Är inte så insatt, men känner igen mig i det du säger.  Jag får inte riktigt panik men blir väldigt stressad och iriterad när det är mycket folk runt omkring.  Det kanske inte är Social fobi helt, men något åt det hållet, men ska inte säga för mycket, för som sagt så vet jag inte så mycket om det.

#1 Ja, precis så känner jag också

Brukar oftast hända mig när jag varit hemma ganska länga (lov eller liknande), då blir jag stressad bland mycket folk. Vet inte om det kan bli jobbigare för mig senare i livet om jag isolerar mig själv på det här viset. Jag orkar inte gå ut på loven och det resulterar ju att jag är hemma flera dagar i streck, utan någon social kontakt med omvärlden (förutom min mamma och min katt då)..

Så känner jag också. Om jag är hemma länge och inte träffar folk blir det bara jobbigare men sedan när jag börjar i skolan så försvinner det lite. Jag tror att vissa (inklusive mig själv) inte har lika stort behov av att umgås med folk bara för att. Jag tycker att det är roligare att träffa folk när jag själv värkligen vill och inte tvinga ig själv till det.

Samma här!  Det blir också bättre och panikkänslan försvinner efter några dagar i skolan, och om jag åker in till stan där det är dubbelt så mycket folk så är jag inte lika obekväm

Kan säga att idag, första dagen i skolan efter jullovet, så fick jag minimala panikkänslor.. Blev så sjukt rädd, även fast det bara var 2 stycken vuxna som jobbar på skolan.

Får en sån obehaglig känsla när elever från andra klasser och folk jag känner går förbi och när jag ser att de kommer mot mig en bit bort.

Jag tror mer att jag är rädd för att de ska döma mig, och jag hatar när folk stirrar på mig. Men jag tror nästan att jag är på gränsen till Social fobi.. (?) 

Jag känner också så. Typ att dom dömmer mig eller tänker "gud vad konstig hon är". Jag vet ju att det inte är så, men det känns så. :(

Jag tror inte du har Social fobi, och om du skulle ha det så är det bara lite grann. Vet faktiskt inte om det finns något slags test att göra.