Fullt på bussen
Igår när jag skulle hoppa på bussen så var Hela bussen full. Jag fick panik och hade väldigt tur att en människa som satt längst fram hoppade av på min hållplats. Jag hade även tur att det var någon jag kände som satt brevid honom för jag fick nästan en halv hjärtattack!
När jag började åka buss så var jag asrädd varje gång jag gick till bussen, dels för att jag vara rädd för att andra skulle stå på hållplatsen när jag kom och för att det inte skulle finnas några lediga platser främst längst fram. Nu har jag vant mig en smula men jag tycker fortfarande inte om att det står andra människor på min hållplats när jag ska åka buss och jag hatar när det inte finns platser längst fram.
Har det hänt er innan att bussen varit helt full? Vad gjorde ni då och hur kände ni er?
- Redigerat 2020-12-22 00:19 av Lia
Jag undviker bussen pga min SF. Nu har jag gått i KBT och blivit mkt bättre i bussåkande, så jag kan åka om det är ett måste.
Om jag åker, så är min son med mig - eller kompis. Det är en trygghet för mig - för då kan jag fokusera på den personen, istället för att förstora alla intryck så hjärtat brister nästan.
Jag försöker alltid undvika bussar som går mellan 6-7.30 & 15-17.00. För då vet jag att skolorna startar/slutar och barn/ungdomar är värst. De är bullriga och överallt.
Får panik om det är för mycket folk, för högt ljud, chauffören kör hit och dit och om jag blir försenad. Jag får en inre bild av hur jag ställer mig upp och ber alla hålla käften, samtidigt som jag kräks - och vill slå mig ut i ren panik. För jag vill ha luft!
Usch, jo ungdommar håller jag med om att dom är värst. Jag kan inte titta på dom och helst inte ens vara nära dom. Jag åker heller inte bussen i onödan men "tvingas" åka den varje dag till skolan. Jag åkte buss igår hem och satt längst fram brevid en äldre dam, kändes faktiskt inte lika jobbigt men det blir lite jobbigt när personen jag sitter brevid ska hoppa av och jag måste flytta på mig.
Men det låter skönt att det har blivit bättre! Vad är KBT förnågot?
KBT är Kognitiv Beteende Terapi. Det handlar om att träna på det man tycker är jobbigt. För mig var det bussen och gick till så att först pratade vi om bussen och vad som var jobbigt. Nästa samtal gick vi ut emot busshållsplatsen och bara kollade på bussen som åkte förbi. Nästa stod vi vid busshållssplatsen. Sedan åkte vi. En hållplats, två hållplatser osv. Och så fick jag betygsätta min panikångest. Och prova olika platser i bussen, olika tider och så satt sig min terapeut på en annan plats.
Nu finns DBT också. Betydelsen kan jag inte, men det betyder mer att lära sig leva med sitt liv. Vissa saker kan man inte förändra, men man kan leva i det.
Oooh, kanske borde testa det!
Ja, det tycker jag. Det brukar de flesta teraputer/psykologen använda för Social fobi och panikångest.
Man kan ju prova själv också. Fast det kan vara skönt att ha någon med.
Jo, det är sant
Starta ny diskussion