Social ångest iFokus

Social ångest

Etikettber-om-råd
Läst 1625 ggr
[Älskamig]
0

Hur gör man?

Hur gör man som alla andra som har lätt för att vara med folk, träffa andra etc? För att vara sig själv? 

Jag är en 15 årig tjej som har fått mycket skit genom åren, dels att jag har fått höra att jag inte är bra på något, och dels för att jag fått reda på att jag 'gnäller' för mycket.

Jag har aldrig vågat vara mig själv för någon. Våga säga vad jag tycker om, våga stå för mig själv.

Detta är väldigt, väldigt jobbigt för mig.

Min mamma och pappa har tydligen vänner som har en dotter som är en jämngammal med mig. Så en dag i våras skulle vi åka ut och fiska. Jag kände henne inte, men hon verkade vara väldigt snäll, men jag är rädd för att ta kontakt. 
Jag valde att sitta med min pappa, hans kompis och min lillebror istället för att sitta med mamma, hennes väninna och dottern. Mamma tyckte jag var lustig som inte ville komma och sitta med dem, och jag vågade givetvis inte erkänna att det var pågrund av att jag inte visste hur jag skulle beté mig.

Hur som, när det är nya personer jag ska lära känna irl, då blir det helt plötsligt jätte svårt för mig! Jag gör mig till, ska alltid låtsas vara 'tuff', och ska kunna visa att jag kan vara ensam. 
Det är hemskt, för sådan vill jag inte vara, men det är jätte svårt för mig att sluta. Jag vill kunna träffa nytt folk och känna mig stolt över att det går bra för mig.

Jag är nyinflyttad till Sveriges ena grannland, och vågar inte ta någon hjälp här än - då jag inte är så inflyttad riktigt än. Vill heller inte prata med mina föräldrar, för har ingen så jätte bra relation med dem.

  • Redigerat 2020-12-22 00:33 av Lia
Bluishfire
0
#1

det där låter riktigt tufft, och jag har gått igenom liknande. Däremot har jag aldrig flyttat så långt bort som du gjort nu. Jag har inte så jätte många tips, men jag har några som jag själv har använt mig av.

Ett tips är något jag så fint fick lära mig som heter "Detektiven".
Detektiven är ett simpelt tankesätt som tog mig åratal att lära mig, men när det väl satt intryckt i bakhuvudet så blev det mycket lättare för mig att analysera händelser och möta min rädsla.

Det detektiven går ut på är att man tänker såhär, i dessa stegen:
1. Vad är det jag ska utsätta mig för? (te.x prata i telefon, hälsa på någon os.v)
2. Vad tror jag kommer hända? Tankar och föreställningar.
3. Hur rädd/nervös är jag inför detta på en skala 1-10? Då 1 är inte rädd alls och 10 jätte jätte rädd, det känns omöjligt.
4. Sedan, när du utsatt dig för det så börjar du analysera vad som hände och hur du känner dig efteråt.
Vad hände egentligen och hur rädd var du? (var det så hemskt som du först trott, kanske värre, kanske inte så hemskt alls? Vilken skala hamnade du på efteråt, 1-10?)

När jag började med "detektiven" så antecknade jag allt på papper så att jag kunde dokumentera och se om jag gjorde framsteg.
Allt handlar om att kunna tänka/analysera en situation i tre steg:
Händelse - Tanke & Föreställning - Reaktion & Känsla

Jag vet inte om detta hjälper, men det hjälpte mig och jag hoppas det kan hjälpa dig också Skrattande

[Älskamig]
0
#2

#1: Försökt lite på det sättet, men tycker inte det hjälper mig särskilt mycket.. 
Tack för tipset i alla fall!