Hej!
Hej.
Jag är en 23 årig tjej som har generaliserad Social fobi. Har de senaste åren börjat förstå att något är fel då jag undvikit ALLT.
Blev sjukskriven från jobbet januari 2012 då allting spårade ur och samtidigt som jag gick in i en depression tror jag den sociala fobin ökade. För jag klarade inte längre av den sociala delen av mitt jobb, jobbade som lokalvårdare- städade kontor.
Antagligen har jag haft Social fobi sedan tonåren utan att veta om att det fanns något som hette så.Det går väldigt mycket i vågor för mig.
Nu bor jag i Stockholm sedan hösten 2012. Har kastas in i min sambos sociala nätverk. Vilkt innebär att vi ibland träffas 14pers!
Jag följer med och försöker orka med än om det är jobbigt. Tror det har blivit en stor press trots att jag tycker om de här personerna väldigt mycket…jag har svårt att bara träffa en person så..
Mitt stora problem just nu är att jag ÄLTAR allt! Allt jag någonsin sagt eller gjort med de här personerna. Känns som att jag ska bli tokig jag har till och med fått svårt att sova.
Har länge försökt ta mig iväg på ÅSS möten men inte lyckats, men ska göra ett försök nu igen på torsdag. Jag står i kö för gruppterapi men det verkar dröja innan en ny grupp startar. Så jag har börjat läsa "social fobi- effektiv hjälp med kognitiv beteende terapi" för att försöka ta mig frammåt själv.
Så det är väll lite om mig !
- Redigerat 2020-12-19 16:18 av Lia
Hej :)
Ja, att älta det man har sagt till någon känner jag igen. Jag kan ha perioder när jag funderar fram och tillbaka på ifall det jag sagt till en viss person var korkat, inte bra sagt, dumt sagt osv. Det kan pågå flera dagar efter det hände, i enstaka värre fall handlar det om veckor. Det har hänt att jag blickat tillbaka ett antal år tillbaka i livet och funderat på varför jag betedde mig så, sa så…jag fick mer ångest över saker jag sagt när jag var yngre, bryr mig inte lika mycket nu.
Men det går ju i perioder, hand i hand med självförtroendet som skiftar. Den stora boven för mig är självförtroendet, och ältandet uppkommer ju därför.
Jag tror det är viktigt för dig också att arbeta på att stärka självförtroendet. Lättare sagt än gjort. Ett första steg om du inte redan gör det är att syssla med någon form av fysisk träning regelbundet. Att du har börjat läsa om fobin är kanon, fortsätt med det.
KBT-terapi ska jag själv börja med så fort jag får en tid. Jag tror det är bra att få höra en KBT:ares tankar och tips om hur man ska hantera det, att prata med familj kanske funkar för en del, men där blir svaren mer inrutade, inte så objektiva som hos en person utanför familjen.
Känner din sambo till att du har Social fobi?
Starta ny diskussion