksom inte värt det eftersom det bara är jobbigt, både före, under tiden o efteråt.

Men många gånger måste man bita i det sura äpplet o utsätta sig för det jobbiga. Numera har jag ångestdämpande tabl som jag anv när det blir för jobbigt. Det funkar till en viss del.

Själv ska jag ha gäster ikväll (måste bjuda igen) o det har gjort mig nervös i flera dagar, jag kan inte tänka på annat. Jag försöker göra saker för att skingra tankarna men det är inte så himla lätt.

lucyinthesky, går du i ngn form av terapi? KBT kan hjälpa.

Ingen terapi, har haft kontakt med psyk och tagit mig igenom 3 psykologer men alla var helt fel så jag har gett upp.. Jag fick panik av att de bara satt där och tittade på mig.. =/

#5 Varför gör dom så psykologer, sitter tysta? Bara iakttar en? Förstår dom inte att det bara blir jobbigare och mer plågsamt för någon med sf? Borde inte dom med allt sitt psykologiska kunnande trigga igång en med frågor? Så ett samtal kom igång åtminstone?

Min gamla psykolog var lika dan. När jag väl kommit ut ur hennes rum så kom tårarna, gick gråtandes därifrån ofta. Skulle nog drista mig till att säga att jag blev sämre efter ett år med den terapin.