Ja att dom överdriver med en.

Precis.

Jag med, eller mer att dem säger det för att vara snälla.

Jag känner igen mig. Men det går ganska bra att ta emot dom orden från folk jag verkligen litar på.

Har alltid haft svårt att ta åt mig av beröm, tycker inte alls att jag gör något speciellt, är ju bara mig själv och gör så gott jag kan, hjälper vänner med saker, mm och för mig är det en självklarhet.

Ett exempel är en vän som har en leonberger som fäller massor just nu och ska vara i utställningsskick till nästa helg. Mina vänner har lite problem med orken att kamma ur han ordentligt och självklart så ställer jag upp och kommer dit med kammen i högsta hugg och kammar hunden några timmar (är långt ifrån klar ännu). Sedan blev jag jätte förvånad och förvirrad då de uttrycker sin tacksamhet i överflöd bara för att jag hjälper dem med sådana för mig småsaker som att kamma hunden, skrapa tandsten på hundarna och lite ditt & datt. För mig är det ju en självklarhet att ställa upp då vänner behöver lite hjälp, de brukar ju ställa upp och hämta/skjutsa mig då det behövs, mm.

Jag har däremot inga större problem med att ge andra beröm!

DEt sitter i självkänslan, att man måste förbättra den.

Jag tror att om man får en bra självkänsla så övervinner man sociala fobin också, någon som håller med?

#6 Jag måste faktiskt hålla med dig om detta. Jag tror att det är så faktiskt.

Jag får för mig att de bara försöker få en att må bättre ja. Jag blir typ förolämpad av att bli kallad "duktig" i de flesta situationer.

Eller jag vet att jag funkar så själv att jag försöker disket berömma människor jag tycker är intellektuellt utmanade. Jag själv anser mig vara relativt intelligent men uppfattar alltså att en del ser en som "intellektuellt utmanad", genom min egna definition.

Jag skäms för att jag tänker så, vill ju bara göra människor glada men märker själv hur jobbigt det är när någon säger så till mig.

Haha, fan va roliga vi människor är!

Ja absolut, jag är himla trött på det.

Jo det har nog med självkänslan att göra.

Samt att jag tror att för min det så handlar det också om att våga ta plats. Jag finns finns med, att få lov att vara, att ta upp utrymme.

jag tror inte alltid på folk när dom säger att jag e duktig, eller att jag e bra på saker.

men bäst på att beröma andra är jag då.

(assarna säger tex att jag e bra på att sjunga.. dream on)