Ska träffa någon, ångest!
Har inte haft så stor ångest på jätte länge, det menar jag. Kan inte röra kroppen då jag är så nervös, har ångest och får krampar hela tiden.
Det är så här att jag ska träffa min vän och hämta upp några möss, men för att göra det är jag tvungen att åka buss och gå genom Malmös största och mest befolkade område. Dessutom tror jag att en kille som hatar mig ska också få några möss. Vi var vänner förr, men inte nu längre.
Jag är så rädd! Försäker att inte tänka på det men det går inte, jag kan inte gå ut och vara bland alla dess människor men jag måste! Kan inte svika en kompis.
Just nu försöker jag träna på repliker som jag ska säga :)
Ska hämta mössen halv 10, idag!
- Redigerat 2020-12-22 00:44 av Lia
Det går nog bra! Vad är du rädd för? Stora folkmassor?
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus
Jag är rädd för alla och allting, små folkmassor, stora folkmassor, främlingar, tjejer, killar, tanter, gubbar, försäljare, folk som tittar på mig, folk som stor bredvid mig….ja, listan kan bli lång.
Låter som om Harry Potters osynlighetsmantel skulle behövas 
Nej, men skämt åsido. Vet hur det är med det. När kompisar ska ha med en på REA… HUA! Och blir jag för panikslagen får jag lust att ge närmsta person en smäll.. 
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus
att prata med ngn om dom där problemen är ganska viktigt!
som akut hjälpmedel skulle jag väll tipsa om att tänka på alla sitvationer som är jobbiga och omvänd dom till något posetivt. Tex garva åt tantens fula skor och kolla gubben ansiktsutryck och gissa ngt roligt han tänker.
sätt upp små mål för dagen och klappa händer över det du klarat!
du kan juh också fråga killen om du får hämta tidigare/senare för att slippa träffa ovännen?
istället för att skapa en stor ångest, lägg ner energi på att planera för att göra dagen lättare!
har varit där jag med en gång i tiden
Mind asks the questions, heart has the answers!
Jag förstår din skräck. När jag skulle hämta mina möss för 2-3 veckor sedan så skulle min vän följa med, men hon kom aldrig. Jag var påväg att åka hem och bara skita i det, men tog mod till mig och lyckades åka - satte mig på en buss jag aldrig åkt förr och åkte för att träffa en människa jag aldrig sett eller knappt pratat med.
Det är förberedelserna som är allra värst, man tänker på allt som kan gå fel, allt som kan hända. När man väl gör det så är man bara glad efteråt över att man lyckas.
Hur gick det?
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
Haha säger ni att jag ska prata med någon och sätta upp mål för mig själv vare dg? Men jag pratar med psykologer, skolkuratorn varje vecka. Det hjälper ändå inte, dom försöker bara få mig att ta medicin…Dessutom har jag missat så mycket lektioner att jag har bara fått G i alla ämnen, om jag inte gick dit så hade jag inte skolkat och fått VG i svenska, engelska, bild, biologi, kemi och hemkunskap!
Ibland önskar jag mig att jag och min vän var dom enda människorna i världen!
#5 Jag skulle träffa Kent, honom har man träffat ett par gånger, dessutom så är han väldigt snäll och så känner jag honom. Fanns inga problem med att möta honom, det var bara det att det finns så många främlingar och människor som stirrar på en där ute, på bussen och så vidare. Pratade med honom lite och fick mina små sötnosar! En agouti banded tan lh tös och en silver even satin tjej :D
Fina, nu ångrar du dig väl ändå inte?
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus