Mitt tips är lite tokigt: busring 

Ring med dolt nummer och låtsas vara någon helt annan och säg "förlåt jag ringde fel". Det skadar ju ingen, men du får öva dig lite utan att behöva blotta dig själv.

Och lyssna på Savage Gardens Santa Monica. Strunt i om du tycker det är en bra låt eller inte, lyssna bara på texten Den har hjälpt mig att våga prata i telefon. Att i telefon kan man vara vem som helst, personen i andra änden vet ingenting om en.

http://www.youtube.com/watch?v=Oefc6GllZz8

#1 Haha! Det är värt ett försök ;) Tack för tipset!

Lycka till! 

Jag är likadan, TS. Jag har inte bara svårt att prata med okända människor, utan även personer jag känner. Ringer vänner mig så svarar jag inte, ringer mormor mig så svarar jag inte, ber min mor mig att ringa till hennes sambo så vägrar jag. Kan helt enkelt inte prata i telefonen över huvudtaget. 

Min mor, far och pojkvän är de enda jag någonsin pratar med.

Lyckades faktiskt ringa och boka tatueringstid då tatueraren inte ville göra det över mail, så jag är än idag (en vecka senare) stolt över den bragden!

Men jag förstår din fasa, det är verkligen inte roligt.

Har tyvärr inga som helst tips att ge. Busringa kan jag inte, jag tycker att det är fruktansvärt. Och den låten har jag lyssnat på i många år, tyvärr så är jag dålig på att lyssna på vad andra säger, även om det sägs i en låt.

#4 Joo, som tur har det börjat bli lite bättre nu när jag testat busringa lite till olika människor så det hur fungerat bra tillsvidare för mig!

#5 Vad bra att du funnit något som hjälper!  Hoppas det fortsätter så!

Jättebra!  Kämpa på!

Jag har stora problem när ja ska ringa på blocket annonser osv.. Brukar stressa upp mig så fruktansvärt innan samtalet att när de svarar så blir de: hej…..eeeeeh…..eeeh….eeeeh …..va heter de…..eeeh…. jag..ehh.såg din… eh…annons på… blocket…… sen brukar det inte gå mycket längre så man lägger på…. Någon annan ringer åt mig nuförtiden xD

#8 Joo, exakt så brukar det bli för mig… Nu går det ganska bra att ringa efter lite "terapi" så det är på bättringsvägen! :)

En sak som hjälper mig om jag behöver ringa nånstans är stödord. Absolut inte meningar eller så utan bara stödord så att det finns på papper vad man ska prata om. Och försöka ta det lugnt. :)

TS, har tyvärr inget tips till dig, utan är också en som söker efter tips så att säga. Så hittade denna tråden. Men kan iaf säga att du är verkligen inte ensam, om det känns som en tröst :)

Har länge haft diagnosen Social fobi och just telefonen är ett sjukt problem. Har ett telefonsamtal jag MÅSTE ringa på måndag och jag har suttit och oroat mig i en hel vecka och inte kunnat sova pga det. Varje minut tänker jag på det. Alla mina telefonsamtal det senaste året har sambon ringt. Ja jag vet, det är sjukt…..Ja jag har inte vågat erkänna det för något för jag skäms så otroligt…

haha känner igen mig i det här med telefonskräck… jag har inga problem att svara i telefonen, men jag hatar att ringa till okända personer.. rätt så jobbigt! mamma får alltid ringa åt mig hehe

Åh trodde jag var ensam om att ha telefonskräck!! Skönt att träffa nån med samma problem  Svarar endast när min mamma, syster eller bästavän ringer. Kan inte prata med någon annan  Skulle aldrig få för mig att svara om dolt nummer ringer t.e.x.

Och vill inte vara jobbig men det är inte säkert att busringningar som #1 nämde kommer hjälpa, jag busringer sjukt ofta men det är en helt annan sak. Då har jag inga som helst problem att prata i telefon  Kanske för att jag utger mig för att vara någon annan helt enkelt.

#14 Ja du har rätt delvis, jag har börjat busringa ganska mkt nu och det är väldigt lättare än när man ska ringa ett samtal när man uppger sig själv som person.

Justnu skriver jag ett stödords-papper innan jag ringer så jag kan kolla på det under samtalet och det funkar utmärkt!

Att prata med kompisar i telefon brukar inte vara några problem, mest när det är andra ärenden.
I mitt fall är jag trygg när jag har min ordlista!

Telefonfobi har jag alltid haft, kan ringa familjen och sådär men inte främlingar eller ens släktingar, då får jag panik vilket jag skäms för då jag alltid fått höra hur löjligt det är osv.

Det gick an innan när jag bodde med familjen och kunde be dem ringa åt mig men nu är det mycket jag missar pga jag inte vågar ringa. Jag kan nog ses som ganska ansvarslös i och med att jag inte ens vågar ringa och sjukanmäla mig vilket ofta leder till att mina lärare eller handledare först får se det försent när de läser sina mejl.