Att inte kunna vara privat på landet/mindre orter
Nån mer som bor på en liten ort och känner likadant? Jag känner mig sjukt bevakad. Så fort jag öppnar dörren så glor det en massa huvuden hit. Eller om vi har tänt på kvällen utan att rulla ner persiennen. Och möter jag nån granne/annan som jag känner så ska det alltid frågas var jag ska, var jag har varit, vad jag ska göra och annat som de inte har med att göra.
Vi bor dessutom väldigt nära flera släktingar, som är extra nyfikna. Min faster och hennes man bor precis intill, min mormor mittemot, min farmors hus kan jag se från balkongen. Sen är det även andra som jag känner lite så där ytligt.
Det här är hemskt jobbigt tycker jag och det gör att min sociala fobi blir värre. Jag drar mig för att gå ut innan det blivit mörkt. På sommaren är det allra värst för då sitter alla ute och då måste jag redovisa varenda gång.
Jag har varit hemma ett tag nu från min praktikplats pga att jag kände mig utmattad och omotiverad. Under den här perioden har jag inte vågat gå ut mitt på dagen av rädsla för att de ska fråga varför jag är hemma. Jag önskar jag bodde på en större ort där ingen kände mig..
- Redigerat 2020-12-19 23:04 av Lia
Det är nackdelen med att bo på en liten ord, feel your pain! När jag ska ut och slänga sopor t ex, möts jag inte sällan av någon nyfiken granne. För min del blir det inga 'förhör', utan det är mer vanligt kallprat. Men väldigt jobbigt tycker jag. Räcker väl med att man hejjar!? Känner inte ens personerna ju. Bara en kort fråga som "jobbigt med skolan eller?" tycker jag är obehagligt. Vet att de bara frågar för att.. Ja.. Hålla kallpratet flytande eller vad man ska säga. Men jag börjar genast undra varför, de har ju inget med mig att göra ;s Drar mig också för att gå ut när det är ljust ute… jobbigt. Trivs allra bäst i större städer där man kan smälta in och bli anonym..
Hur tycker du att det är att gå på stan osv? Att handla på din ort?
Jo, jag känner likadant ofta. Bor i en relativt liten ort utanför Västerås där alla känner alla. Jag är inte härifrån och då tycker man att gamlingar speciellt glor på en, el inbillar sig det. Handla på lokala butiken är ju inte så kul heller, kassörskorna känner ju igen en, och det kan kännas jobbigt tycker jag. Jag oroar mig för om jag ger ett dåligt intryck och såna där löjliga tankar.
Vi med Social fobi behöver träna oss på att sluta bry sig om vad andra tycker och tänker om ens liv. Är du utmattad, trött på praktiken, så har du rätt att vara det. Det är en extra ansträngning att vara social på ett arbete. Det är fan inte lätt, och orkar man inte, då är det så. Jag är själv sjukskriven för tillfället för att jag inte pallar med jobbet, där man ska vara väldigt social mot ofta dumma/irriterade kunder.
Det är svårt att undvika folk som vill lägga näsa i blöt i en liten håla, men du har ju faktiskt rätt att säga, "Ska inte göra något speciellt","Vet inte", "Har du inte med att göra" i värsta fall om det är en dum fråga.
Försök stå på dig, och visa att du minsann har ett privatliv du med, som du inte vill prata om med vem som helst.