Känner ni igen er?
Om jag sagt eller gjort något litet eller stort galet eller bli skälld på så kan jag tänka på detta och skämmas i flera timmar efteråt. Barnsligt kanske men så har jag alltid varit.
Någon mer som reagerar som jag?
/Emma
- Redigerat 2020-12-19 23:42 av Lia
Jag brukade vara så.. Och blir så ibland med nu om jag vet att jag gjorde någonting fel. Iallafall i viss mån. Tror det handlar mer om självkänsla än något annat…
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
mjo, självkänslan handlar det om och eftersom min självkänsla är kass så.. :(
/Emma
Jag kan haka upp mig på saker jag gör och vad folk säger till mig. Kan tänka på det en lång tid efteråt… inte kul.
Så känner jag jääääämt! Så fort min mor höjer rösten åt mig av en eller annan anledning, eller min far, eller någon annan för den delen, eller om jag råkar säga något jättedumt till någon (alltså inte dumt som i elakt utan dumt som i… knäppt/idiotiskt/osv) så kan jag tänka på just dessa ord som jag sa eller just de orden som personen som skällde sa, i fleeera timmar, ibland kan det ploppa tillbaka några dagar efter, och så sitter jag där och skäms och måste ofta stänga ögonen av pinsamhet. Nästan alltid om jag råkat säga något knas eller så, så brukar jag tänka på det oavbrutet och försöka tänka ut olika varianter som jag kunde ha sagt istället för det jag sa, och skäms igen för att jag inte tänkte på det tidigare. Hahahaha.
För övrigt så är det inte bara i just dessa sammanhang, jag kan haka upp mig på saker jag gör (kanske t.ex råkar trampa snett på stan när folk ser, har träffat någon och kanske råkade ha håret konstigt vid det ögonblicket, osvosvosv) och tänka över det med.
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
Känner precis likadant. Ältar ofta saker jag sagt eller gjort som känts pinsamma/dumma/elaka/konstiga. Värst är det de näst följande timmarna, men kan komma på något flera veckor senare och sitta och tänka på det.
Samma här, saker jag sagt o gjort. Det är mer regel än undantag att jag ältar. Jag säger åt mig själv efteråt att jag ska vara tyst för då är ju risken mindre att jag gör bort mig.
Men med åren, massor av terapi o lite bättre självkänsla så har det matats av ngt.
Jag känner precis så. Det behöver inte handla om något stort för att jag ska kunna älta och må dåligt över det hur länge som helst. 
~I am quiet because if I would speak I would tell the truth and hurt people ~
Vad skönt att jag inte är ensam om att känna såhär.. tror självkänslan har en stor roll i detta.. försöker öva upp självkänslan men det går sådär..
/Emma