Vill ha min vardag planerad, andra saker som ska hända måste vara planerade i detalj innan det händer.. Vågar inte gå ut längre promenader än till parkeringen med min hund där jag bor.

Det är mycket lättare att gå ut på promenader hos min pojkvän, som bor ute på landet!

Jag vill också ha allt planerat i förväg, mår dåligt av impulsiva saker. Rutiner är bäst.

Jag undviker gärna nya saker, allt nytt är läskigt. Bara som att åka till en ny affär där jag aldrig varit är jobbigt. Då har jag ingen koll/kontroll och är rädd för att göra bort mig.

Jag undviker också sociala situationer som fester, föräldrarmöten o annat om jag inte känner att jag absolut måste gå.

Det där med planering har nog mycket att göra med att vi vill veta allt innan, så vi inte råkar ut för något pinsamt och oförtsägbart.

Eller vad tror ni?

Ja, det tror jag kan stämma. Händer något oförberett så får jag alltid ångest.

Hmm.

Jag har istället svårt att planera möten och sånt, då får jag massa ångest inför att jag skall träffa folket. Istället agerar jag nästan bara via impulser, dvs när jag är tillräckligt "frisk" att fatta ett beslut att t.ex. gå ut, handla, träffa folk osv.. Då nappar jag på det för att jag vet att ögonblicket går över snabbt.

Tyvärr händer det ju mest när man druckit ett par öl hemma nån kväll --> FAIL då nappas det på alla möjliga infall istället. Planerar saker och frågar folk saker som jag funderat lite på, bokar upp mig på saker och sedan har man ångest inför de momenten…

Ibland undrar jag om jag har en släng bipolaritet faktiskt.

Fast jag är med er ang. planering då det gäller när man träffar bekanta, nära och kära. Eller att ta emot folk i hemmet.

I morse ringde min svärmor o ville ha skjuts av mig idag, direkt efter mitt jobb o genast så knöt det sig i magen. Ngt oplanerat = ångest!!!

Jag får nästan lite panik, för att behålla lugnet måste jag veta om saker i god tid, kunna planera o gå igenom det i huvudet.

Nu slapp jag köra henne som tur var…

Jag är tvärt om från många här. Jag vill absolut inte ha något planerat. Då hinner jag grubbla och bli orolig och nervös och försöka undvika situationen.

Sker det däremot på en gång så är det lättare, då hinner jag inte fundera och bli nervös.

Däremot, om någon vill ses om en vecka eller ikväll. Då är hela dagen förstörd…