Hej, jag är en tjej på 17 år som tror att jag har Social fobi och har känt på mig det länge.

Det hela kan man kanske börja med är att min familj inte är en vanlig familj… min pappa hade alkoholmissbruk en period i mitt liv då han söp som fan och jag var 9-10 år, jag fick hjälpa till mycket med mat, städning.. fick hjälpa pappa komma upp på benen efter att han ramla av berusningen o.s.v. Till sist fick jag panik en morgon då han låg och hade kramper och han blev inlagd på rehablitering.. fick reda på efteråt att han var mycket nära döden om jag inte hade märkt något den morgonen. Det hela gör det inte bättre när min mamma har vart psykisk sjuk i hela mitt liv och har också suttit inne för rehablitering i 1 år när jag var runt 10 år…

Nu ska jag kanske komma till saken, det är så att jag aldrig har fått bjuda hem kompisar. Mina föräldrar har själv aldrig bjudit hem nån vän eftersom de också haft svårt med att få vänner. Pappa var mobbad som liten och misshandlad av min farmor (död) och mamma var också mobbad under hela sin uppväxt och även jag mobbad utsatt för miner och dumma saker… Allt har gjort att jag själv hade svårt att träffa människor, stammar eller vet inte ved jag ska säga när jag sitter med folk i klassen som jag inte riktigt känner på maten t.ex. Har svårt för att lita på folk och binda mig till någon. Har 3 bra vänner och en pojkvän som jag verkligen har fått kämpa för att få. Men har skitsvårt för fulla bussar folksamlingar i skolan o.s.v..

Kan också tillägga att socialen var inblandad i dehär med mina föräldrar och jag fick en stödfamilj vid 12 års ålder som har gjort mig till en helt annan människa efter allt, min pappa är negativ till allt och även jag blev sån.. men det har försvunnit hos mig.. men ändå har jag svårt för mycket folk och så, lära känna personer.

har inga syskon heller så som tur var, var det bara jag som var drabbad av dehär.