Jag har precis samma problem som dig! Har läst lite på högskola och har varje gång tyckt att nollning är jättejobbigt, verkligen. Antagligen mer än många andra pga att jag har diagnosen Social fobi. Så, jag kan bara säga det att jag vet hur det är, du är inte ensam!

Ska också börja plugga på ett högskoleprogram nu och är även nervös inför denna nollning men försöker att inte tänka på det alltför mycket… för jag kan ändå inte vara med då jag bor en bit ifrån.

Men kan trösta dig med - du blir inte ensam om du inte går på nollningen, det är dumt att utsätta sig själv för sådana situationer om man faktiskt mår dåligt, ta det i en lugn takt och känn efter själv, tvinga inte på dig olika saker. Jag har aldrig gillat nollningar, tycker det blir alldeles för mycket  ståhej:)

jag brukade känna likadant som du, då jag går i gymnasiet och i princip ALLA tycker det är jättekul att festa osv. utom jag. Man känner sig konstig och annorlunda för att man verkligen inte tycker det är kul och sedan får man ångest över det. Jag har haft Social fobi hela mitt liv men under de senaste veckorna har mina känslor och mitt beteende för första gången förändrats. Det beror på att jag läst en självhjälpsbok som heter "fri från blyghet och social fobi". Det var en sådan lättnad för mig att läsa den boken, allt man känner igen sig i och att förstå VARFÖR man har fått sin Social fobi (detta är dock väldigt individuellt och kan ta ett tag att luska ut) men tillbaka till ämnet, jag råder dig alltså att läsa en självhjälpsbok eller gå till en kbt-psykolog, för att det kan verkligen förändra livet. Jag menar inte att jag själv förändrat hela mitt liv, men jag känner att jag är på väg på riktigt för första gången.

Lycka till med din sociala fobi och försök att tänka på något annat och kom ihåg att din ångest inte är din personlighet utan något som lägger en slöja över din personlighet!! :)

Tack för svaren, det känns alltid bra att höra om andra som har varit med om liknande. Även om man innerst inne vet att man inte är den enda som har dessa problem, så känner man sig allt bra ensam om det ibland. Det känns verkligen som att alla studenter älskar att supa och festa, och när någon pratar om studentlivet är så underbart känns det direkt som det är festandet och supandet de pratar om.

Ska försöka få tag på den boken, men annars hoppas jag väl få gå på någon form av KBT. Mediciner är jag lite rädd för, men det har ju hjälp vissa..