Blir snart galen av alla sociala måsten. Hela tiden försöka komma på något att säga för att man inte ska sitta tyst och dem andra undra varför man inte säger något. Få höra att man pratar antingen för tyst eller för lite. Ignoreras för att det är ju ändå meningslöst att säga något till mig. Så istället för att försöka säga något tillslut så är man tyst för ingen bryr sig ändå. Den enda anledningen till att jag ens säger något är för att det är ett måste. Det förväntas av en att vara social, umgås, skratta och ha roligt. När det för mig bara är jobbigt. 
Med mina två bästa vänner kunde jag prata med hur mycket som helst för att jag ville. Men förlorat kontakten med dem tyvärr så nu har jag 2-3 kompisar som jag kan prata med. Men dem pratar med alla andra såjag blir den som "förstör". Dem behöver hela tiden ta hand ommig så att jag är med. Jag märker att dom tycker det är irriterande.

Käner att jag är inne i en period där jag är väldigt nere och det gör inte saken bättre. Vill bara krypa ner under täckat och stanna där några månader.

Någon som känner likadant…?